När jag såg Aubrey stå med Jonathan och dansa tryckare till en låt som fick mig att vilja gråta mer tvekade jag lite.

Ville jag avbryta?

Jag hann inte tänka något mer innan Aubrey märkte av mig och kom fram till mig.

'Men gumman, har det hänt något?' frågade hon, och jag kände hur tårarna trängde fram igen.

'Vill du gå?' frågade hon och jag nickade sakta och kollade ner i golvet.

Hon gick för att berätta för Jonathan att vi skulle gå, och jag såg i ögonvrån att han kysste henne snabbt.

Jag suckade högt, och vi gick ut från Alexanders hus.

Istället för att gå åt det håll som mitt hus låg åt drog jag istället med mig Aubrey åt andra hållet. 

Jag kunde inte längre hålla inne tårarna och så fort Alexanders hus kom utom synhåll satte jag mig ner på marken och det kändes som att jag skulle spy. 

'Men gumman, vad är det som hänt?' frågade Aubrey och jag försökte svara, men tårarna trängde upp i halsen och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. 

Jag kunde inte få fram ett ord, jag bara grät. 

Jag vet inte vad det var som hände eller vad jag höll på med.

Känslan var obeskrivlig, det gjorde så otroligt ont.

Han var inte min ägodel, inte heller min pojkvän, så varför kände jag som jag gjorde?

När Aubrey lugnat ner mig försökte jag andas så normalt som bara gick och få in tillräckligt med luft i lungorna.

'Aubrey, jag vet inte vad jag håller på med, jag fattar inte' började jag och kollade ner i marken. 'Jag vet inte, jag bara.. det gör så ont..' fortsatte jag och kollade upp på Aubrey igen.

'Ta det från början, vad var det som hände?' frågade hon och gav mig ett omtänksamt med allvarligt leende.

'Jag såg..' började jag och svalde hårt för att inte börja gråta igen. 'Jag såg Alex med en tjej, och jag vet inte varför, men det gör så ont'

Hon kollade förvånat på mig.

Hon satt tyst en stund och tog in vad jag precis sagt och nickade sen sakta.

'Men lilla hjärtat' sa hon och kramade om mig. Känslan av Aubreys varma famn runt mig fick mig att bli lugn.

'Jag tror du har mer känslor för Alexander än vad du tror själv' sa hon och jag skakade på huvudet.

'Nej, jag har ju Jakob'

'Ibland blir det så att man kanske väljer fel' sa hon och jag suckade.

'Kom, min mamma är inte hemma, vi kan gå och köpa godis och hyra en film och bara mysa' sa hon och jag nickade.

Hon hjälpte mig upp och vi började gå därifrån.

När jag vaknade på morgonen där på hade jag en grym huvudvärk och jag ville bara ligga kvar i sängen hela dagen utan att röra på mig.

Hade jag verkligen druckit så mycket?

Vi gick ju ifrån Alexander vid tolv någon gång, jag kunde inte ha druckit så mycket eftersom att jag visste vad jag höll på med.

Eller så var det bara shocken som fick mig att bli så uppmärksam.

Jag gnuggade mig i ögonen och kollade sen runt i sängen, men såg inte Aubrey någonstans.

Jag tog upp min mobil och kollade klockan, 12.35

När jag såg att jag fått en massa sms utav Jakob suckade jag bara högt och la ner mobilen igen.

Jag ville inte bli påmmind om något sånt nu, jag orkade inte, inte med tanke på hur dåligt jag mådde heller.

När jag legat kvar i sängen en stund reste jag mig tillslut och gick ner för trappan och in i köket där Aubrey satt och pratade med någin i telefon, antagligen sin mamma.

Jag tog en huvudvärkstablett och ett glasvatten och satte mig vid bordet mitt emot Aburey.

'Godmorgon Lia' sa Aubrey och log mot mig.

Jag försökte le tillbaka men det såg nog mest ut som en plågad grimas.

'Godmorgon Bree' svarade jag sen och drack snabbt upp vattnet.

Aubrey hade redan bytt om och fixat sig.

Hon hade på sig ett par vita jeansshorts med USA flaggan där fram, ett vitt linne med ett kors på och en svart cardigan.

 
  

Jag fattade inte hur hon orkade, hade inte hon druckit något igår?

Fast det visste jag att hon hade, och det var inte så lite heller, men jag skulle nog slå vad om att jag drack hyfsat så mycket mer.

Jag ställde glaset på diskbänken och gick sen upp för trappan till hennes rum igen.

Jag letade lite i hennes garderob och valde sen att ta på mig ett par jeans, en rosa tröja med långa ärmar som slutade en bit ovanför magen och gav en skymt av min navlepiercing och bruna mage, och ett par vita converse.

 

Jag orkade inte sminka mig, och satte upp mitt långa blonda hår i en hög tofs.

Jag gick sen ner för trappan igen och satte mig i soffan bredvid Aubrey.

'Sugen på pizza?' frågade hon sen och jag pustade lättat ut.

'Mer än sugen'

'Har du någon gång känt att du bara hatar ditt liv?' frågade jag Aubrey och tog en tugga på min pizza.

Hon suckade.

'Julia, du hatar inte ditt liv, det ska du inte göra, de är bara killar, och det tar ett tag att hitta den rätta, Jakob kanske inte är den rätta för dig, och så är det ibland. Man väljer fel väg, och det får man göra, livet kommer inte med någon manual, men då gäller det att man går tillbaka och väljer rätt väg' sa hon och jag suckade.

'Ska du säga, du och Jonathan är ju perfekta för varandra, det ser man på sättet ni kysser varandra' 

När jag sa det flammade Aubreys kinder upp i rött och hon kollade ner i sin pizza. 

Först skulle hon säga något, men sen ångrade hon sig och stängde munnen. 

'Min huvudvärk dödar mig' sa jag sen efter ett tag och avbröt tystnaden. 

'Ja, men du mår väl som du förtjänar' sa Aubrey och jag gav henne en blick som sa åt henne att vara tyst. 

Jag suckade när ljudet av min ringsignal ekade i mitt rum.

'Hej' sa jag och försökte låta så glad som möjligt, det var ju faktiskt Jakob, han hade inte gjort något.

'Hej babe, vad gör du?'

'Du borde fråga hur mår du, istället, och svar på den frågan är skit' sa jag och suckade. Jakob skrattade lite roat.

'Låter som att du blev ganska så full igår' sa han och jag skakade på huvudet.

'Påminn mig inte'

'Jag har nog aldrig haft såhär ont efter att ha använt ett par klackskor någon gång' sa Aubrey och tog plågsamt av sig sina skor.

Jag tog också av mina och nickade.

'Du kan få låna kläder och skor av mig om du inte vill ha på dig det där hela dagen' sa jag och hon nickade tacksamt.

Vi gick tillsammans upp till mitt rum och jag gick fram till min garderob.

Jag valde att ta på mig ett par vita jeansshorts, ett mörkrosa linne med vit text som det stod LIKE på och ett par rosa vans.

Aubrey lånade ett par ljusa jeansshorts, ett grått, lite pösigare linne och ett par röda converse.
'Det är ungefär en halvtimme kvar tills vi ska träffa mamma, pappa och mina bröder vid den där kinaresturangen i stan' sa jag och Aubrey nickade.

'Mamma och pappa vill att vi kommer och hälsar på dem snart, de har presenter till dig och så' sa mamma och jag nickade.

Jag tog en till gaffel med mat och sa inte så mycket mer.

'Hur känns det att ha gått ut nian?' frågade Rickard sen efter ett tag och jag log lite mot honom.

'Det känns riktigt skönt faktiskt' svarade jag och han nickade.

'Jag kommer ihåg när André gick ut nian. Han var så full när han kom hem att han inte ens visste vart han var'

'Vet du, jag kommer faktiskt ihåg när du gick ut nian, det var inte så nyktert det heller' sa André innan Rickard hunnit längre och jag skrattade roat och tog en till gaffel mat.

Det var i sånna här tillfällen som jag älskade min familj och var glad för att just jag hade det så bra.

'Skynda, jag måste ha mitt smink!' sa jag högt och knackade hetsat på dörren till mitt badrum.

'Ja, ta det lugnt, jag öppnar snart!' sa Aubrey högt tillbaka och öppnade sen dörren.

Jag hämtade snabbt mitt smink innan hon se stängde och låste igen.

Jag sminkade mig och fixade mitt hår, innan jag sen tog på mig ett par svarta byxor, ett linne med USA flaggan där fram och ett par svarta klackskor.

 

Jag satte mig ner på min säng och tog upp min mobil, men inget nytt hade hänt.

Jag satt en stund och väntade på att Aubrey skulle bli klar.

Efter några tio minuter kom hon ut från toaletten.

Hennes mörkbruna hår var lockat och hängde perfekt längs hennes ansikte.

Hennes ögon var snyggt målade och hon hade nog stått ett tag och valt ut en ögonskugga som passade perfekt till hennes riktigt mörka ögon.

Hon hade på sig ett par mörka jeans, ett rosa skjortlinne (hahah eb?!) och ett par ljusa jeffrey campbell.

 

Jag log när jag kollade på henne och hon kollade frågande tillbaka.

'Kom nu' sa jag bara och vi gick ner för trappan.

Klockan hade redan hunnit bli fyra, och vi skulle vara hemma hos Emma halv fem, och det tog ungefär en halvtimme med buss från mig till henne, och det tog kanske tio minuter att gå från busshållplatsen till hennes hus.

Alla hade egentligen velat vara hos mig, men det blev inte så för mina föräldrar var hemma och så.

Tillslut valde vi att vara hos Emma istället.

'Vi går nu' sa jag högt när jag och Aubrey stod i hallen på väg ut.

'Okej, var försiktigt gumman, ta det lugnt nu, okej?' sa mamma och jag skakade lite på huvudet.

'Jag lovar, hej då'
På väg hem till Emma tänkte jag rätt mycket.

Tänk att detta var sista gången tillsammans med hela klassen, helt sjukt egentligen.

Jag hade gått i denna klassen i hela mitt liv, sett nya folk börja och sluta.

Aubrey hade ju bara gått där i två år.

Men det skulle bli skönt att komma där ifrån ändå, man kan ju inte hålla på hela livet.

När vi var framme hos Emma var vi ju lite sena.

Klockan var fem eller något, men ingen tyckte det gjorde något.

Alla i klassen satt och drack lite vin och öl, pratade om saker som hänt, pratade om helt ovesäntliga saker, och vi hade det allmänt trevligt.

Jag skulle nog sakna dem rätt mycket ändå.

Men jag kände mig rätt fri ändå, nu kunde jag bara pusta ut.

Jag vet inte riktigt hur jag och Aubrey hamnade där, men tillslut var vi hemma hos Alexander.

Det var värsta festen, och jag kommer egentligen inte ihåg så mycket.

Jag minns att det var jag, Aubrey, Alexander och några killar till ifrån våran klass, resten utav folket kände jag inte.

Jag är inte säker på att Alexander gjorde det heller, för han verkade lite förvånad angående vissa personer.
Jag kommer ihåg att jag ena sekunden satt ner och lyssnade på musiken, och sekunden efter var jag uppdragen till dansgolvet med en öl i handen.

Det var ju allt utom tråkigt kan man ju säga.

Tillslut blev jag trött, och gick för att leta efter toaletten.

Jag stannade tvärt när jag såg Alexander sitta och hångla med en tjej i ett hörn.

Jag vet inte riktigt varför, men det gjorde så ont inom mig.

Jag kände mig lämnad, det kändes helt fel, och för ett tag ville jag spy.

Jag kunde inte förklara varför jag kände så, jag menar, jag hade ju Jakob, men ändå kunde jag inte hindra tårarna från att tränga upp i ögonen.

Jag svalde hårt flera gånger när jag i desperat försök försökte finna en toalett.

När jag tillslut hittade en låste jag noga och satte mig ner på toastolslocket.

Tårarna hade redan börjat forsa ner för mina kinder och jag grät så mycket att jag knappt fick luft till mina lungor.

Varför kände jag så?

Jag hade Jakob, och Alexander var inte min, men varför kände jag så?

Jag försökte hålla tillbaka tårarna, försökte få dem att sluta rinna.

Vad höll jag på med?

Vad var det som hände?

Känslan inuti mig gjorde så ont, så fruktansvärt ont, men varför?

Jag skulle inte känna så, det var inte meningen att jag skulle känna så! 

Det var bara Alexander, Jakob var min pojkvän. 

Jag reste mig upp och kollade mig i spegeln. 

Som tur var hade jag haft vattenfast mascara och eyeliner. 

När jag fått stopp på gråtandet var mina ögon röda och mina kinder våta. 

Jag torkade bort tårarna från kinderna och försökte få mina ögon att se normala ut, innan jag gick ut och försökte hitta Aubrey. 

När klockan ringde på fredagsmorgonen kände jag att jag bara ville stanna i sängen.

Jag suckade högt och reste mig sen upp.

När jag kollade mobilen såg jag ett sms från mamma.

Då slog det mig, jag hade inte pratat med henne en gång sen de åkte, jag hade knappt haft en tanke på det.

1 nytt meddelande

Från: Mamma

Hej älskling, hur mår du?

Jag och pappa mår bra och vi kommer hem på onsdag i nästa vecka, så vi hinner med din skolavslutning på torsdagen :)

Vi vill ju inte missa när våran dotter går ut nian och får sitt betyg :)

Hör av dig när du kan, älskar dig

Jag la ner mobilen på sängen och reste mig sen upp.

Jag hoppade in i duschen, men det tog inte mer än fem minuter.

När jag var klar tog jag på mig underkläder och virade en handduk runt mig innan jag sen gick ut i mitt rum.

Jag fick nästan en hjärtattack när jag såg Markus stå i dörröppningen till mitt rum.

'Oj, hej' sa han och jag log lite mot honom.

'Hej, det var längesen man såg dig' sa jag och han räckte retsamt ut tungan mit mig med ett leende.

Jag log mot honom igen.

'Vad gör du hemma så tidigt?'

'Martin skulle iväg på semester och de skjutsade hem mig inanna de skulle till flygplatsen' sa han  och jag nickade.

Vi stod i några minuter och bara var helt tysta.

'Ja, jag ska byta om nu, så om du kunde gå ut skulle det vara väldigt snällt' sa jag.

'Får inte jag stå här medan du byter om, vad taskig du är' sa han med ett flin på läpparna, innan han sen stängde dörren bakom sig på väg ut. 

Jag tog på mig ett par vita jeans, ett blommigt linne och ett par ljusrosa ballerina skor. 

Jag plattade mitt hår lite och lät det sen hänga.

Jag tog på mig ett par örhängen och la sen ner mina grejer i min väska och gick ner för trappan.

Jag ställde väskan i hallen och gick in i köket för att äta frukost.

'Hej' sa jag och kramade om Aubrey när hon kom fram till mitt skåp.

Jag såg Alexander stå med Edvin och Benjamin, de två "populära" killarna i min klass.

När han kollade upp mötte hans blick min och han log mot mig.

Jag log tillbaka och han vinkade mot mig.

Jag skrattade och skakade roat på huvudet.

Alexander började gå mot mig.

Edvin och Benjamin kollade förvånat på varandra och hängde sen efter Alexander som en svans.

Det förvånade mig faktiskt, vilket jag aldrig trodde att de skulle göra, jag menar, de är inte världens trevligaste killar.

De populära ska ju bestämma om allt och alla, inte hänga efter någon.

Eller, ja, så var det i allafall på min skola just då.

Jag låste upp mit skåp och la in mina grejer.

Jag tog ut min mattemapp och när jag stängde skåpet möttes jag av Alexanders varma, bruna ögon.

'Hej' sa han och höll ut armarna mot mig.
'Hej' sa jag tillbaka samtidigt som jag lutade mig mot honom och han slöt armarna om mig.

Jag log, och var glad att han var tillbaka, han hade ju varit så konstig på den senaste tiden, jag gillade inte det.

När jag kom hem på eftermiddagen satt Johan i vardagsrummet med två kompisar till honom.

Jag hade ingen aning om vilka det var.

Han brukade aldrig sitta så öppet, om jag ska säga det så.

Han brukade alltid låsa in sig på sitt rum när han hade hem några gamla kompisar.

Så fort jag öppnade dörren kunde jag höra Johan från vardagsrummet.

'Hej Julia!' sa han högt.

Jag kollade förvånat in mot vardagsrummet där jag stod i hallen med dörren öppen bakom mig.

'Hej' svarade jag och gick sen upp till mitt rum för att ställa min väska.

När jag kom ner igen hade de förflyttat sig till köket.

Jag svor över ödet och suckade.

Jag hade egentligen inte någon lust md att träffa dem, men jag skulle ta någonting att äta, eftersom att jag var ganska så säker på att Johan inte hade tänkt laga mat, och jag antog inte heller att han skulle ge mig pengar så jag kunde äta ute.

Jag gick in i köket och sa ett svagt hej och gav dem ett litet leende innan jag sen inte låtsades om dem.

Jag tog fram en kartong med färdigmat.

Jag ställde in maten i mikron och satte på den.

Killarna satt helt tysta och när jag sneglade lite på dem, såg jag att de granskade intensivt varje rörelse jag gjorde.

Jag tog fram ett paket juice och hällde upp lite i ett glas innan jag sen tog ut maten som precis blivit klar.

Jag tog med mig bestick, maten och ett glas juice in i vardagsrummet eftersom att jag inte hade någon lust med att sitta i köket med tre killar som alla var minst fem år äldre än mig, varav en var min bror, no way.

När jag hade ätit klart, lagt disken i diskmaskinen och satt mig för att kolla på tv igen hörde jag att dörren öppnades. 

'Hej Aubrey' hörde jag Johan säga och jag suckade för att sen resa mig upp. 

'Lia, Lia, Lia, Lia' sa Aubrey snabbt och struntade i att svara Johan. 

Jag kollade frågande på henne och hon tog ett djupt andetag. 

'Jonte frågade vad jag tyckte om honom, och jag svarade att jag tyckte att han var snäll och så du vet' började hon och jag suckade. 

'Vart vill du komma?' 

'Han tycker jag är snygg, det är väl ett framsteg, eller?' frågade hon och jag skrattade och skakade lite lätt på huvudet. 

'Herregud Aubrey, du skrämmer upp mig för ingenting' sa jag och hon skrattade lite hon med.

'Det är skitvarmt, vill du hänga med och ta en glass?' frågade hon sen och jag nickade.

Jag stack in huvudet i köket snabbt och Johan log mot mig.

'Jag och Aubrey går ut lite' svarade jag och han nickade.

'Okej'

'Så, varför satt det snygga killar i ditt kök?' frågade Aubrey och jag skrattade lite.

'Det är Johans kompisar' svarade jag och hon nickade samtidigt som hon tog en sked glass och förde in den i munnen. 

Vi satt ett tag och inte sa någonting, bara kollade på varandra och åt våra glassar. 

På måndagen veckan där på fick jag ett sms utav mamma att de skulle vara hemma så fort som möjligt. 

På tisdagen kom de hem och på onsdagen gjorde jag och Aubrey iordning och kollade så att vi verkligen hade allt vi skulle till avslutningen som skulle vara dagen därpå. 

När jag vaknade av alarmet på torsdagen var jag så taggad att jag nästan flög upp ur sängen. 

Jag hoppade in i duschen, men stod där inte i mer än fem minuter, innan jag sen gick ut igen. 

Jag sminkade mig fint och fixade mitt hår i en fin men inte så komplicerad frisyr, där håret var uppsatt. 

Jag hade på mig en riktigt fin klänning, och ett par fina skor. 

   

Jag kände mig gladare än någonsin.

Än så länge visste jag inte om jag kommit in på den linjen jag ville, men det var ingenting jag oroade mig för.

Jag log in i spegeln mot mig själv.

Det var i sånna här lägen jag önskade mer än någonsin att jag inte hade min fula tandställning.

När jag kände mig klar och redo att gå ner till mamma som ropade på mig och sa att jag var tvungen att äta frukost innan vi gick, tog jag några djupa andetag och gick sen ner.

Mamma log mot mig.

'Vad fin du är hjärtat' sa hon och gav mig en kram och pussade mig i pannan.

'Har du gjort den frisyren själv?' frågade hon och jag nickade.

Det fick mig att tänka på en liten flicka som gav sin mormor en teckning och hennes mormor frågade något i stil med: Har du gjort den alldeles själv? 

Jag skrattade lite åt mina egna tankar och gick sen in i köket. 

Marcus hade redan gått eftersom att hans avslutning var före min, men Johan satt och åt frukost och var redan på klädd för att komma på min skolavslutning. 

Marcus ville inte att någon skulle komma på hans skolavslutning eftersom att han inte skulle göra något förutom att sitta där medans hans lärare pratade. 

Men mamma, pappa och Johan ville ju såklart komma på min eftersom att jag skulle få mina betyg och en ros. 

Sista dagen någonsin jag kommer gå till den skolan. 

Sista gången jag kommer gå in i idrottshallen där vi skulle ha avslutningen. 

Men ledsen för det var jag inte, verkligen inte. 

Jag åt en macka snabbt, gick och borstade tänderna och kollade mig en sista gång i spegeln innan vi åkte.

När jag satt bredvid Aubrey kändes det som att rektorn hade pratat på i flera timmar, men egentligen hade det nog inte gått mer än fem minuter.

Hon började ropa upp namnen på dem som skulle komma upp och at emot ros och betyg.

Nu var det snart min tur, tänkte jag och var mer nervös än vad jag trodde att jag skulle vara.

'Julia Nyberg' hörde jag hon säga och jag tog ett djupt andetag och bad till gud att det inte skulle synas hur nervös jag var.

Tänk om jag trillar på väg upp på scenen, tänk om min klänning åker ner, gud vad pinsamt.

Jag hade ett brett leende på läpparna hela vägen upp till där rektorn stod mitt på scenen.

Jag trillade aldrig, och min klänning åkte inte ner.

Jag var glad för det.

Jag tog emot min blomma och mina betyg och gick sen och ställde mig bredvid en kille i min klass.

Det gick ju bra, tänkte jag och kände hur klumpen i halsen och fjärilarna i magen började avta.

Gud vad bra det kändes.

Jag kollade mina kläder ännu en gång i spegeln och övervägde om jag skulle stanna till mina svarta shorts, min gråa tröja där det stod "Faith" på med rosa text och mina mörkblå converse.

Tillsut fick det bli så och jag tog min väska, höngde den över axeln och gick ner för trappan.

Jag drog mitt långa hår över till andra sidan, och gick sen in i köket.

Jag tog ett äpple och gav sen Jakob en puss.

'Ska du redan gå?' frågade han och jag nickade.

'Börjar nio' svarade jag och han sneglade på klockan som stod på 8.37

Han nickade och log mot mig en sista gång innan jag sen försvann ut från köket och ut från huset.

Johan jobbade extra och åkte hemmifrån klockan fem på morgonen, och kom inte hem förrän vid sex-sju på kvällen.

Skulle jag vara helt ärlig hade jag inte en aning om vad han jobbade med, eller vart han jobbade.

Jag hade inte varit intresserad av att fråga, det hade inte ens kommit på tal hemma.

Jag gick lugnt, med raska steg, mot skolan.

Vädret var härligt och det kunde nästan inte bli bättre.

När jag kom fram till skolan såg jag inte till Aubrey någonstans, och inte heller Alexander.

Jag gick fram till mitt skåp och la in mina grejer, innan jag sen tog ut mina matte grejer och gick sen till ett bord i vårat uppehållsrum.

När jag och Aubrey kom in i matsalen såg jag Alexnader sitta bredvid några killar i min klass, och idag kollade han faktiskt på mig.

Han log inte, han hade nästan en tom blick i sina ögon, och med en gest med handen menade han att vi skulle komma dit och sitta där.

Jag tog mat och bestik och gick sen tillsammans med Aubrey fram till bordet där Alexander och tre andra killar i våran klass satt.

Jag satte mig ner mitt emot Alexander och bredvid en kille som heter Lukas.

Lukas, Viktor och Jonas, som de andra heter, var helt normala killar. Inga som alla tjejer vill ha, men ändå inte utanför eller ogillade.

De var precis som några i mängden.

'Hej' sa jag och log mot Alexnader som log ett snett och halvhjärtat leende tillbaka.

Jag kollade ner i min mat, precis då som min mobil ringde.

Jag suckade och tog upp den för att svara.

'Hallå?'

'Hej baby, vad gör du?' frågade Jakob och jag suckade.

'Har inte du lektion?'

'Nej, vi fick sluta tidigare, och jag visste att du hade lunch nu'

'Ja, jag har lunch, kan jag ringa dig när jag har ätit färdigt?' frågade jag och väntade på ett svar.

Antagligen funderade Jakob på om jag var irriterad eller inte.

'Visst, okej, vi hörs sen'

'Ja, puss, hej då' sa jag och la sen på och kollade upp på Alexander som granskade varenda rörelse jag gjorde.

'Jakob eller?' sa han... kanske lite irriterat, surt?

'Mm' sa jag och han kollade ner i sin mat.

Vad var det med honom? 

Jag fattade ingenting, vad var det han ville? 

Det blev en stel tystnad, ganska pinsam om du frågar mig, och jag ångrade för ett tag att jag gick och satte mig bredvid honom. 

'Vill du göra något efter skolan?' frågade jag och kollade upp på Alexanders, vars ansikte lyste upp som en sol. 

'Ja, vad kul' sa han, kanske aningen förvånat. 

'Du kan hänga med mig hem efter skolan om du vill?' frågade jag och han nickade, innan han sen skakade på huvudet. 

'Jag kan inte direkt, jag ska säga hej då till mina föräldrar och min yngsta lillebror, de ska flyga till Spanien, men jag kan komma till dig efter det' sa han och jag nickade. 

'Jag har inga föräldrar hemma, Markus typ bor hemma hos en kille i hans klass och Johan jobbar till sju' sa jag och han nickade. 

Jag tog min väska och hängde den över axeln för att sen gå ut från skolan. 

Jag brukade alltid ha följe med Aubrey, men idag skulle hon till tandläkaren för att ta ut sin tandställning, själv skulle jag ha kvar min i något år till. 

När jag var hemma gick jag upp till mitt rum och la min väska innan jag sen gick ner till köket.

Jag ryckte till lite när min mobil började ringa.

'Hallå' svarade jag.

'Hej, vad gör du?' sa Jakob på andra sidan och jag log lite.

'Inte så mycket, väntar på att Alex ska komma över' sa jag och jag kunde riktigt känna hur Jakob spännde sig.

'Varför ska du vara med honom?' sa han med en nästan iskall röst.

'För att jag vill umgås med honom' sa jag förvånat.

'Julia, jag vill inte att du ska vara med honom'

Jakobs mening fick mig nästan att sätta i halsen, var han verkligen seriös? 

'Men för helvete Jakob, nu får du ge dig. Alexander är min vän, och han är din med, du kan inte tvinga mig att sluta träffa mina vänner' sa jag irriterat och lutade mig mot diskbänken.

'Julia, Alexander är inte bra..'

'Jakob, vad håller du på med? han är en av mina bästavänner, jag tänker inte sluta träffa honom, jag tänker inte låta din svartsjuka bestämma över mitt liv, jag älskar dig Jakob, han kommer inte ta mig ifrån dig, bara sluta larva dig' sa jag surt och jag hörde Jakob sucka.

'Okej, men ta det lungt, älskar dig' sa han och jag la på med en hög suck.

Varför skulle Jakob hålla på så, skulle allting förstöras när det bara gått två dagar?

Jag älskade verkligen Jakob, det skulle inte ändras, iallafall inte då.

Mina tankar avbröts av knackningar på dörren.

Jag antog att det måste bara Alexander och jag skyndade mig för att öppna.

'Hej' sa Alexnader när han kom in och jag log.

'Vi har ingenting att äta hemma, ska vi gå till en pizzeria eller något?' frågade jag och Alexander nickade.

'Visst'

Jag tog min mobil, min plånbok och mina nycklar och jag och Alexander gick.

Efter många om och men satt jag och Alexander inne på Mc Donalds.

Vi hade riktigt roligt och pratade om allt möjligt.

Jag vet inte riktigt vad det var med Alexander som gjorde honom så speciell, men det var någonting med honom som fick mig att känna mig alldeles varm inombords.

Det kändes som att han varit en del av mitt liv ända sen jag föddes, känslan gick inte ens att beskriva med ord.

Det var något med Alexanders lugna, varma och mörka stämma som fick mig att bli helt varm i kroppen.

Sättet han pratade med mig och sättet han log mot mig fick mig att känna mig lugn, jag kände att jag verkligen kunde vara mig själv.

Alexander och Jakob var raka motsatserna.

Alexander var lugn och blyg, och valde hellre att sitta hemma och kolla på film en lördagskväll än att gå ut och festa, men kunde även, när han kände att han hade lust, vara galen och rolig och lätta på stämningen.

Jakob däremot, var inte alls sådan, han var en galen människa som alltid hade roligt och han hade inte några som helst problem med att prata med någon han inte kände. Han skulle mycket hellre välja att gå på fest en lördagkväll, men även han kunde, när han var med någon han tyckte om eller när han kände för det, bara vara och ta det lugnt, mysa och kolla på en film.

Alexander och Jakob var så olika, men ändå så lika på samma gång, det var nästan lite skrämmande faktiskt.

Mina tankar vandrade över till Alexander som satt och kollade ner i sin mat medans han åt.

Han log sådär gulligt, som han alltid gör.

Han log verkligen alltid, förutom om han var ledsen eller arg såklart, men jag menar, han hade inget neutralt ansiktsuttryck, inget speciellt uttryck när han inte gjorde någonting, han hade alltid det där leendet, bara ett litet, men som ändå lös upp hela honom och fick alla i hans närhet att känna sig varma och glada.

Hela Alexanders personlighet fick en att känna sig glad och man ville bara krama honom.

Mina tankar fortsatte vandra och min blick fastnade i Alexanders ögon, som verkade kollat på mig en stund.

Han gav mig ett flin som sa att han såg att jag hade stirrat på honom ett bra tag, och jag kollade rodnandes ner i min mat.

Vi åt resten utav våran mat i tystnad.

På väg hem pratade vi om roliga saker och jag kände mig varm inombords.

Jag älskade Jakob, det var inte det, men runt Jakob kunde man inte vara sig själv, det kändes som att man var tvungen att göra sig till, på något sätt.

Hans personlighet att vara den populära, att vara den som festade och vara den coola som alla ville ha fick en att känna sig tillgjord, som att man inte kunde vara sig själv.

Jag undrade om Jakob kanske också kände så, att han också gjorde sig till hela tiden för att kunna vara den som han ville vara, att det kanske var därför man gjorde sig till i hans närhet.

När man var med Alexander kunde man bara pusta ut, ta bort all tillgjordhet och bara vara.

Vara sig själv, vara den man var.

Jakob var så rolig, man hade verkligen aldrig tråkigt med honom, men jag hatade verkligen att han var så himla svartsjuk.

Vi har bara varit ihop i två dagar, det är ingenting, jag vet inte ens om jag ska göra vårat förhållande officiellt än.

Jag menar inte göra det officiellt för omvärlden eller omgiviningen runt omkring, men officiellt för mig själv.

Två dagar är ingenting, det är bara en början, det var en början på något jag hoppades skulle bli bra.

Jag försökte verkligen intala mig själv att det var så, att det skulle bli bra.

Och jag trodde på det också, av hela mitt hjärta.

När jag vaknade nästa morgon var klockan bara halv fem.

Jag suckade, men jag hade ändå ett brett leende på läpparna.

Jag var riktigt glad, jag visste inte varför.

Eller egentligen gjorde jag det, allting handlade om Jakob, om kyssen... ehm, kyssarna, om att vi var tillsammans och allting.

När jag legat kvar i sängen i kanske tio minuter kunde jag inte liga still längre.

Jag gick upp och gick tyst ner för trappan till tvättställningen där alla rena kläder hängde och torkade.

Jag tog mina svarta shorts, mitt neonrosa linne med en döskalle på och gick sen upp till mitt rum igen.

Jag tog på mig kläderna och ett par vita converse innan jag sen sminkade mig snabbt.

Jag satte upp håret i en tofs och gick sen ner för trappan och åt frukost.

När jag gick upp på mitt rum igen var klockan bara tio över fem.

Jag tog upp mobilen och slog in Aubreys nummer.

Jag visste att hon skulle ha ihjäl mig för att jag ringde henne så här tidigt.

Till min förvåning var hon inte alls sur när hon ringde, och inte heller lät hon trött.

'Hej girly' sa hon och jag log.

'Hej Bree, jag måste berätta en sak' sa jag.

'Jaha, okej, varsågod'

Jag tog ett andetag och sa sen snabbt.

'JagvarmedAlexochJakobigår,senskulleAlexhemochjago

chJakobvarensammaochsenringdeJohanochsaatthanintev

arhemmaochsenkolladejagochJakobpåvarandraoch..'

Jag hann inte längre innan Aubrey avbröt mig.

'Vänta, lilla du, andas' sa hon och jag tog ett djupt andet och andades ut.

'Aubrey, jag och Jakob är tillsammans!' sa jag högt och det blev tyst mellan oss.

'Äntligen, jag trodde aldrig att det skulle hända' sa hon och jag pustade ut.

'Så, nu är det bara din tur, lägg in en stöt på ditt stora crush nu då' sa jag och skrattade lite.

'Vänta va? aha, Jonathan, nej, gud, aldrig' sa hon och jag skrattade.

'Jo, antingen säger du hur du känner eller så gör jag det' sa jag och hon suckade.

'Okej, okej, jag ska, någon gång' sa hon.

'Men du, vi får prata mer sen, kommer hem till dig innan skolan, puss' sa hon och la sen på.

'Det är ju jätte roligt' sa Aubrey och kramade om mig.

'Jag trodde aldrig det skulle hända'

'Nej, du sa det innan' sa jag och hon skrattade.

'Herregud, det är inte som att världen skulle gått under om vi inte blev tillsammans' sa jag och hon skrattade.

'Jo, det är det, eller, iallafall din' sa hon och jag skakade på huvudet.

'Kom nu' sa jag och tog min väska.

'Hej då' sa jag högt.

'Hej då, var försiktiga' sa Johan ifrån köket.

'Ja, hej då'

Klockan var strax över nio, och solen var högt på himlen och lös.

Bara en och en halv vecka kvar i skolan, sen är det lov, härligt.

När jag var på väg mot mitt skåp såg jag Alexander en bit bort.

Han kollade mot mig.

Jag log mot honom, men han bara vände bort blicken.

Vad var det med honom då?

Jag la in min väska i mitt skåp och tog sen ut mina mattegrejer.

Jag stängde skåpet och gick med en suck bort mot Aubrey.

'Vet du vad det är med Alexander idag?' frågade jag och Aubrey bara ryckte på axlarna.

Aubrey kände inte Alexander så som jag, om man ens kunde säga att jag kände honom bra.

Vi hade bara känt varandra i kanske fyra-fem dagar eller något, men det kändes ändå som att vi känt varandra mycket längre.

Jag suckade frustrerat och drog sen med mig Aubrey mot vårat klassrum.

Precis när jag och Aubrey kommit ut från skolan och var på väg därifrån hem till mig ringde min mobil.

Det var Jakob.

'Hallå?' svarade jag och log när jag hörde hans röst.

'Hej baby, vad gör du?'

'Är på väg hem till mig med Bree' svarade jag.

'Okej, kan jag komma sen eller?'

'Visst, kom när du känner för det'

'Okej, puss'

'Puss'

Jag la på och jag och Aubrey fortsatte att gå.

'Jakob eller?' frågade Aubrey och jag nickade.

'Ska vi göra något speciellt?' frågade hon och jag skakade på huvudet.

'Nej, jag vet inte riktigt när han kommer.

Jag och Aubrey köpte med oss mat från Mc Donalds på väg hem.

Jag hade ingen lust att laga middag, Johan var på jobbresa i Göteborg och Markus skulle sova hos en kompis, fast inte för att han skulle lagat middag ändå.

Vi satte oss vid köksbordet och pratade om det mesta onödiga grejerna medans vi åt.

'Jag tycker du ska säga till Jonte hur du känner för honom' sa jag och Aubrey skrattade ett långt, drygt, tonlöst skratt som inte sa något annat än att jag hade fel.

'Det är det enda du kan tänka på, eller hur?' sa hon och jag blev lite seriösare.

'Men man märker ju av att du gillar honom, du har varit kär i honom sen första gången du såg honom, du ska inte missa en sån här chans' sa jag och Aubrey suckade.

'Nej, jag vet, jag ska' sa hon och jag nickade bestämt.

Vi satt en stund i tystnad, utan att kolla på varandra.

Efter ett tag avbröts våra tankar av att det knackade på dörren.

Jag reste mig från stolen och gick ut i hallen för att öppna.

Det var säkert Jakob.

Jag hade rätt.

'Hej babe' sa han och kramade om mig innan hans läppar mötte mina, fast det var mest bara som ett snuddande.

Vi gick in i köket där Aubrey fortfarande satt kvar med blicken fäst på tallriken och med gaffeln petande i maten.

'Hej' sa Jakob och Aubrey kollade upp, för att sen lika snabbt vända ner huvudet igen.

'Hej' svarade hon.

Jag gillade inte att se henne såhär.

Jag vet att det var mitt fel att hon blev så upprörd.

Det är ett ganska känsligt samtalsämne det där.

Men jag vet att Jonathan gillar Aubrey, och eftersom att Aubrey gillar honom också vill jag inte att dem ska sumpa chansen när de ändå har den.

'Ska vi kolla på film eller något?' frågade jag sen, för att lätta upp stämningen.

Både Jakob och Aubrey tyckte det var en bra ide.

Vi gick in till vardagsrummet, och när vi skulle välja film höll inte alla med.

Jag hade kommit med några förslag, sen hade Jakob och Aubrey kommit med förslag som dem ville se.

Efter en stunds argumenterande satte jag mig ner och bara lyssnade på Aubrey och Jakob som fortfarande diskuterade och tjatade om vilken film som var bäst.

Det var inte någon allvarlig konflikt, bara lite sådär skoj.

'Men denna filmen är bättre för den har mycket bättre karaktärer, och den är mer spännande' sa Aubrey och jag suckade.

'Det är den inte alls, denna filmen har bättre och mer förståelig handling, din film har ju jätte konstig handling' fick Jakob tillbaka och jag suckade återigen.

Så gick det till i kanske fem minuter, innan jag sen reste mig igen.

'Vet ni, om ni inte kan bestämma er för en utav filmerna, så behöver vi inte kolla alls' sa jag och både Aubrey och Jakob tystnade.

Jag tog upp en av de andra filmerna som vi lagt på bordet och höll upp den.

'Vi kollar på den här, okej?' sa jag och båda nickade.

Jag satte i filmen och satte mig sen ner i soffan, med Aubrey och Jakob på varsin sida.

Aubrey hade gått hem efter att filmen var slut, men Jakob hade beslutat sig för att stanna, antagligen över natten.

När klockan var runt ett - halv två satt vi fortfarande och kollade på film.

Efter en stund öppnades ytterdörren och Johan kom in.

'Sover ni inte än?' frågade han först, innan han fick syn på Jakob.

'Hej' fortsatte han.

'Hej' svarade Jakob och gav Johan ett snabbt leende, som att han var osäker på om han skulle vara trevlig eller inte.

'Johan' presenterade sig Johan.

'Jakob' svarade Jakob och det blev lite tyst mellan oss.

'Ska vi gå och lägga oss? Klockan är väldigt mycket och det är ju skola imorgon och allting' frågade Jakob och jag nickade lite.

'Visst' vi reste oss upp och lämnade Johan sittandes kvar ensam i soffan.

'Julia, älskling, babe' hörde jag Jakob säga och jag öppnade sakta ena ögat.

'Ditt alarm har snart varit på i tio minuter' sa han och jag suckade.

Jag stängde av det och satte mig upp.

Klockan var sju, och vi började halv tio.

Jag stod inte i duschen så länge, jag var alldeles för trött för att orka det.

När jag kom ut tog jag på mig mina underkläder och virade sen en handduk omkring min kropp.

Jag var lite nervösa för att gå ut i bara handduk när Jakob var där.

Även fast vi var tillsammans, så kändes det ändå lite nervöst.

Vi hade ändå inte känt varandra så länge.

Jag tog mitt långa hår till ena sidan och gick sen ut från badrummet.

Jag kollade mot Jakob som stod påklädd vid spegeln och höll på att lägga i vax i sitt hår.

Jag log.

Tänk att han är min ändå.

'Julia, gå upp nu!' sa Johan irriterat.

Han hade sakt åt mig att gå upp minst tio gånger på fem minuter.

'Jag ska gå upp!' muttrade jag och reste mig upp från sängen.

Jag tog på mig ett rätt så mörkt rosa linne, ett par vita shorts och ett par vita converse.

Jag satte upp mitt hår i en tofs och sminkade mig, innan jag sen gick ner för trappan. 

Klockan var bara kvart över sju och jag hade gått om tid på mig. 

Jag gjorde en smörgås och hällde upp ett glas juice. 

Jag fick ett sms utav Aubrey.

"Heej girly! 

Kommer inte till skolan idag, kanske imorgon :( <3"

"Okej, hoppas du mår bättre snart!

Massor med kramar! <3"

Jag la mobilen på bordet och tog sen en tugga på min macka.

'Jag går nu' sa jag högt och hängde min väska på axeln.

'Okej, var försiktig' hörde jag Johan säga.

Jag stängde dörren bakom mig och när jag vände mig om såg jag att Alexander stod där och väntade på mig.

'Hej' sa jag och gav honom en kram.

Vi började gå mot skolan och jag njöt av den varma solen som redan stod högt på himlen fast klockan bara var strax över åtta.

Jag log av tanken på att få vara så nära Alexander.

Plötsligt pep min mobil till och jag tog upp den för att se ett sms från Jakob.

"Hej :)

Vill du träffas efter skolan?

Hör av dig när du kan"

Jag log och skrev snabbt in ett svar. 

"Visst, vilka mer än du och jag? :)"

"Jag vet inte riktigt, Jonathan kan inte och Simon är sjuk.

Alexander kanske vill?

Du kanske kan fråga honom om ni träffas i skolan?" 

"Visst, jag hör av mig senare :)<3"

Jag skickade iväg det sista sms:et och la sen ner mobilen i fickan igen.

'Vem var det?' frågade Alexander.

'Jakob' svarade jag och han nickade. 'Han undrade om vi ville träffas efter skolan?'

'Vilka mer än du, jag och han?'

'Han visste inte än, det var typ inga som kunde' svarade jag och alexande nickade.

'Visst, det skulle väl vara roligt' sa han tyst.

Vi gick den sista biten till skolan i tystnad.

Det var ingen utav som sa ett ord.

Jag vet inte riktigt, men det kändes lite som att stämningen sjönk till botten. Som att jag var otrogen mot någon, eller något sånt.

Men när vi kom till skolan var den stämningen som bortblåst och allting flöt på som vanligt.

Vid lunch var det många som hade pratat med Alexander och nästan bjudit in honom till att vara deras vän.

Jag och Alexander satt ensamma vid ett utav matsalsborden och pratade om allting.

Det var vekrligen lätt att prata med honom, man behövde inte oroa sig för att man sa något fel eller vara rädd för att man sa konstiga grejer.

Alexander var verkligen förstående och förstod sig på allting.

Plötsligt pep min mobil till igen.

"Hej :)

Har du pratat med Alex än? :)

Det blir bara vi tre om han vill vara med, det kanske kommer någon annan lite senare :)<3" 

Jag visste att det var Jakob redan innan jag tagit upp mobilen.

Jag skrev snabbt ett svar.

"Ja, han vill vara med :)

Aha, okej, men vi ses sen :)<3"

Jag la ner mobil i fickan igen och kollade sen upp mot Alexander som såg precis lika glad ut som vanligt.

Han frågade ingenting om vem det var som skrev eller om vad det var.

När båda hade ätit upp och var klara gick vi ut från matsalen och ut på skolgården för att njuta utav våran långa rast i det fina vädret.

'Hej' sa jag och kramade om Jakob.

Han log mot mig och sen mot Alexander.

En stund satt vi bara på en bänk i parken och snackade och var allmänt konstiga, precis som vanligt.

Efter en stund ringde Alexanders mamma och sa att han skulle komma hem.

När Alexander gått kollade jag på Jakob.

Hans vackra bruna ögon kollade på mig och glittrade mer än vad stjärnor gör... okej, jag ska inte överdriva, men det räcker verkligen inte med att säga att hans ögon var vackra.

Hans ögon var vänliga, varma och kärleksfulla, allt på samma gång.

Jag drunknade verkligen i hans ögon, det är något som är säkert.

Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, jag gillade honom verkligen.

Det var verkligen vad man kallar kärlek vid första ögonkastet.

'Vad är det?' frågade Jakob efter en stund och jag rodnad djupt.

'Inget' svarade jag och kollade ner i marken.

'Du är söt när du rodnar' sa han sen vilket fick mig att rodna ännu mer.

Jag kunde känna hur intensivt han kollade på mig, och tillslut hade jag inget val än att kolla upp på honom.

Jag kunde svära på att hans ögon hade blivit en nyans mörkare, vilket gjorde den hela stämningen att stiga en nivå.

Han förflyttade sig sakta närmare mig, tills hans kropp snuddade vid min.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, hela min tid stod still.

Var det meningen att vi skulle kyssas, eller det kanske bara är i romantiska filmer det händer.

Tänk om allting går för fort, jag menar, hur länge har vi känt varandra liksom?

Inte ens en vecka.

Jag kollade ner i marken.

Stämningen var grymt annorlunda, jag visste varken ut eller in.

Plötsligt började min mobil ringa, och stämning förvandlades från spänd till pinsam.

Hela luften fylldes med en sur doft av pinsamhet.

Jag tog upp mobilen och svarade.

'Hallå?'

'Hej, vad gör du?'  frågade Johan och jag suckade.

'Ingenting'

'Okej, jag vet inte när du kommer hem, men jag åker ut till en polare en stund, jag kommer hem senast klockan tolv ikväll' fortsatte han.

'Okej, vart är Markus?'

'Han är hos en kompis, jag har ingen aning om när han kommer hem, du vet Markus och tider' sa Johan och jag nickade, kanske inte riktigt fullt medveten om att han inte kunde se det.

'Okej bra, bara så att du vet. Men vi ses sen' sa Johan och la sen på.

Jag la ner mobilen i fickan och kollade sen upp på Jakob.

Jag kunde svära på att hans ögon ändrat färg igen.

De var nu en nyans ljusare och hans leende gjorde hans ansikte perfekt.

Hans leende var varmt, hans ögon strålade av glädje och hela jag blev glad och varm.

Jag ville bara krama om honom och säga vad jag känner för honom.

'Vem var det?' frågade han och jag log.

'Det var bara Johan, han sa att han skulle åka iväg och att det inte kommer att vara någon hemma förrän ikväll' sa jag och Jakob nickade.

Var det för tidigt att säga vad jag känner?

Var det för tidigt att skaffa ett förhållande? 

Jag visste varken ut eller in. 

Vi hade känt varandra i drygt fem dagar, kan man verkligen veta att man har känslor för en person efter så kort tid?

Kan man verkligen ha skaffat känslor för någon?

Var det kärlek vid första ögonkastet?

Jag hann knappt tänka mer innan jag kände någon ta tag i min hand.

Jag kollade in i Jakobs ögon och han kollade in i mina.

Det kändes som att hela världen stannade upp.

Vi satt i några ögonblick och bara kollade på varandra.

Efter ett tag böjde han fram sitt huvud mot mitt och jag stängde ögonen.

Han stannade en centimeter ifrån mitt ansikte.

Jag kunde känna hans varma andetag mot min hud, hans andedräkt luktade mint.

Innan hann han flytta fram huvudet den centimetern som fattades gjorde jag det.

Det finns inte tillräckligt med ord för att förklara känslan jag hade i min kropp.

Underbar, perfekt, fantastisk.

Pirret i min kropp blev mer och mer för varje hjärtslag och det kändes helt enkelt otroligt. 

Så himla rätt. 

Tillslut drog vi oss undand från varandra och han kollade på mig, hans ögon var mer bruna än någonsin.

Vi kollade på varandra en stund innan vi sen lutade oss fram och kysste varandra igen.

Allting kändes så himla rätt, jag kunde inte tro det.

Det kunde inte ha gått för fort, det kändes ju så himla rätt.

___________________________________________________________________________________________________________

Förlåt för en väldigt kort del, men jag tyckte det kändes bra att sluta delen där! 

Jag har ingen som helst aning om hur allting ska gå, om vad som ska hända eller någonting, men det kommer väl så småningom :) 

Nästa del kommer upp snart, börjar skriva på den med en gång! 

Jag, Aubrey och Jakob hade beställt pizza och kollat på film.

Sen hade Jakob gått hem och jag och Aubrey hade en myskväll tillsammans hemma.

När jag och Aubrey vaknade låg vi bara en stund och kollade på tv.

Efter en stund bestämde vi oss för att vi skulle dra in till stan lite.

Hon drog hem för att duscha och så.

Jag visste att det skulle ta år för henne att bli klar, så jag låg kvar och kollade lite på tv.

När klockan nästan var två och Aubrey hade varit hemma i någon halvtimme gick jag upp.

Jag satte upp mitt hår i en tofs och sminkade mig.

Jag tog sen på mig ett par mörka jeansshorts, en svart magtröja med ett vitt peace täcken på och ett par "gudinnaskor"(haha, vet inte vad det heter)

När jag var klar var klockan bara tio över två.
Jag hörde dörren öppnas där nere.

'Julia' hörde jag mammas röst.

Jag log lite och gick sen ner för trappan.

Jag kramade mamma och pappa och log lite mot Markus och Johan.

'Jag går ut och träffar Bree en stund' sa jag och mamma nickade.

'Okej, men var försiktig' sa hon och jag nickade.

Jag gick ut och började gå mot Aubreys hus.

'Hallå' sa jag högt när jag öppnade dörren hem till Aubrey.

'Hej Julia' sa Aubreys mamma, Monika, och log mot mig innan hon sen gav mig en kram.

'Vill du ha något? dricka, kaffe, fika?' frågade hon och jag skakade på huvudet.

'Nej tack, det är bra' sa jag och log lite.

'Okej då' sa hon innan hon sen försvann in i sitt sovrum. 

Jag gick lite förvånat upp för trappan till Aubreys rum. 

'Hej' sa jag när jag gick in. 

'Hej' svarade hon och log mot mig. 

Jag och Aubrey pratade på medan hon fixade sig.

'Kan du hämta min mobil, den ligger nere i hallen' sa hon sen och jag nickade.

Jag behövde inte leta efter den, den låg där hon brukar lägga den på byrån.

Jag tog med den upp och såg att Aubrey sms:ade med någon.

'Vem skriver du med?' frågade jag och Aubrey log mot mig.

'Jonte och några av hans kompisar, bland annat Jakob, vill träffas' sa hon, och fick mig att rodna när hon nämnde Jakob.

När Aubrey äntligen var klar med sin sminkning och sitt hår tog hon på sig ett par svarta shorts, ett vitt linne med chanel märket på och ett par vita converse.

'Vi går ut lite' sa Aubrey högt och väntade på sin mammas svar.

'Okej, var försiktiga, hej då' svarade Monika och jag och Aubrey gick ut.

När vi kom till stan gick vi till en kiosk.

Aubrey tog en riktigt lång tid på sig att välja vad hon skulle ha.

Tillslut hade hon valt en vanlig vatten och en mjukglass doppad i choklad.

Jag hade köpt en cola och en helt vanlig mjukglass,

Vi gick och åt på glassarna samtidigt som vi snackade lite.

'Julia, Aubrey!' hörde jag sen någon ropa.

Aubrey hörde ingenting eftersom att hon stod och pratade i telefon med sin mamma.

Jag vände mig om och kollade frågande runt på allt folk som var på stan innan jag sen såg en liten skymt av Jakob och Jonathan.

Det var fyra andra killar där, förutom Jakob och Jonathan.

Jag tog tag i Aubreys arm och drog med henne mot killarna.

'Nej, jag gillar inte det. Men mammaaa, nej. Men, jaja, okej. Men nej, jag vill inte ha något, jaja, okej, nej, ja, okej, hej då' sa Aubrey och la sen på.

Alla kollade på henne när hon kollade upp.

'Hej' sa hon sen och jag skrattade lite.

'Julia, Aubrey, Lukas, Alexander, Oscar och Adam' sa Jonathan och jag nickade, men det tog bara någon minut och sen hade jag glömt namnen igen.

Jag stod en stund och försökte ordna ut vem som var vem, men det funkade inte så bra.

Oscar, Lukas, Alexander och Adam, nej, Adam, Lukas, Oscar och Alexander.

Nej, Oscar, Adam, Oscar och Alexander, eller nej, Alexander och Oscar och Alexander och.. usch, alldeles för många namn.

Jag ryckte till när jag kände en liten knuff på armen, jag kollade på Aubrey som flinade lite mot mig, sen kollade jag runt på killarna som också stod och flinade mot mig.

'Problem med namn?' frågade sen en utav killarna, Oscar. Eller nej, Alexander, eller nej, Lukas, eller.. ååh, något hette han i alla fall.

Jag nickade lite generat och han skrattade lite.

'Jag heter Adam' sa han. 'Det är Oscar, det är Alexander, och det är Lukas'

Adam hade brunt hår och ljusbruna ögon.

Han var ganska smal, inte överdrivet, men så att det såg bra ut.

Den som han sa var Oscar hade blont hår och blåa ögon, och var även han ganska smal, med en så kallad atletisk kropp, det skulle inte förvåna mig om han gjorde en massa sporter.

Alexander däremot hade ganska mörkbrunt hår och mellan bruna ögon.

Han hade ett väldigt gulligt ansikte.

Lukas hade ljusbrunt hår och gröna ögon.

Han såg också väldigt bra ut.

Jakob, som ni redan vet hade en blandning mellan brunt och blont hår, och han hade bruna ögon.

Jonathan var blond och jag vet inte riktigt hur man ska förklara hans ögonfärg.

Simon, som var med dagen innan, var blond och hade melerade ögon.

När jag hade fått kontakt med min hjärna och fått in vem som var vem började jag prata med dem.

Det visade sig att Alexander var ny i stan, och var lika gammal som mig och Aubrey, och skulle börja i våran skola, och i våran klass.

Lukas och Oscar var båda lika gamla som Jakob och Jonathan, och gick i deras klass.

Adam däremot var lika gammal som min bror Markus.

Tiden gick fruktansvärt snabbt och innan jag hunnit tänka var klockan redan påväg att bli sju.

Då ringde plötsligt Aubreys mobil.

'Hej, nej, ikväll? men mamma, det är måndag imorgon, ja, nej, jag vet, okej, vem? jaha, okej, men ja, men, jaja, okej, hej då' hörde jag henne säga innan hon la på.

'Vad var det där om?' frågade jag och hon suckade.

'Bree?' fortsatte jag sen och hon skrattade lite.

'Mamma har skaffat en ny kille, och de ska på dejt ikväll' sa hon och himlade med ögonen.

'Jag måste hem, mamma ville prata lite, och hon ville att jag skulle träffa hennes nya kille' sa hon och jag skrattade.

'Jaha, okej, men vi ses'

'Ja, jag ringer dig senare' sa Aubrey sen och skyndade bort längs med gatan.

När jag vände mig om mot killarna, som nu bara var Jakob, Jonathan, Alexander och Adam.

Alla kollade på mig, precis som att de lyssnat på vartenda ord jag sagt.

När jag kom hem var klockan redan åtta.

Jag öppnade dörren och gick in.

'Hej' sa jag högt, men fick inget svar.

Jag hängde av mig jackan och gick sen in för att se Johan sitta i köket.

'Vart är mamma och pappa?' frågade jag och han kollade upp på mig, som att han inte hört att jag kommit. 

'De skulle iväg på någon jobbresa, eller något, de kommer tillbaka om en vecka' sa han och jag nickade.

Jag gick sen upp för trappan och gick in i mitt sovrum. 

Jag satt en stund vid datan och sms:ade lite.

Efter ett tag ringde Aubrey och innan jag visste ordet av det så hade klockan blivit halv elva. 

Jag gick in på toaletten och hoppade snabbt in i duschen, innan jag sen tvättade bort det överflödiga sminket och tog på mig ett par sovshorts och ett kort linne. 

Jag gick in i mitt rum och kröp ner i min varma säng, och det tog inte lång tid innan jag somnade. 

Jag vaknade av att någon puttade lite på mig.

'Julia, klockan är sju' hörde jag en röst säga, och det tog inte lång tid för mig att registrera vem det var, Johan.

'Jag vill sova' muttrade jag.

Som sagt har jag ju inte direkt något bra humör på morgonen.

'Det är skola' fortsatte Johan och jag suckade.

'Kom igen, det är bara två veckor kvar sen är det sommarlov' sa han och jag nickade.

Efter en stund hade jag kommit upp ur sängen.

Jag lät mitt hår hänga naturligt och sminkade mig sen.

Jag tog på mig ett par svarta shorts, ett neonrosa linne och ett par vita converse.

Jag la ner min mobil, nycklar, plånbok, skolböcker, en kofta och lite andra grejer i min väska.

Jag gick sen ner för trappan och in i köket där Johan och Markus satt och åt frukost.

Jag tog ett glas vatten och var precis påväg ut från köket igen när Johans röst stannade mig.

'Ska du inte ha frukost?' frågade han och jag skakade på huvudet.

'Nej, jag är inte hungrig'

'Det är inget val' sa han och jag suckade.

'Jag köper väl något på vägen då, hej då' sa jag och skakade roat på huvudet.

'Hej då, var försiktig' svarade Johan och jag stängde dörren efter mig.

Jag köpte aldrig något att äta på vägen.

När jag kom till skolan var jag, fast jag hade gått så tidigt, nästan sen.

På väg mot mitt skåp kunde jag höra alla snacka om den nya killen som skulle börja i våran klass, antagligen Alexander.

'Han är jätte snygg'

'Alla säger att han är jätte snygg'

'Han verkar jätte rolig, och snygg'

var allt jag kunde höra, det var allt alla snackade om.

'Han kommer vara i våran skola idag, om han gillar den kanske han börjar redan imorgon' hörde jag någon säga, och det visste jag faktiskt inte, att han skulle börja så snabbt.

Jag la in min väska i skåpet och tog sen mina böcker för att gå till min första lektion.

På väg från mitt skåp på väg till lunchen blev jag stannad av en hand på min axel.

Jag vände mig om och kollade rakt in i Alexanders bruna ögon.

'Hej' sa han och gav mig en kram.

Jag log mot honom.

Det kändes ändå lite stelt mellan oss, eftersom att vi bara träffats igår, men det kändes även som att vi känt varandra hur länge som helst.

Jag kunde känna folks blickar, jag var med den nya killen.

Vi pratade på om allt möjligt fram till matsalen.

När vi stod i matkön kom rektorn fram till oss.

'Vad roligt att du redan träffat en kompis, ni kanske kände varandra redan innan?' sa hon och innan jag hann svara gjorde Alexander det.

'Ja, vi är väldigt bra vänner faktiskt' sa han och rektorn log.

'Hoppas att ni tar väl hand om honom nu'

Hon kollade på mig och jag log tillbaka.

'Jadå' var mitt svar.

När vi hade slutat, en halvtimme tidigare än vad vi skulle, satt alla i min klass ute och njöt av det fina vädret innan alla bussar och så kom.

Jag och Alexander hade lika gärna kunnat gå, eftersom att han och kag bor på samma gata och eftersom att vi bara hade gångs avstånd till skolan, men vi satt hellre kvar och njöt av vädret. 

Plötsligt reste sig Alexander upp och höll sen fram ena sin hand mot mig. 

'Ska du med hem till mig, jag kan visa dig vårat hus' sa han och jag log, och tog tag i hans hand och han hjälpte mig upp. 

Vi pratade inte så mycket på väg hem till honom. 

Jag måste säga att han hade ett fint hus, men det var inte alls lika stort som mitt, fast mitt hus var ju väldigt udda för att ligga på den gatan. 

'Vilket hus bor du i då?' frågade han och jag pekade mot mitt hus. 

'Där' sa jag och han kollade bort. 

'Där?!' sa han sen och kollade på mig. 

'Dina föräldrar måste ha väldigt mycket pengar' fortsatte han sen och jag ryckte på axlarna. 

'Jag antar det' svarade jag och vi gick förbi huset mot hans. 

'Ja, här bor jag. Det är inte lika lyxigt som ditt, men det duger' sa han och jag skrattade. 

'Jag tycker ni har ett väldigt fint hus' sa jag och han log mot mig och vi gick sen in. 

'Hemma' sa han högt när vi kom in.

Han visade mig runt.

Han visade mig genom hallen in i köket, och sen in i vardagsrummet.

Efter det visade han mig upp för trappan.

'Hur många syskon har du?' frågade jag.

'Tre bröder. Den ena är tio, den andra är femton och den tredje är arton' sa han och jag nickade.

Ovanför trappan fanns det en hall rakt fram och en hall åt vänster.

I hallen rakt fram fanns det två dörrar på vardera sida.

De två första dörrarna gick till Alexanders föräldrar och den andra var ett förråd.

De två andra dörrarna var ett badrum och hans yngsta syskon.

I hallen till vänster fanns det även där fyra dörrar, två på den högra sidan, en på den vänstra sidan och en rakt fram.

De två dörrarna till höger gick till Alexanders två andra syskon, dörren rakt fram var till ett förråd och dörren till vänster var såklart Alexanders sovrum.

Hans sovrum var väldigt stort, hela deras hus var stort.

Inte som mitt kanske, men det var ju för att mina föräldrar var alldeles för konstiga för att veta hur stort ett normalt hus är.

Alexanders hus var mycket mer trevligare och mysigare.

Mitt var bara jobbigt och det var ju till och med så att jag nästan tappade bort mig där ibland.

'Alexander gubben, vill du och din vän ha fika?' hörde jag Alexanders mamma ropa från nedervåningen. 

'Snart' ropade han tillbaka. 

Han kollade mot mig och log. 

Hans bruna ögon var varma och vänliga, och påminde läskigt mycket om Jakobs. 

Alexanders leende var både vänligt och omtänksamt, och han såg ut som den mest snällaste i världen.

Jag tror aldrig att Alexander skulle kunna göra något ont mot någon. 

Jag kom på mig själv med att stå och le på tanken av honom och att jag stirrade på honom otroligt mycket. 

Jag skulle väl inte?... 

Nej, det kunde jag inte, jag gillade ju Jakob, eller gjorde jag verkligen det. 

Jakob och Alexander var verkligen två personer med helt olika personligheter. 

Jakob var vild och rolig. Han kunde verkligen veta hur man har kul. Han var en såndär kille som helt klart är populär, (och som han faktiskt var också) men han var samtidigt snäll och omtänksam, medans Alexander var lugn och tog inte så mycket plats. Enligt honom spelade det ingen roll om man var populär eller inte, fast han alltid blev den där populära killen även fast han kanske inte alltid ville det. Alexander var den där lugna, tysta och blyga typen, den som inte sa så mycket i klassen. Han var snäll och tänkte bara på andra människor, men om man kände honom kunde han vara riktigt kul och visste även han hur man kunde ha kul. 

Jakob och Alexander var så olika men endå så lika. 

Med Alexander kände jag mig lugn, jag kände att jag kunde vara mig själv och bara vara, men med Jakob kunde jag också vara mig själv fast på ett helt annat sätt. Jag kunde släppa loss och inte bry mig så mycket, samtidigt som jag inte gjorde något annat än att bry mig.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till.

Gillade jag Alexander eller gillade jag Jakob?

Eller gillade jag kanske båda?

Men det funkar inte så, det gör det verkligen inte.

'Julia? hör du mig?'

Jag ryckte till och kollade på Alexander som knäppte med fingrarna.

'Va? ja, jag hör dig' sa jag och han skrattade lite. 

Vi gick ner för trappan och in i köket där Alexanders mamma, pappa och två yngre bröder satt. 

'Hej' sa Alexanders mamma och jag log. 

'Hej' svarade jag tillbaka och Alexander pekade mot en stol och menade att jag skulle sätta mig. 

Jag gjorde som han sa och satte mig ner. 

'Jag är Annelie och det är min man Tommy' sa Alexanders mamma och pekade på mannen som var Alexanders pappa. 

'Det är Hugo' fortsatte hon sen och pekade på tio-åringen, innan hon sen pekade på femton-åringen. 

'Och det är Andreas'

Jag nickade och log mot alla.

'Julia' började jag. '..Heter jag' fortsatte jag sen och Annelie skrattade.

'Det är väldigt roligt att Alexander redan har fått en tillräckligt bra vän för att ta med sig hem' sa hon och jag log.

Det lät lite roligt när hon sa det, som att jag var något djur eller något, men jag förstod henne såklart.

Hahahah!

Har ju kommit på att jag glömt av Johan, en av Julias bröder, i novellen, jag har bara skrivit om Markus, André och Rickard xp

Men jag kommer börja ha med Johan i novellen från och med nu, jag orkar inte ändra och allt skit, men låtsas bara som att han alltid varit där, haha ;p