'Julia, gå upp nu!' sa Johan irriterat.

Han hade sakt åt mig att gå upp minst tio gånger på fem minuter.

'Jag ska gå upp!' muttrade jag och reste mig upp från sängen.

Jag tog på mig ett rätt så mörkt rosa linne, ett par vita shorts och ett par vita converse.

Jag satte upp mitt hår i en tofs och sminkade mig, innan jag sen gick ner för trappan. 

Klockan var bara kvart över sju och jag hade gått om tid på mig. 

Jag gjorde en smörgås och hällde upp ett glas juice. 

Jag fick ett sms utav Aubrey.

"Heej girly! 

Kommer inte till skolan idag, kanske imorgon :( <3"

"Okej, hoppas du mår bättre snart!

Massor med kramar! <3"

Jag la mobilen på bordet och tog sen en tugga på min macka.

'Jag går nu' sa jag högt och hängde min väska på axeln.

'Okej, var försiktig' hörde jag Johan säga.

Jag stängde dörren bakom mig och när jag vände mig om såg jag att Alexander stod där och väntade på mig.

'Hej' sa jag och gav honom en kram.

Vi började gå mot skolan och jag njöt av den varma solen som redan stod högt på himlen fast klockan bara var strax över åtta.

Jag log av tanken på att få vara så nära Alexander.

Plötsligt pep min mobil till och jag tog upp den för att se ett sms från Jakob.

"Hej :)

Vill du träffas efter skolan?

Hör av dig när du kan"

Jag log och skrev snabbt in ett svar. 

"Visst, vilka mer än du och jag? :)"

"Jag vet inte riktigt, Jonathan kan inte och Simon är sjuk.

Alexander kanske vill?

Du kanske kan fråga honom om ni träffas i skolan?" 

"Visst, jag hör av mig senare :)<3"

Jag skickade iväg det sista sms:et och la sen ner mobilen i fickan igen.

'Vem var det?' frågade Alexander.

'Jakob' svarade jag och han nickade. 'Han undrade om vi ville träffas efter skolan?'

'Vilka mer än du, jag och han?'

'Han visste inte än, det var typ inga som kunde' svarade jag och alexande nickade.

'Visst, det skulle väl vara roligt' sa han tyst.

Vi gick den sista biten till skolan i tystnad.

Det var ingen utav som sa ett ord.

Jag vet inte riktigt, men det kändes lite som att stämningen sjönk till botten. Som att jag var otrogen mot någon, eller något sånt.

Men när vi kom till skolan var den stämningen som bortblåst och allting flöt på som vanligt.

Vid lunch var det många som hade pratat med Alexander och nästan bjudit in honom till att vara deras vän.

Jag och Alexander satt ensamma vid ett utav matsalsborden och pratade om allting.

Det var vekrligen lätt att prata med honom, man behövde inte oroa sig för att man sa något fel eller vara rädd för att man sa konstiga grejer.

Alexander var verkligen förstående och förstod sig på allting.

Plötsligt pep min mobil till igen.

"Hej :)

Har du pratat med Alex än? :)

Det blir bara vi tre om han vill vara med, det kanske kommer någon annan lite senare :)<3" 

Jag visste att det var Jakob redan innan jag tagit upp mobilen.

Jag skrev snabbt ett svar.

"Ja, han vill vara med :)

Aha, okej, men vi ses sen :)<3"

Jag la ner mobil i fickan igen och kollade sen upp mot Alexander som såg precis lika glad ut som vanligt.

Han frågade ingenting om vem det var som skrev eller om vad det var.

När båda hade ätit upp och var klara gick vi ut från matsalen och ut på skolgården för att njuta utav våran långa rast i det fina vädret.

'Hej' sa jag och kramade om Jakob.

Han log mot mig och sen mot Alexander.

En stund satt vi bara på en bänk i parken och snackade och var allmänt konstiga, precis som vanligt.

Efter en stund ringde Alexanders mamma och sa att han skulle komma hem.

När Alexander gått kollade jag på Jakob.

Hans vackra bruna ögon kollade på mig och glittrade mer än vad stjärnor gör... okej, jag ska inte överdriva, men det räcker verkligen inte med att säga att hans ögon var vackra.

Hans ögon var vänliga, varma och kärleksfulla, allt på samma gång.

Jag drunknade verkligen i hans ögon, det är något som är säkert.

Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, jag gillade honom verkligen.

Det var verkligen vad man kallar kärlek vid första ögonkastet.

'Vad är det?' frågade Jakob efter en stund och jag rodnad djupt.

'Inget' svarade jag och kollade ner i marken.

'Du är söt när du rodnar' sa han sen vilket fick mig att rodna ännu mer.

Jag kunde känna hur intensivt han kollade på mig, och tillslut hade jag inget val än att kolla upp på honom.

Jag kunde svära på att hans ögon hade blivit en nyans mörkare, vilket gjorde den hela stämningen att stiga en nivå.

Han förflyttade sig sakta närmare mig, tills hans kropp snuddade vid min.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, hela min tid stod still.

Var det meningen att vi skulle kyssas, eller det kanske bara är i romantiska filmer det händer.

Tänk om allting går för fort, jag menar, hur länge har vi känt varandra liksom?

Inte ens en vecka.

Jag kollade ner i marken.

Stämningen var grymt annorlunda, jag visste varken ut eller in.

Plötsligt började min mobil ringa, och stämning förvandlades från spänd till pinsam.

Hela luften fylldes med en sur doft av pinsamhet.

Jag tog upp mobilen och svarade.

'Hallå?'

'Hej, vad gör du?'  frågade Johan och jag suckade.

'Ingenting'

'Okej, jag vet inte när du kommer hem, men jag åker ut till en polare en stund, jag kommer hem senast klockan tolv ikväll' fortsatte han.

'Okej, vart är Markus?'

'Han är hos en kompis, jag har ingen aning om när han kommer hem, du vet Markus och tider' sa Johan och jag nickade, kanske inte riktigt fullt medveten om att han inte kunde se det.

'Okej bra, bara så att du vet. Men vi ses sen' sa Johan och la sen på.

Jag la ner mobilen i fickan och kollade sen upp på Jakob.

Jag kunde svära på att hans ögon ändrat färg igen.

De var nu en nyans ljusare och hans leende gjorde hans ansikte perfekt.

Hans leende var varmt, hans ögon strålade av glädje och hela jag blev glad och varm.

Jag ville bara krama om honom och säga vad jag känner för honom.

'Vem var det?' frågade han och jag log.

'Det var bara Johan, han sa att han skulle åka iväg och att det inte kommer att vara någon hemma förrän ikväll' sa jag och Jakob nickade.

Var det för tidigt att säga vad jag känner?

Var det för tidigt att skaffa ett förhållande? 

Jag visste varken ut eller in. 

Vi hade känt varandra i drygt fem dagar, kan man verkligen veta att man har känslor för en person efter så kort tid?

Kan man verkligen ha skaffat känslor för någon?

Var det kärlek vid första ögonkastet?

Jag hann knappt tänka mer innan jag kände någon ta tag i min hand.

Jag kollade in i Jakobs ögon och han kollade in i mina.

Det kändes som att hela världen stannade upp.

Vi satt i några ögonblick och bara kollade på varandra.

Efter ett tag böjde han fram sitt huvud mot mitt och jag stängde ögonen.

Han stannade en centimeter ifrån mitt ansikte.

Jag kunde känna hans varma andetag mot min hud, hans andedräkt luktade mint.

Innan hann han flytta fram huvudet den centimetern som fattades gjorde jag det.

Det finns inte tillräckligt med ord för att förklara känslan jag hade i min kropp.

Underbar, perfekt, fantastisk.

Pirret i min kropp blev mer och mer för varje hjärtslag och det kändes helt enkelt otroligt. 

Så himla rätt. 

Tillslut drog vi oss undand från varandra och han kollade på mig, hans ögon var mer bruna än någonsin.

Vi kollade på varandra en stund innan vi sen lutade oss fram och kysste varandra igen.

Allting kändes så himla rätt, jag kunde inte tro det.

Det kunde inte ha gått för fort, det kändes ju så himla rätt.

___________________________________________________________________________________________________________

Förlåt för en väldigt kort del, men jag tyckte det kändes bra att sluta delen där! 

Jag har ingen som helst aning om hur allting ska gå, om vad som ska hända eller någonting, men det kommer väl så småningom :) 

Nästa del kommer upp snart, börjar skriva på den med en gång! 

Jag, Aubrey och Jakob hade beställt pizza och kollat på film.

Sen hade Jakob gått hem och jag och Aubrey hade en myskväll tillsammans hemma.

När jag och Aubrey vaknade låg vi bara en stund och kollade på tv.

Efter en stund bestämde vi oss för att vi skulle dra in till stan lite.

Hon drog hem för att duscha och så.

Jag visste att det skulle ta år för henne att bli klar, så jag låg kvar och kollade lite på tv.

När klockan nästan var två och Aubrey hade varit hemma i någon halvtimme gick jag upp.

Jag satte upp mitt hår i en tofs och sminkade mig.

Jag tog sen på mig ett par mörka jeansshorts, en svart magtröja med ett vitt peace täcken på och ett par "gudinnaskor"(haha, vet inte vad det heter)

När jag var klar var klockan bara tio över två.
Jag hörde dörren öppnas där nere.

'Julia' hörde jag mammas röst.

Jag log lite och gick sen ner för trappan.

Jag kramade mamma och pappa och log lite mot Markus och Johan.

'Jag går ut och träffar Bree en stund' sa jag och mamma nickade.

'Okej, men var försiktig' sa hon och jag nickade.

Jag gick ut och började gå mot Aubreys hus.

'Hallå' sa jag högt när jag öppnade dörren hem till Aubrey.

'Hej Julia' sa Aubreys mamma, Monika, och log mot mig innan hon sen gav mig en kram.

'Vill du ha något? dricka, kaffe, fika?' frågade hon och jag skakade på huvudet.

'Nej tack, det är bra' sa jag och log lite.

'Okej då' sa hon innan hon sen försvann in i sitt sovrum. 

Jag gick lite förvånat upp för trappan till Aubreys rum. 

'Hej' sa jag när jag gick in. 

'Hej' svarade hon och log mot mig. 

Jag och Aubrey pratade på medan hon fixade sig.

'Kan du hämta min mobil, den ligger nere i hallen' sa hon sen och jag nickade.

Jag behövde inte leta efter den, den låg där hon brukar lägga den på byrån.

Jag tog med den upp och såg att Aubrey sms:ade med någon.

'Vem skriver du med?' frågade jag och Aubrey log mot mig.

'Jonte och några av hans kompisar, bland annat Jakob, vill träffas' sa hon, och fick mig att rodna när hon nämnde Jakob.

När Aubrey äntligen var klar med sin sminkning och sitt hår tog hon på sig ett par svarta shorts, ett vitt linne med chanel märket på och ett par vita converse.

'Vi går ut lite' sa Aubrey högt och väntade på sin mammas svar.

'Okej, var försiktiga, hej då' svarade Monika och jag och Aubrey gick ut.

När vi kom till stan gick vi till en kiosk.

Aubrey tog en riktigt lång tid på sig att välja vad hon skulle ha.

Tillslut hade hon valt en vanlig vatten och en mjukglass doppad i choklad.

Jag hade köpt en cola och en helt vanlig mjukglass,

Vi gick och åt på glassarna samtidigt som vi snackade lite.

'Julia, Aubrey!' hörde jag sen någon ropa.

Aubrey hörde ingenting eftersom att hon stod och pratade i telefon med sin mamma.

Jag vände mig om och kollade frågande runt på allt folk som var på stan innan jag sen såg en liten skymt av Jakob och Jonathan.

Det var fyra andra killar där, förutom Jakob och Jonathan.

Jag tog tag i Aubreys arm och drog med henne mot killarna.

'Nej, jag gillar inte det. Men mammaaa, nej. Men, jaja, okej. Men nej, jag vill inte ha något, jaja, okej, nej, ja, okej, hej då' sa Aubrey och la sen på.

Alla kollade på henne när hon kollade upp.

'Hej' sa hon sen och jag skrattade lite.

'Julia, Aubrey, Lukas, Alexander, Oscar och Adam' sa Jonathan och jag nickade, men det tog bara någon minut och sen hade jag glömt namnen igen.

Jag stod en stund och försökte ordna ut vem som var vem, men det funkade inte så bra.

Oscar, Lukas, Alexander och Adam, nej, Adam, Lukas, Oscar och Alexander.

Nej, Oscar, Adam, Oscar och Alexander, eller nej, Alexander och Oscar och Alexander och.. usch, alldeles för många namn.

Jag ryckte till när jag kände en liten knuff på armen, jag kollade på Aubrey som flinade lite mot mig, sen kollade jag runt på killarna som också stod och flinade mot mig.

'Problem med namn?' frågade sen en utav killarna, Oscar. Eller nej, Alexander, eller nej, Lukas, eller.. ååh, något hette han i alla fall.

Jag nickade lite generat och han skrattade lite.

'Jag heter Adam' sa han. 'Det är Oscar, det är Alexander, och det är Lukas'

Adam hade brunt hår och ljusbruna ögon.

Han var ganska smal, inte överdrivet, men så att det såg bra ut.

Den som han sa var Oscar hade blont hår och blåa ögon, och var även han ganska smal, med en så kallad atletisk kropp, det skulle inte förvåna mig om han gjorde en massa sporter.

Alexander däremot hade ganska mörkbrunt hår och mellan bruna ögon.

Han hade ett väldigt gulligt ansikte.

Lukas hade ljusbrunt hår och gröna ögon.

Han såg också väldigt bra ut.

Jakob, som ni redan vet hade en blandning mellan brunt och blont hår, och han hade bruna ögon.

Jonathan var blond och jag vet inte riktigt hur man ska förklara hans ögonfärg.

Simon, som var med dagen innan, var blond och hade melerade ögon.

När jag hade fått kontakt med min hjärna och fått in vem som var vem började jag prata med dem.

Det visade sig att Alexander var ny i stan, och var lika gammal som mig och Aubrey, och skulle börja i våran skola, och i våran klass.

Lukas och Oscar var båda lika gamla som Jakob och Jonathan, och gick i deras klass.

Adam däremot var lika gammal som min bror Markus.

Tiden gick fruktansvärt snabbt och innan jag hunnit tänka var klockan redan påväg att bli sju.

Då ringde plötsligt Aubreys mobil.

'Hej, nej, ikväll? men mamma, det är måndag imorgon, ja, nej, jag vet, okej, vem? jaha, okej, men ja, men, jaja, okej, hej då' hörde jag henne säga innan hon la på.

'Vad var det där om?' frågade jag och hon suckade.

'Bree?' fortsatte jag sen och hon skrattade lite.

'Mamma har skaffat en ny kille, och de ska på dejt ikväll' sa hon och himlade med ögonen.

'Jag måste hem, mamma ville prata lite, och hon ville att jag skulle träffa hennes nya kille' sa hon och jag skrattade.

'Jaha, okej, men vi ses'

'Ja, jag ringer dig senare' sa Aubrey sen och skyndade bort längs med gatan.

När jag vände mig om mot killarna, som nu bara var Jakob, Jonathan, Alexander och Adam.

Alla kollade på mig, precis som att de lyssnat på vartenda ord jag sagt.

När jag kom hem var klockan redan åtta.

Jag öppnade dörren och gick in.

'Hej' sa jag högt, men fick inget svar.

Jag hängde av mig jackan och gick sen in för att se Johan sitta i köket.

'Vart är mamma och pappa?' frågade jag och han kollade upp på mig, som att han inte hört att jag kommit. 

'De skulle iväg på någon jobbresa, eller något, de kommer tillbaka om en vecka' sa han och jag nickade.

Jag gick sen upp för trappan och gick in i mitt sovrum. 

Jag satt en stund vid datan och sms:ade lite.

Efter ett tag ringde Aubrey och innan jag visste ordet av det så hade klockan blivit halv elva. 

Jag gick in på toaletten och hoppade snabbt in i duschen, innan jag sen tvättade bort det överflödiga sminket och tog på mig ett par sovshorts och ett kort linne. 

Jag gick in i mitt rum och kröp ner i min varma säng, och det tog inte lång tid innan jag somnade. 

Jag vaknade av att någon puttade lite på mig.

'Julia, klockan är sju' hörde jag en röst säga, och det tog inte lång tid för mig att registrera vem det var, Johan.

'Jag vill sova' muttrade jag.

Som sagt har jag ju inte direkt något bra humör på morgonen.

'Det är skola' fortsatte Johan och jag suckade.

'Kom igen, det är bara två veckor kvar sen är det sommarlov' sa han och jag nickade.

Efter en stund hade jag kommit upp ur sängen.

Jag lät mitt hår hänga naturligt och sminkade mig sen.

Jag tog på mig ett par svarta shorts, ett neonrosa linne och ett par vita converse.

Jag la ner min mobil, nycklar, plånbok, skolböcker, en kofta och lite andra grejer i min väska.

Jag gick sen ner för trappan och in i köket där Johan och Markus satt och åt frukost.

Jag tog ett glas vatten och var precis påväg ut från köket igen när Johans röst stannade mig.

'Ska du inte ha frukost?' frågade han och jag skakade på huvudet.

'Nej, jag är inte hungrig'

'Det är inget val' sa han och jag suckade.

'Jag köper väl något på vägen då, hej då' sa jag och skakade roat på huvudet.

'Hej då, var försiktig' svarade Johan och jag stängde dörren efter mig.

Jag köpte aldrig något att äta på vägen.

När jag kom till skolan var jag, fast jag hade gått så tidigt, nästan sen.

På väg mot mitt skåp kunde jag höra alla snacka om den nya killen som skulle börja i våran klass, antagligen Alexander.

'Han är jätte snygg'

'Alla säger att han är jätte snygg'

'Han verkar jätte rolig, och snygg'

var allt jag kunde höra, det var allt alla snackade om.

'Han kommer vara i våran skola idag, om han gillar den kanske han börjar redan imorgon' hörde jag någon säga, och det visste jag faktiskt inte, att han skulle börja så snabbt.

Jag la in min väska i skåpet och tog sen mina böcker för att gå till min första lektion.

På väg från mitt skåp på väg till lunchen blev jag stannad av en hand på min axel.

Jag vände mig om och kollade rakt in i Alexanders bruna ögon.

'Hej' sa han och gav mig en kram.

Jag log mot honom.

Det kändes ändå lite stelt mellan oss, eftersom att vi bara träffats igår, men det kändes även som att vi känt varandra hur länge som helst.

Jag kunde känna folks blickar, jag var med den nya killen.

Vi pratade på om allt möjligt fram till matsalen.

När vi stod i matkön kom rektorn fram till oss.

'Vad roligt att du redan träffat en kompis, ni kanske kände varandra redan innan?' sa hon och innan jag hann svara gjorde Alexander det.

'Ja, vi är väldigt bra vänner faktiskt' sa han och rektorn log.

'Hoppas att ni tar väl hand om honom nu'

Hon kollade på mig och jag log tillbaka.

'Jadå' var mitt svar.

När vi hade slutat, en halvtimme tidigare än vad vi skulle, satt alla i min klass ute och njöt av det fina vädret innan alla bussar och så kom.

Jag och Alexander hade lika gärna kunnat gå, eftersom att han och kag bor på samma gata och eftersom att vi bara hade gångs avstånd till skolan, men vi satt hellre kvar och njöt av vädret. 

Plötsligt reste sig Alexander upp och höll sen fram ena sin hand mot mig. 

'Ska du med hem till mig, jag kan visa dig vårat hus' sa han och jag log, och tog tag i hans hand och han hjälpte mig upp. 

Vi pratade inte så mycket på väg hem till honom. 

Jag måste säga att han hade ett fint hus, men det var inte alls lika stort som mitt, fast mitt hus var ju väldigt udda för att ligga på den gatan. 

'Vilket hus bor du i då?' frågade han och jag pekade mot mitt hus. 

'Där' sa jag och han kollade bort. 

'Där?!' sa han sen och kollade på mig. 

'Dina föräldrar måste ha väldigt mycket pengar' fortsatte han sen och jag ryckte på axlarna. 

'Jag antar det' svarade jag och vi gick förbi huset mot hans. 

'Ja, här bor jag. Det är inte lika lyxigt som ditt, men det duger' sa han och jag skrattade. 

'Jag tycker ni har ett väldigt fint hus' sa jag och han log mot mig och vi gick sen in. 

'Hemma' sa han högt när vi kom in.

Han visade mig runt.

Han visade mig genom hallen in i köket, och sen in i vardagsrummet.

Efter det visade han mig upp för trappan.

'Hur många syskon har du?' frågade jag.

'Tre bröder. Den ena är tio, den andra är femton och den tredje är arton' sa han och jag nickade.

Ovanför trappan fanns det en hall rakt fram och en hall åt vänster.

I hallen rakt fram fanns det två dörrar på vardera sida.

De två första dörrarna gick till Alexanders föräldrar och den andra var ett förråd.

De två andra dörrarna var ett badrum och hans yngsta syskon.

I hallen till vänster fanns det även där fyra dörrar, två på den högra sidan, en på den vänstra sidan och en rakt fram.

De två dörrarna till höger gick till Alexanders två andra syskon, dörren rakt fram var till ett förråd och dörren till vänster var såklart Alexanders sovrum.

Hans sovrum var väldigt stort, hela deras hus var stort.

Inte som mitt kanske, men det var ju för att mina föräldrar var alldeles för konstiga för att veta hur stort ett normalt hus är.

Alexanders hus var mycket mer trevligare och mysigare.

Mitt var bara jobbigt och det var ju till och med så att jag nästan tappade bort mig där ibland.

'Alexander gubben, vill du och din vän ha fika?' hörde jag Alexanders mamma ropa från nedervåningen. 

'Snart' ropade han tillbaka. 

Han kollade mot mig och log. 

Hans bruna ögon var varma och vänliga, och påminde läskigt mycket om Jakobs. 

Alexanders leende var både vänligt och omtänksamt, och han såg ut som den mest snällaste i världen.

Jag tror aldrig att Alexander skulle kunna göra något ont mot någon. 

Jag kom på mig själv med att stå och le på tanken av honom och att jag stirrade på honom otroligt mycket. 

Jag skulle väl inte?... 

Nej, det kunde jag inte, jag gillade ju Jakob, eller gjorde jag verkligen det. 

Jakob och Alexander var verkligen två personer med helt olika personligheter. 

Jakob var vild och rolig. Han kunde verkligen veta hur man har kul. Han var en såndär kille som helt klart är populär, (och som han faktiskt var också) men han var samtidigt snäll och omtänksam, medans Alexander var lugn och tog inte så mycket plats. Enligt honom spelade det ingen roll om man var populär eller inte, fast han alltid blev den där populära killen även fast han kanske inte alltid ville det. Alexander var den där lugna, tysta och blyga typen, den som inte sa så mycket i klassen. Han var snäll och tänkte bara på andra människor, men om man kände honom kunde han vara riktigt kul och visste även han hur man kunde ha kul. 

Jakob och Alexander var så olika men endå så lika. 

Med Alexander kände jag mig lugn, jag kände att jag kunde vara mig själv och bara vara, men med Jakob kunde jag också vara mig själv fast på ett helt annat sätt. Jag kunde släppa loss och inte bry mig så mycket, samtidigt som jag inte gjorde något annat än att bry mig.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till.

Gillade jag Alexander eller gillade jag Jakob?

Eller gillade jag kanske båda?

Men det funkar inte så, det gör det verkligen inte.

'Julia? hör du mig?'

Jag ryckte till och kollade på Alexander som knäppte med fingrarna.

'Va? ja, jag hör dig' sa jag och han skrattade lite. 

Vi gick ner för trappan och in i köket där Alexanders mamma, pappa och två yngre bröder satt. 

'Hej' sa Alexanders mamma och jag log. 

'Hej' svarade jag tillbaka och Alexander pekade mot en stol och menade att jag skulle sätta mig. 

Jag gjorde som han sa och satte mig ner. 

'Jag är Annelie och det är min man Tommy' sa Alexanders mamma och pekade på mannen som var Alexanders pappa. 

'Det är Hugo' fortsatte hon sen och pekade på tio-åringen, innan hon sen pekade på femton-åringen. 

'Och det är Andreas'

Jag nickade och log mot alla.

'Julia' började jag. '..Heter jag' fortsatte jag sen och Annelie skrattade.

'Det är väldigt roligt att Alexander redan har fått en tillräckligt bra vän för att ta med sig hem' sa hon och jag log.

Det lät lite roligt när hon sa det, som att jag var något djur eller något, men jag förstod henne såklart.

Hahahah!

Har ju kommit på att jag glömt av Johan, en av Julias bröder, i novellen, jag har bara skrivit om Markus, André och Rickard xp

Men jag kommer börja ha med Johan i novellen från och med nu, jag orkar inte ändra och allt skit, men låtsas bara som att han alltid varit där, haha ;p

'Kom igen, var inte sur' sa Jakob, men jag ignorerade honom bara.

'Jag har sagt förlåt, jag skojade ju bara' fortsatte han, men jag fortsatte ignorera honom.

'Juliia' sa han utdraget och började peta på mig.

Jag suckade irriterat.

'Vad vill du?' sa jag och han log.

'Du pratar med mig' sa han och jag skakade sakta på huvudet, men hans leende var väldigt smittsamt, och jag kunde inte hjälpa att ett litet leende spreds på mina läppar.

'Jag visste att jag kunde få dig att prata med mig igen' sa han och petade mig i sidan, vilket fick mig att ryckte till lite.

'Ja, okej, du är förlåten' sa jag och de andra skrattade.

Tillslut smittades jag av deras skratt och började också skratta.

'Kram?' sa han och jag suckade, men gjorde som han sa.

Jag slöt mina ögon och lät mig själv sjunka in i hans famn, som var förvånansvärt mysig.

Efter en stund släppte han taget om mig och log.

Hans leende var väldigt gulligt, om jag ska vara ärlig.

Jag tyckte faktiskt att han var väldigt, snygg, söt och gillig på samma gång, vilket jag aldrig skulle erkänna.

Det pirrade lite i magen av att titta in i hans ögon, de varma bruna ögonen som tindrade som en vacker natthimmel full av stjärnor.

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men jag tror nog att jag hade börjat få känslor för honom.

'Lia!' sa Aubrey och drog mig upp ur sängen, men så fort hon släppte taget om mig flög jag tillbaka undertäcket och drog det över huvudet.

'Sluta slöa, gå upp, det är typ helt underbart väder ute juuu!' sa hon klagande och började rycka i mig.

'Gå ut från mitt rum och låt mig sova' muttrade jag och suckade.

'Julia, gå upp nu, kom igen'

'Bara gå ut från mitt rum och lämna mig i fred, jag. vill. sova.' sa jag och blängde på henne innan jag sen drog täcket över huvudet igen.

'Var sur då, så går väl jag och de andra ut och njuter av det fina vädret' sa hon och stängde dörren efter sig.

Jag lyssnade på hennes fotsteg som tonade bort ned för trappan.

Jag och de andra.

Vilka andra?

Just det, Jakob, Jonathan, och var det Simon han hette?

Jag suckade och blundade igen.

Det tog inte lång tid innan sömnen tog över igen.

Jag vaknade utav att någon drog i mina ben.

'Gå upp nu!' sa någon och jag bara mumlade något ohörbart, jag var inte ens säker själv på vad det var jag sa, eller skulle säga.

'Du hade väl inte planerat att stanna i sängen hela dagen?' fortsatte rösten och jag suckade och drog av mig täcket för att mötas av ett par varma bruna ögon, Jakob.

'Om jag hade det då?' svarade jag sen och han skrattade.

'Det kommer jag inte låta dig göra ändå' sa han och jag suckade högt och drog sen täcket över huvudet igen.

'Bara gå ut och låt mig sova färdigt så blir allting bra' muttrade jag surt, men kunde inte låta bli att le av tanken på att Jakob var där.

'Julia, du ska gå upp nu, tvinga mig inte att dra upp dig ur sängen' sa han och jag muttrade något ohörbart innan jag sen reste mig upp, föste ut honom ur mitt rum och sen gick in på toaletten.

Jag tvättade ansiktet och borstade igenom mitt hår innan jag sen suckade och gick ner för trappan till köket.

Jag hade fortfarande på mig mina korta sovshorts och min sovtröja som slutade ungefär vid naveln.

Jag hällde upp ett glas juice och drack snabbt upp det innan jag sen gick in i vardagsrummet och kollade ut genomfönstret.

Alla badade, men jag hade ingen lust med att gå ut, jag ville bara sova, det ville jag alltid.

'Herregud, har de döda vaknat till liv?' sa en röst bakom mig och jag ryckte till för att sen vända mig om och kolla på Jakob som log skämtsamt mot mig.

'Ha ha, väldigt roligt' sa jag ironiskt och han skrattade lite.

'Kom igen, var inte så tråkig, gå upp och byt om och häng med ut och ha kul?' sa han och jag skakade på huvudet, för att sen lägga mig ner på soffan.

Jag övervägde att gå och hämta filten som låg i fåtöljen precis bredvid, men jag orkade inte.

'Uh uh uh, inget sånt beteende nu' sa Jakob och jag muttrade lite och gav honom en dödsblick.

'Låt mig sova' sa jag och jag tryckte ner mitt huvud i den mjuka kudden.

Jag brukade aldrig vara på bra humör på morgonen, eller ja, morgonen för mig.

Hur mycket var klockan ens?

Jag minns inte ens om den var halv ett eller halv två, kanske halv tolv.

Jakob började putta lite på mig för att få upp mig, och jag försökte sparka honom, vilket inte gick så bra.

Efter en stund slutade det med att jag låg med överkroppen på golvet och underkroppen i soffan.

Jag suckade och blundade.

Jag kunde ju lika gärna sova så.

'Du är helt hopplös, vet du det?' sa Jakob och jag svarade, utan att öppna ögonen.

'Det händer ibland att folk nämner det' sa jag och låg kvar i några sekunder till, innan jag sen öppnade ögonen igen.

Jag reste mig tillslut upp och gick upp till mitt rum.

Jag bytte om till en neonrosa bikini och bara för att så tog jag på mig ett par jeansshorts och en usa magtröja.

Jag satte upp mitt långa blonda hår i en tofs och gick sen ner för trappan och ut till de andra.

'Tänka sig, hon lever' sa Aubrey och jag gav henne en dödsblick.

Jag tog sen av mig de meningslösa shortsen och tröjan och la mig sen ner på en av solstolarna vi hade i trädgården.

Jag tog på mig mina solglasögon och det tog inte lång tid innan jag var inne i en värld för mig själv.

När jag öppnade ögonen igen och tog av mig solglasögonen vet jag inte riktigt hur länge jag hade legat där.

Jag kollade runt och såg Jakob ligga i en solstol bredvid mig.

Vart var alla andra?

Precis som att Jakob kunde läsa mina tankar sa han något, utan att kolla på mig.

'De åkte hem till Aubrey. Hennes mamma ville att hon skulle göra en sak' sa han och jag nickade.

Vart var min mobil? 

Jag reste mig upp och gick in och upp till mitt rum.

Jag letade en stund efter mobilen innan jag sen hittade den i min jackficka.

Jag hade fått ett sms utav mamma.

1 nytt meddelande

Från Mamma

"Hej gumman, det har varit en krock och vi kan inte komma förbi förrän imorgon.

Vi kommer hem senast klockan 18.30 imornkväll.

Älskar dig.

Kram, mamma"

 

Jag la ner mobilen på skrivbordet och vände mig om.

Jag ryckte till när jag såg Jakob stå i dörröppningen.

'Vad var det?' frågade han och jag skakade på huvudet.

'Det var bara mamma som sa att dme inte kan komma hem idag, utan de kommer hem imorgon istället' sa jag och Jakob nickade och log mot mig.

Det var något i hans leende, det var inte som alla andra, han var inte heller som alla andra.

Det var något med honom jag gillade, han var speciell.

Det började pirra i min mage när jag kollade in i hans ögon och jag log lite.

Jag gick sen förbi honom ut i hallen.

Vi båda gick ner till trädgården igen och satte oss i varsin solstol.

Jag kunde inte låta bli att slänga en hasitg blick på Jakobs mage.

Jakob var en blond/brunhårig kille, jag vet inte riktigt vilken hårfärg, det var någon blandning, han hade varma, bruna ögon och han var väldigt vältränad.

Han hade sixpack och hans kropp hade blivit gyllenbrun av solen, precis som min.

Det kunde inte vara sant, hade jag börjat gilla honom?

Jag hade inte känt honom länge, men vi har ju gått i samma skola sen vi var små, och jag har ju alltid vetat vem han var, men ändå.

Det går inte, nej, jag gillar inte honom, det kan jag inte göra.

Tänk om han inte gillar mig tillbaka, vad ska jag göra då?

Fast jag behöver inte vara orolig eftersom att jag inte gillar honom, det gör jag inte.

Jag suckade, tog på mig mina solglasögon och blundade sen.

När klockan var halv fem var solen fortfarande högt på himlen, och vi alla gick ut till poolen.

Alla hoppade i och badade, utom jag som la mig i solen. 

Det tog inte lång tid innan jag kände två starka armar lyfta upp mig och jag tog av mig solglasögonen.

Det var Jakob.

Det pirrade i hela min kropp av att vara så nära honom.

Han tog mina solglasögon och slängde dem på solstolen innan han sen började gå mot poolen.

Det tog inte lång tid för mig att fatta vad han skulle göra.

'Jakob, nej, släpp ner mig, Jaaaakob' sa jag och höll hårt med armarna runt hans hals.

'Jag ska släppa ner dig' sa han och flinade mot mig.
'Jag menar inte i vattnet, Jakob, sluta!' sa jag och höll ännu hårdare kring hans hals.

Han försökte få ner mig i vattnet, och jag försökte desperat att hålla mig kvar.

Tillslut kunde jag inte hålla mig kvar och föll rakt ner i vattnet.

När jag kom upp igen puttade jag i Jakob, men han drog med mig ner igen.

När klockan var runt sex-halv sju var vi trötta på att bada.

Simon och Jonathan hade behövt gå hem, så det var bara jag, Aubrey och Jakob kvar.

När Jakob gick för att gå på toa kollade Aubrey på mig.

'Herregud, Jonte är såååå snygg' sa hon och jag skrattade.

'Men säg det till honom då' sa jag, men Aubrey bara kollade på mig som att jag var dum i huvudet.

'Är du dum? det kan jag ju inte göra' sa hon och skakade på huvudet som att jag inte förstod något.

Plötsligt lös hennes ansikte upp i ett brett leende och hon flinade mot mig.

'Så, vad är det på gång mellan dig och Jakob?' sa hon vilket fick mig att rodna, väldigt mycket.

Jag skrattade till lite nervöst.

'Det är ingenting på gång mellan oss' sa jag och Aubrey skrattade.

'Verkligen inte' sa hon ironiskt och jag började rodna mer.

Jag var helt säker på att jag såg ut som en tomat.

'Så, gillar du honom?' frågade hon och jag kollade ner i golvet.

Jag visste inte vad jag skulle svara, eller om jag skulle svara över huvudtaget.

Plötsligt kom Jakob in i rummet och jag och Aubrey blev helt tysta.

Tänk om han hört allting?

Jag hade ju inte sagt att jag gillade honom, men jag hade inte heller sagt att jag inte gjorde det.

Just då ville jag bara sjunka genom soffan och försvinna ner i golvet.

Julias perspektiv

'Maten är klar' sa Markus.

Utan att svara fortsatte jag sms:a.

'Maten är klar' sa han igen och jag suckade.

'Men okej, jag kommer' sa jag och han gick ut från mitt rum. 

Jag la ner min mobil i min ficka och gick ner till köket där alla redan satt.

Mamma, pappa, Markus, Johan och även André och Rickard som inte längre bor hemma hade kommit över. 

'Hur mår lillan idag då?' sa Rickard och log mot mig samtidigt som han tog lite mat.

'Bra antar jag' svarade jag och tog sen lite mat själv.

Precis som jag var påväg att gå från matbordet när jag var klar ringde min mobil.

'Hallå?' svarade jag och ställde min tallrik i disken.

'Hej girly, vad gör du?' hörde jag Aubrey säga.

'Inte så mycket' svarade jag.

'Okej, du vet Jonathan?'

'Nej, vem är det?'

'Jo, men han som går i en klass över oss'

'Jaha, han du har haft en crush på sen du flyttade hit' retades jag och kunde känna hur generad hon blev.

'Iallafall, han skrev till mig innan och undrade om jag ville träffa honom och några kompisar, ska du med?'

'Njae, jag vet inte'

'Såklart du ska, kommer till dig om tio, puss' sa hon och la sen på.

Jag la ner mobilen ur fickan och gick sen upp till mitt rum.

Jag gick fram till min garderob för att välja några andra kläder jag kunde byta till.

Jag tog på mig ett par svarta jeansshorts, ett neonrosa linne med en döskalle på och satte sen upp mitt långa blonda hår i en tofs.

Jag sminkade mig snabbt och var klar när Aubrey kom in i mitt rum.

Aubrey hade jeansshorts, ett vitt och lite pösigt linne och ett par röda converse.

'Hej Lia' sa Aubrey och jag log mot henne.

Hon hade kallat mig Lia enda sen vi blev vänner, och det var ett bra smeknamn tycker jag.

'Hej Bree' sa jag och vi kramade varandra.

Jag kallade henne Bree bara för att jag tyckte att hon också skulle ha ett smeknamn om jag nu hade det.

'Kom nu' sa jag och drog med mig henne ner.

Jag gick in i köket och tog ett glas vatten och vände mig sen om mot Rickard, André och mamma som satt vid bordet och pratade lite.

'Jag och Bree går ut en stund' sa jag och log mot mamma.

'Okej' svarade mamma. 

Jag gick ut till Aubrey som stod i hallen. 

'Var försiktigt' ropade Rickard och jag skrattade lite. 

'Jag lovar' svarade jag och stängde sen dörren efter mig. 

Jag och Aubrey gick en sväng förbi ett kafé där hon köpte iste och jag köpte en helt vanlig cola.

Vi fortsatte bort mot parken där vi skulle träffa Jonathan och hans kompisar.

Vi såg Jonathan när vi var ungefär hundra meter ifrån honom.

Han var där med tre andra killar, jag kände igen en utav dem, han gick i samma klass som Markus.

'Hej' sa Aubrey när vi kom fram.

'Tjena' svarade Jonathan och de andra två killarna nickade med huvudena som hälsning.

'Är inte du Markus Lindgrens lilla syster?' frågade sen den ena, och jag nickade.

'Jo' sa jag sen och han nickade.

'Coolt' svarade han och jag log lite blygt.

'Simon förresten' sa han och jag nickade.

'Julia' sa jag och han nickade också.

Den andra killen, som inte sa något, stod bara och granskade mig.

Det var lite läskigt, för han stirrade på mig, och jag tror inte han blinkade.

'Jakob' sa han sen, utan att ta blicken ifrån mig.

Jag nickade lite och vände mig sen mot Aubrey.

'Tror du han kan blinka över huvudtaget?' viskade jag till henne och hon skrattade.
'Vad vill ni göra?' frågade Jonathan och kollade mig och Aubrey.

Jag och Aubrey gav varandra några blickar innan vi sen båda ryckte på axlarna.

'Kan vi inte dra hem till någon?' frågade sen han som hette Simon, och kollade runt på oss andra.

'Sure, vem?' sa Jonathan sen.

'Vi kan dra hem till Julia, hon har värsta stora huset och allt' sa Aubrey och jag kollade på henne.

'Överdrivarn.se' sa jag och hon skrattade.

'Sluta nu' sa hon och jag suckade.

'Jaja, men min familj är hemma, bara så ni vet' sa jag sen och vi började gå hem till mig.

'Hej' sa jag högt när vi kom hem till mig, men det var ingen som svara.

Jag gick in i köket och såg en lapp på kylskåpet.

"Hej gumman, jag, pappa och dina bröder åker in till stan lite och kommer sen åka hem till Rickard.

Eftersom att det tar två timmar att köra kommer vi inte hem förrän imorgon eftermiddag.

Var försiktig!

Kram, mamma"

'Jaha, vi har visst huset för oss själva ändå' sa jag sen och vände mig om mot de andra.

Jag slängde lappen och kollade på Aubrey som log mot mig.

'Vart är dina päron då?' frågade hon och jag svarade medan jag gick ut från köket.

'De skulle med mina brorsor till Rickard, och kommer inte hem förrän imorgon eftermiddag' svarade jag och gick upp för trappan till mitt rum.

Det dröjde inte länge innan de andra kom in i rummet.

'Erat hus är verkligen inte lite stort' sa Jakob och jag skrattade lite.

'Ja, när alla bodde hemma behövde vi ju ett stort hus, men nu är det bara mamma, pappa, jag och Markus som bor här' sa jag och han nickade.

'Kan ni inte visa oss runt i huset?' frågade Jonathan och log mot mig.

Jag kollade lite osäkert mot han och sen på Aubrey som nickade.

'Jo, det kan vi' sa hon och jag suckade lite.

'Ja, jo, okej då' sa jag sen och gick ut från mitt rum till den långa hallen.

Jag visade dem upp för en trappa som låg längst in i hallen.

'Här är typ som en övrvåning till' sa jag och tände lamporna så man såg lite mer.

'Fast det är bara som ett enda stort rum' sa jag och de nickade.

'Där är vinden, men det är inte så mycket att se' sa jag och pekade mot en dörr som låg lång inne i rummet.

Jag släckte sen lamporna och visa dem ner igen.

När man kommit ner för trappan fanns det en dörr mitt emot.

'Där hade min mamma och pappa sitt sovrum förut, men nu är det lite mer som ett spelrum' sa jag och öppnade dörren.

Inne i rummet fanns det xbox, playstation 2&3, två tv-aparater, massa spel, nintendo, och massa andra konstiga spelgrejer som Markus ville ha.
'Fast jag brukar inte vara här inne så mycket' sa jag sen och fortsatte till dörren som låg bredvid den vi nyss varit i.

'Här inne är typ mitt privatrum' fortsatte jag sen.

Inne i det rummet hade jag en soffa, en tv, xbox, massa tv&data spel och såklart en vanlig data och en laptop, plus lite andra grejer, som t.ex min samling utav coola longboardar(?) och skateboardar som jag haft under åren. 

'Men det rummet är ju inte roligt' sa Aubrey sen och jag kollade på henne.

'Inte roligt, det är ju typ det roligaste rummet i huset' sa jag och hon skakade på huvudet.

'Nej, din wic är så himla mycket coolare' sa hon sen och jag suckade.

'Du och kläder, jag skulle hellre ha ett rum till som är likt detta än den' sa jag och Aubrey kollade på mig med öppen mun.

'Så, du brukar typ spela xbox och åka skateboard?' frågade Jonathan sen och jag nickade.

'Typ, hela min fritid' svarade jag sen och han nickade lite.

'Coolt' sa han sen och jag stängde dörren till rummet.

Nästa rum var rummet mitt emot.

'Här är då min "wic" som det kallas, eller walk in closet' sa jag sen och öppnade lite snabbt. 'Men det är inget roligt med den' sa jag sen och stängde.

Sen gick vi till rummet brevid den, som då var Markus sovrum.

'Här är då Markus rum' sa jag och öppnade dörren lite snabbt, och stängde sen med vetskapen om att han skulle ha ihjäl mig om någon gick in där.

Nästa rum var rummet mitt emot Markus.

'Det här är typ mitt "sociala rum" som min mamma kallar det' började jag och öppnade dörren.

Där inne fanns det en soffa, en tv, typ tusen filmer, tv spel och massa annat.

'Det är liksom här jag alltid brukar vara med mina kompisar' fortsatte jag sen och stängde sen dörren.

'Det där är då mitt sovrum, som ni redan vet' sa jag och pekade mot dörren mitt emot.

Vi fortsatte sen ner för trappan till nedervåningen.

Precis nedanför, åt höger, låg mina föräldrars sovrum.

'Här är då mina föräldrars sovrum'

Jag visade det bara lite snabbt innan jag sen fortsatte.

Åt vänster från trappan låg hallen och ytterdörren och även dörren till källaren.

Jag visade dem ner i källaren, jag fick rysningar så fort jag öppnade dörren ner.

'Här nere har vi tvättstugan, och även ett litet mysrum, men det brukar oftast Markus använda eftersom att han inte har något sånt rum där uppe' sa jag och visade först tvättstugan och sen mysrummet.

'Kom nu' sa jag och skyndade mig upp för trapporna igen, jag gillade verkligen inte våran källare. Jag vet inte riktigt varför, men det kändes inte bra där nere.

Jag visade sen köket och vardagsrummet.

'Så, nu har ni sett hela huset' sa jag ochb Aubrey skakade envist på huvudet.

'Inte eran baksida' sa hon och jag suckade.

'Det är inget att se' sa jag och hon skrattade lite.

'Inget att se? nej, bara en stor swimming pool, och en bubbel pool, plus en grymt stor trädgård, men det är ju ingenting' sa hon och killarna kollade på mig.

'Har du en swimmingpool och en bubbelpool?' frågade Jonathan och jag ryckte på axlarna.

'Ja' sa jag sen och Aubrey kollade bedjande på mig, och menade att vi skulle gå ut. 

Jag suckade och visade dem sen ut till våran bakgård.

'Så, det var det' sa jag och var påväg in igen, när någon plötsligt tog tag i mig och lyfte mig från marken.

Innan jag hann tänka kände jag det iskalla vattnet mot min kropp och jag fick nästan en chock.

Jag flämtade när jag kom upp till ytan och kollade på Jakob som stod och flinade mot mig.

'Seriöst?' sa jag och rös i hela kroppen av det kalla vattnet.

'Vet du att du typ inte väger någonting' sa han och jag kollade på honom och klättrade sen ur poolen.

'Vet du att jag hatar dig just nu?' sa jag och vred ur vattnet ut mitt långa blonda hår.

'Väldigt nödvändigt' sa jag sen och försökte vrida ur det mesta utav vattnet ur mina kläder innan jag gick in.

Julia Lindgren är en tjej på 16 år och som bor i Göteborg.

Hon älskar att spela innebandy och fotboll, tillsammans med sin bästa kompis Aubrey Nyberg.

Aubrey är, precis som Julia, 16 år och de går i samma klass.

Aubrey och Julia har inte varit vänner i mer än två år, men första gången de såg varandra visste de med en gång att dem skulle bli bra kompisar.

Rätt hade dem förstås.

Julia har riktigt långt blont hår, och ljusbruna ögon.

Aubrey har brunt hår, nästan svart, som är lite kortare än Julias och slutar en bit nedanför axlarna.

Även hon har bruna ögon, bara det att hennes är mycket mörkare.

Julia har fyra äldre bröder.

Markus som är 18, Johan som är 21, André som är 23 och Rickard som är 25.

Aubrey däremot har inga syskon, utan bor ensam med sin mamma.

Aubreys pappa stack när han fick reda på att Aubreys mamma var gravid.

Aubrey och Julia gör ingenting utan varandra, och dem kan inte leva en dag utan att skriva till varandra eller prata med varandra.

De är helt enkelt bästa vänner.

Jag känner mig som världens sämsta uppdaterare...

Har lagt ner nästan all min tid på min One direction novell blogg,

http://love1direction.bloggplatsen.se/, så det är typ därför.

Men jag har verkligen inte haft någon fantasi till den här novellen över huvud taget, jag tycker själv inte den var så bra där i slutet...

Men, nu har jag tänkt på det lite och kommer börja blogga igen, men på en ny novell, förlåt för det men dt kommer iaf bli bättre uppdatering isf :)

Hoppas ni inte är sura för det <3