'So, what do you think of Sweden so far?' frågade jag och kollade på Chaz som log lite.

'I think it's great' svarade han och jag nickade.

Vi hade precis kommit till stranden som låg ungefär tio minuter från Alexandras hus.

Klockan var ungefär kvart över sex, och det var riktigt varmt ute.

Vi gick längs med stranden och pratade lite.

Jag granskade Chaz lite i smyg.

Han var en bit längre än mig, och han såg bra ut, definitivt en kille jag skulle kunnat gå ut med om han inte varit min "bror". 

Jag började sakta vakna utav att någon sa mitt namn. 

'Julia' 

Rösten var som en viskning, nästan som att personen var rädd för att störa. 

'Julia' hörde jag rösten viska igen. 

Tillslut öppnade jag ögonen och möttes av Chaz blick. 

'Your mom told me to wake you up'

'What time is it?' frågade jag och han kollade sin mobil. 

'10.30' svarade han och jag nickade innan jag sen drog av mig. 

Jag hade på mig ett linne med hellokitty linne och ett par shorts med hellokitty.

'Cute PJ' sa Chaz med ett flin och jag kollade ner på mina kläder, som att jag hade glömt av vad jag hade på mig.

'It is, isn't it' svarade jag och han skrattade lite roat.

Jag gick ut från mitt rum och Chaz precis bakom mig.

'Goodmorning' sa Mark när jag kom in i köket.

'Morning' svarade jag och satte mig ner vid bordet och tog fram en skiva bröd.

'Mamma, kan du skicka smöret' sa jag trött, och när jag inte fick det kollade jag upp på mamma som såg menande på mig.

'Julia, now when Mark and Chaz are here, I want you to talk english, okay?'

'Mamma..' började jag, men avbröt mig när jag såg mammas blick tränga in i mig. 

Jag suckade högt.

'Pass me the butter' började jag. 'Please'

Hon nickade och gav mig smöret.

När vi satt vid matbordet ringde min mobil och mamma kollade besvärat på mig.

'Can I please take this? it's Aubrey' sa jag och hon suckade.

'If she wants to do something, you have to take Chaz with you' sa hon sen och jag nickade glatt.

'No problem, I'd love to' sa jag och svarade sen.

'Hallå?'

'Hej girly, what's up?'

'Jag äter frukost, du då?' 

'Inte så mycket, undrade om du ville hitta på något?' 

'Visst, men är det okej om Chaz är med eller?'

'Självklart, vill jätte gärna träffa honom' sa hon och jag tog en tugga av min macka.

'Okej, messar dig sen, puss' sa jag och la på.

När jag hade lagt på började Chaz skratta.

'What?' frågade jag och han skakade på huvudet.

'That sounds so weird'
Jag skrattade lite jag med och reste mig sen upp.

Jag ställde mitt glas på diskbänken.

Jag kollade på Chaz som ätit upp för längesen.

'You want to come?'

Han nickade och följde med mig upp till mitt rum.

När vi kom upp till mitt rum la jag mig ner på min säng, och Chaz satte sig på sängkanten i fotänden.

'If you want to, we can meet my friend later?'

Jag kollade upp på Chaz och han nickade.

'I'd love to'

'Cool'

Jag nickade och reste mig upp för att gå till min garderob.

Jag valde ett svart linne med en döskalle på och ett par shorts med USA flaggan

  .

Jag ville inte att Chaz skulle få ett dåligt intryck av att jag var oförskämd eller något, så istället för att be honom gå ut från mitt rum valde jag att gå ut från rummet och över till badrummet som låg mittemot.

Jag bytte snabbt om, la min pyjamas i tvätten och gick ut från badrummet och över till mitt rum.

Jag satte mig ner på min säng igen, på andra sidan om Chaz.

Vi satt tysta ett tag.

Tillslut reste jag mig upp och kollade mot Chaz.

Jag tog mina solglasögon och satte dem på huvudet.

'Come' sa jag och han gick efter mig ner för trappan.

Jag tog på mig ett par vita, låga converse och ställde mig sen riktigt.

'We're going out' sa jag högt och utan att vänta på svar drog jag med mig Chaz ut och stängde dörren.

'So, how is she?' frågade Chaz sen och för ett ögonblick fick jag tänka efter vem han menade.

'Oh, Aubrey? she's great, you'll love her' sa jag och Chaz nickade.

Jag tog upp min mobil och skrev snabbt in ett sms.

"Heey, är hos dig om tjugo, puss ;*"

Jag la ner mobilen i min ficka igen.

När jag skulle ta av mina solglasögon från huvudet och sätta på dem riktigt försökte jag allt jag kunde för att det inte skulle göra alltför ont, eftersom att de trasslat in sig lite i håret som satt i en boll på huvudet.

Tillslut fick jag av mig dem och satte på mig dem, innan jag kollade mot Chaz som flinade mot mig.

'That's why it's better to have short hair' sa han och skrattade lite.

'Yeah, maybe you're right' svarade jag och skakade lite roat på huvudet.

'Hej' sa jag högt när jag öppnade dörren hem till Aubrey.

'Här inne' hörde jag Aubrey säga från badrummet i hallen.

Dörren stod öppen och jag lutade mig mot dörkarmen.

Chaz gick efter mig lite sakta och ställde sig lite bakom mig.

Synen av Aubrey fick både mig och Chaz att vilja skratta, och vi fick anstränga oss för att inte göra det.

Hon hade antagligen börjat borsta håret, men att den fastnade i alla tovor hon hade, och hon drog försiktigt i ett desperat försök att få ut den.

'Ow, aj, helvete' sa hon flera gånger, och tillslut kunde jag inte hålla mig längre.

'Hur går det?'

När hon vände sig mot mig och Chaz med en förvånad blick började jag skratta.

Jag skrattade så mycket att min mage gjorde ont.

Aubreys hår var framför hennes ansikte, och borsten satt fast mitt i det.

'Hej, eller I mean, or, erm... Hi' sa hon sen och Chaz flinade lite mot henne.

'Hi' svarade han.

När jag slutat skratta ställde jag mig upp riktigt igen och harklade mig lite.

'Så, behöver du hjälp eller?'

'Tror du?!' sa hon sen och jag skakade lite roat på huvudet.

Jag gick in och öppnade skåpet under handfatet och tog fram ett spraybalsam som stod där.

Jag sprutade det i Aubreys hår och försökte sen sakta få ut den.

Ungefär trettio minuter senare hade jag fått ut borsten och Aubreys hår var lent och mjukt.

'Um, yeah, so this is Chaz' sa jag sen och nickade med huvudet mot Chaz som fortfarande stod i dörröpnningen.

När jag kom hem tog jag upp longboarden och plötsligt kom jag på hur pinsamt det var.

Med kläderna jag hade på mig visade jag hela min mage, och jag hade inget smink eller någonting.

Jag svalde hårt innan jag öppnade dörren.

'Hemma' sa jag högt när jag kom hem.

Mitt hjärta pumpade i bröstet och jag svalde hårt flera gånger.

'Hej gumman, maten är inte klar riktigt än, du har kanske en kvart på dig att fixa dig om du vill' sa mamma och log mot mig från öppningen till köket.

'Okej, tack' sa jag och log mot henne.

Jag skyndade mig upp för trappan och stannade tvärt när jag kommit upp.

Där stod Markus och han jag antog var Chaz.

Markus såg inte allt för exalterad ut, så typiskt han att inte ens försöka vara glad.

'Yeah, and this is my sister Julia, she's sixteen' sa Markus och jag kände hur mina kinder började bränna.

'Erm, hi' sa jag och gjorde en fånig gest med handen.

'Hi' svarade Chaz med en djup röst.

Ärligt talat var han väldigt snygg, faktiskt, brunt hår och bruna ögon.

Jag skyndade mig in på mitt rum och stängde dörren efter mig.

Herregud vad pinsamt det var.

Jag skyndade mig in i duschen, fönade håret och lät det sen hänga naturligt, sminkade mig snabbt och gick fram till min garderob för att välja kläder.

Jag valde att klä upp mig lite, eller ja, mamma hade sagt att jag skulle klä mig fint, och hon hade ju faktiskt också gjort det.

Och vad jag såg hade Chaz också klätt upp sig.

Jag tog iallafall på mig en blå fin klänning och några passande smycken.

När jag gick ner för trappan fick jag en klump i halsen och fjärilarna dansade i magen.

Tänk om de inte gillade mig?

Herregud, det skulle förstöra allt.

Jag drog efter andan, mamma och mannen jag antog var Mark stod i köket.

Mamma såg mig komma ner för trappan, och innan jag hunnit undvika henne ropade hon på mig.

'Julia'

Jag gick in i köket med ett leende på läpparna och Mark log mot mig, innan han sen sträckte ut sin hand.

Jag skakade den och presenterade mig.

'Julia'

'Mark' svarade han och vi log mot varandra.

'How old were you?' frågade han och jag log.

'Sixteen' svarade jag och han nickade.

'Yeah, Chaz is only one year older than you, and if i'm not totally wrong, he is as old as Markus, right?' sa Mark och jag nickade.

'Right'

'Speaking of Chaz, you should go talk to him, he's stuck in there with André, Rickard and Johan' sa mamma sen och jag nickade.

Antog att Markus redan hade gått till sina kompisar.

Jag tog ett djupt andetag innan jag gick in i vardagsrummet där killarna satt.

Alla lika uppklädda som jag, och jag var inte ledsen för det.

'Wow, you're hair' sa Chaz när han såg mig och jag kollade ner på det som att jag inte förstod vad han menade.

'What's with it?'

'It's just so beautiful, erm.. long' sa han och jag skrattade lite.

'I take that as a compliment'

Jag satte mig ner mellan Rickard och André, medan Chaz och Johan satt i den andra soffan.

'Okey, time for you to introduce yourself' sa Rickard när jag suttit tyst alldeles för länge.

Han petade mig i sidan och jag ryckte till och log lite.

'Well, okey, erm, my name is Julia, i'm sixteen, erm.. ' började jag och tänkte efter vad jag skulle säga.

'What's your intrests?' frågade Chaz och jag tänkte efter.

'Oh, hard one' svarade jag och André skrattade till.

'It's not a hard one, you like longboards, play tv-games, and like eveything that a girl shouldn't'

'And I don't remember the last time I saw you so, dressed up' fyllde Rickard i och jag kollade ner på mina kläder. 

'Naah, I think you guys are right, these thing's aren't really my style' sa jag och drog menande i kjolen på klänningen. 

'But I like shopping' sa jag och mina bröder skrattade till. 'It's true, well, just a certain amount'

'Why don't you and Julia get to know eachother and go out and do something' sa Mark när vi suttit inne i vardagsrummet och pratat ett tag.

Först blev jag rädd.

Rädd för att Chaz skulle bli sur och egentligen inte vilja vara med mig.

Jag tog ett djupt andetag innan jag kollade på Chaz, och det var inte alls som jag hoppades.

Han såg faktiskt riktigt glad ut.

Jag jublade inombords och log.

'Why not? I just need to change.. Out from these uncomfortable clothes' men det sista sa jag bara riktigt tyst när jag gick förbi Chaz, så att bara han hörde det.

Han skrattade till och reste sig han med.

Han hängde med in till mitt rum och jag gick fram till min garderob för att välja kläder.

Jag tog fram ett par svarta shorts och slängde de på sängen.

Jag stod länge och försökte hitta något att ha på mig till.

'Do you find anything?' frågade Chaz efter ett tag och jag skakade på huvudet. 

'I'll help you' sa han och kom fram till min garderob. 

'Take this' sa han och höll upp min USA topp. 

'Haha, no' sa jag och skakade på huvudet. 

'Why not?' 

'It shows to much'

'Like you have problem with that' skojade han och jag räckte ut tungan mot honom.

Jag föste ut honom och bytte om.

När jag öppnade dörren log jag mot Chaz så att man såg min tandställning.

Han log tillbaka och vi gick ner för trappan.

'We're leaving' sa jag högt, och utan att vänta på svar gick vi.

Veckan i London var nog den bästa i mitt liv, det var så himla mysigt.

Nu har det gått en vecka sen vi kom hem, och tre veckor sen jag pratade med pappa.

Jag vet inte om jag någonsin kommer förlåta honom.

Jag vet att det är barnsligt att inte lägga det bakom sig och så, men jag kan inte acceptera det faktum att han var med en annan kvinna bakom allas ryggar.

'Julia, kan du komma ner ett tag?' ropade mamma från nedervåningen och jag gick ner.

Eftersom att alla i familjen vägrar prata med pappa bor nu jag, mamma och Markus hemma hos min moster.

Jag gick och satte mig i soffan bredvid Alexandra (mostern) och kollade mot mamma och sen mot Alexandra som hade ett leende på sina läppar. 

'Så, vad är det om?' frågade jag och mamma log mot mig och tog ett djupt andetag, och hennes leende förvandlades plötlsigt till ett allvarligt ansiktsuttryck. 

'Julia, jag vet att du kanske blir upprörd nu, och det kanske är för tidigt enligt dig, men..' började hon och tog sen ett djupt andetag. 'Jag träffade en kille, eller ja, man när vi var i London'

Så fort mamma pratat klart nickade jag.

'Och ni dejtar nu?'

'Alltså, på sätt och vis, han bor i Kanada' sa hon och svalde. 'Men ja, vi dejtar'

'Gud mamma' sa jag och reste mig upp för att krama henne.

'Jag blir så himla glad för din skull, du är värd det!' sa jag och hon log mot mig.

'Tack' sa hon och jag kollade förvånat på henne.

'För vadå?'

'För att du är så förstående' svarade hon och jag såg att hennes ögon blev glansiga av tårar.

'Men mamma då' sa jag och hon log mot mig när jag hade kramat klart henne.
'Nu får du berätta om honom' sa jag och satte mig ner.

'Han bor i Kanada, han heter Mark Somers, han har en son som heter Chaz' började hon och jag nickade.

Hon fortsatte berätta om Chaz och det visade sig att han bara var ett år äldre än mig.

Hon sa att han verkade gilla samma grejer som jag, som att åka longboard och skateboard och att vi nog skulle trivas ihop.

'De ska komma hit på söndag och kolla hur vi är och så, sen ska vi åka med dem till Kanada och vara där i en vecka' sa mamma och genast blev jag exalterad.

'Okej, vad roligt' sa jag och log mot mamma innan jag sen lämnade henne och Alexandra sittandes i soffan.

Jag gick upp till mitt rum hemma hos Alexandra och letade efter kläder.

Jag tog sen på mig en vit klänning med brunt midjebälte och ett par vita ballerinaskor.

Jag lät mitt hår hänga naturligt och sminkade mig lite snabbt.

'Jag drar till Aubrey ett tag' sa jag högt och väntade på mammas svar.

'Okej, men var försiktig' svarade hon och jag gick ut.

Bussen från min moster till Aubrey tog ungefär femton minuter bara.

Jag tog upp mobilen och sms:ade Aubrey.

"Är du hemma eller?"

"Yees"

"Okej, är där om femton!"

Jag la ner mobilen i min handväska och satte mig sen för att vänta på bussen.

Det var något med det där namnet, Chaz Somers, som fick mig att fundera, jag kände så väl igen det, men vart ifrån?

'Hej' sa jag högt när jag kom hem till Aubrey.

Jag vet faktiskt inte varför vi inte knackade när vi gick hem till varandra, det var bara liksom inte vesäntligt.

'Här inne' hörde jag Aubrey svara ifrån vardagsrummet.

Jag gick in till henne med världens bredaste leende.

'Varför är du så glad då?' frågade hon och jag kollade på henne och låtsades vara upprörd, men kunde inte få bort det fåniga leendet från mina läppar.

'Vadå, tycker du jag ska vara ledsen istället?'

'Nej, jag har bara saknat att se dig så här glad' sa hon och log.

'Är din mamma hemma?' frågade jag och Aubrey skakade på huvudet.

'Nej, hon är ute med sin kille' sa hon och himlade med ögonen.

'Okej bra, då måste jag berätta en grej'

'Tell me'

'Okej, när vi var i London träffade mamma den där killen, Mark Somers, som bor i Kanada' sa jag och Aubreys ögon blev större.

'Du skojar?'

'Nej, och på måndag ska han och hans son, Chaz, som bara är ett år äldre än oss, komma hit och hälsa på oss och typ bo med oss och sädär' sa jag och Aubrey kollade på mig.

'Men Alexandra då? nu bor ju hos henne'

'Jag vet, men hon ska typ åka iväg då, men tyst nu, jag är inte klar. Chaz och Mark ska vara här i en vecka, och sen ska jag, mamma och Markus åka med dem och vara i Kanada en vecka' sa jag och Aubrey såg helt chockad ut. 

'Gud vad roligt!' sa hon och jag nickade hastigt. 

'Jag vet, jag kan knappt vänta ju!' 

De följande två dagarna satt jag bara och väntade på att det skulle bli Måndag, jag kunde verkligen inte vänta.

Visst saknade jag pappa, men jag kunde inte förlåta honom, inte riktigt än.

Jag hoppades att Chaz och jag kunde bli bra vänner, det skulle vara roligt.

Jag tvivlade på att han och Markus skulle bli bra vänner iallafall, han var ju bara ute hela tiden, eller instängd i sitt rum.

Alla skulle komma hem och träffa Chaz och Mark.

Rickard, André, Johan, Markus, jag och mamma.

Eller, Markus skulle bara stanna en stund så han fick träffa dem, sen skulle han iväg med sina kompisar.

Typiskt Markus beteende..

När Måndagen kom och jag vaknade var jag mer än exalterade, jag kunde knappt vänta.

Jag skyndade mig att sminka mig.

Jag satte upp mitt hår i en hög tofs, och tog på mig ett par svarta shorts, en bralet top och ett par vita låga converse.

Jag stoppade ner min turkosa bikini i min väska och satte mina solglasögon på huvudet.

Jag la ner plånbok och nycklar och andra viktiga grejer i väsken också, samt en handduk.

Sen tog jag min longboard och gick ner för trappan.

'Jag drar till Aubrey' sa jag högt när jag stod i hallen.

'Okej, var försiktig' svarade mamma och jag gick.

Jag tog fram min mobil och sms:ade Aubrey.

'Är hos dig om tjugo'

När jag kom hem till Aubrey satt hon i sin pyjamas vid köksbordet och åt frukost. 

'Dela med dig' sa jag och satte mig ner vid Aubrey. 

Jag gjorde en macka och och kollade sen upp på Aubrey. 

'Ska du med till stranden?' frågade jag och hon kollade på mig med en tacksam blick.

'Jag bara väntade på att du skulle fråga'

Jag åt upp min macka och vi gick upp till hennes rum.

Hon bytte om till en kjol med brunt skärp som hon satte rätt högt upp, en bralet top och ett par vita gudinna skor.

Hon packade ner handduk och bikini i sin väska och vi gick.

Jag och Aubrey låg ett bra tag och bara solade, vi badade lite och sen solade vi igen.

Tillslut kollade jag på klockan och fick panik, fan..

'Fuck, jag skulle varit hemma för en timme sen, minst, mamma hämtade Chaz och Mark för en halvtimme sen' sa jag och reste mig snabbt upp.

Jag satte upp mitt hår i en boll, packade ner mina grejer, skyndade mig till toaletterna för att byta om till mina svarta shorts och min bralet top, innan jag sen skyndade mig tillbaka till Aubrey igen.

Jag satte på mig skorna, och jag tror det var rekord på hur snabbt man kan knyta en sko.

'Jag måste gå, men vi hörs imorgon'

Jag kramade Aubrey och tog sen min väska och min longboard och skyndade mig hemmåt.

Jag försökte samtidigt få upp mobilen och ringa mamma.

'Hallå?'

'Hej, mamma, förlåt, jag är verkligen jätte ledsen, jag var med Bree på stranden och jag glömde av tiden, jag är verkligen jätte ledsen' sa jag snabbt.

'Det är okej hjärtat, men kom hem så fort du kan bara'

'Ja, jag är på väg nu, jag är hemma om tio minuter tror jag'

'Okej, bra, maten är kanske klar tills du kommer, alla väntar på dig'

'Okej, puss hej då'

Skönt att hon inte var sur ändå.

Vattnet i sjön var mörkblått och mörka moln spred sig på himlen.

Det duggade lite och vinden var kall.

Vädret passade precis in på mina känslor.

Jag satte mig ner på en klippa och drog upp benen mot bröstet, för att sen lägga hakan mot mina knän.

'Här är du' hörde jag en röst bakom mig.

Jag vände mig om och kollade på Aubrey som log lite mot mig.

Hon kom och satte sig bredvid mig. 

'Dina föräldrar är skit oroliga' 

'Det ska de vara också' 

'Jag hörde om vad som hände, men du, du kommer fixa det här, vi kommer fixa det här' sa hon och puttade till mig lite mjukt på armen. 

'Jag finns alltid här, du kan prata med mig om allt, och skulle det vara så att du inte orkar längre kan du bara komma hem till mig, min dörr står alltid öppen för dig. Vi kommer klara det här tillsammans, bara vi har varandra' sa hon och kramade om mig.

Jag lutade mitt ansikte mot hennes axel och kände tårarna komma kypandes.

'Bree, det gör så ont' sa jag och jag kände hur hon nickade.

'Jag vet.. jag vet'

Jag kollade ut genom fönstret på flygplanet och suckade.

Det hade gått två veckor sen mamma och pappa valde att de skulle skiljas.

Jag var helt förkrossad när mamma berättade att pappa hade träffat en annan bakom hennes rygg, och att det hade pågått i två månader.

Även fast jag var arg, ledsen och förvirrad kunde jag inte låta bli att le.

Mamma hade bjudit med mig på en resa till London, och när jag berättade för Aubrey frågade min mamma om vi inte skulle fråga hennes mamma om de kunde hänga med.

Aubreys mamma var inte sen med att säga ja.

Vi skulle vara i London en vecka, bara jag, mamma, Aubrey och Monika (Aubreys mamma)

Monika och mamma var också rätt bra vänner, faktiskt.

Ibland brukade de sitta och fika tillsammans, gå över till varandra och bara prata på, så som alla vuxna gör.

Det här skulle faktiskt bli en rätt bra vecka ändå.

Det kunde nog inte bli en bättre fredag än den. 

När vi kom till flygplatsen tog det inte lång tid att checka ut, taxin till hotellet var inte dyr och allting gick bara våran väg. 

Jag och Aubrey skulle dela rum, medan mamma och Monika hade egna. 

Vi var ute en stund och bara kollade runt, sen blev vi hungriga och gick och åt på n pizzeria. 

Allting var bara jätte härligt. 

Sen gick jag och Aubrey och köpte godis och satte oss i min säng för att kolla på film. 

Vi stannade uppe ända till fyra, sen somnade båda. 

Vädret i London var helt fantastiskt, verkligen. 

Det var jätte varmt och bara hlet underbart. 

Så fort jag vaknade skyndade jag mig ur sängen.

Jag tog på mig ett par ljusa jeansshorts, ett grått linne som jag stoppade in i shortsen där fram och ett par röda låga converse.

Jag satte upp mitt hår i en boll på huvudet och tog på mig lite smink snabbt. 

Aubrey var redan uppe.

Hon hade på sig ett par vita shorts, en gullig topp och ett par vita ballerina skor.

Hennes hår var plattat och låg fint längs med hennes fina ansikte. Hennes smink var inte för mycket, men väldigt fint.

'Ska vi gå ner och äta frukost?' frågade jag och hon nickade.

När vi hade ätit frukost gick vi bara upp till rummet för att hämta plånböcker och nycklar.

Jag satte mina solglasögon på huvudet och Aubrey tog sin väska.

'Kan du ha min plånbok i din väska?' frågade jag och Aubrey log.

'Såklart'

Hon tog min plånbok och vi gick ut från rummet och ställde oss i hissen.

'One coffee and one icetea please' sa Aubrey till tjejen i kassan på starbucks som log mot oss och nickade.

Vi tog våra drickor och gick och satte oss vid ett bord precis vid fönstret.

Min iste var nog det godaste jag druckit på länge.

Jag och Aubrey satt och pratade länge om allt möjligt.

Jag var glad över att ha henne att prata med, jag var glad över att ha henne över huvudtaget.

Det var skönt att ha lite egentid med henne.

Varför skulle alla killar alltid komma och ställa till allt? man klarar sig bättre utan dem.

'Kan du inte komma hem?'

Jag suckade och drog en hand genom håret.

'Mamma, jag orkar inte, jag klarar inte av hur mycket som helst'

'Men gumman, jag saknar dig, det är tomt här utan dig'

'Men red ut sakerna med pappa då, sen kan jag komma hem'

'Det är inte mitt fel att han inte kan diskutera'

'Mamma, skyll inte detta på pappa, det är lika mycket ditt fel, vad det än är ni bråkar om, lös det, annars kommer jag inte hem'

Jag suckade, och la på.

Jag hatade att bråka med mina föräldrar, men jag hatade när de bråkade mer.

Det var en riktigt tråkig onsdagseftermiddag.

Det regnade och var inte speciellt varmt.

Jag och Rickard hade inte gjort någonting, vi hade bara suttit och kollat på film.

Sen var han tvungen att åka till jobbet och bara fixa en grej med några papper och skulle vara borta i någon timme.

När han kom tillbaka skulle vi åka och äta pizza.

Jag valde att gå och klä på mig lite bättre kläder än mina sovshorts och min sovtröja, så jag gick in i mitt rum och letade i min väska.

Jag valde ett par lite mörkare jeans, en hoodie och ett par svarta converse.

'Så, hur mår du nu då?' frågade Rickard och jag tog en tugga på min pizza.

Jag visste inte vad jag skulle svara.

Jag mådde jätte bra, men sen ringde mamma och påminde mig om allt jobbigt som pågår hemma, och nu var jag inte riktigt säker längre.

Jag svalde, nickade och gjorde till ett leende.

'Bra, allt är bara bra' sa jag och Rickard nickade. 

Han ställde inga mer frågor om det, vilket jag var oändligt tacksam över, jag orkade inte tänka på det just nu. 

Hur länge skulle jag behöva stanna här? 

Nästa morgon vaknade jag av att Rickard grälade med någon, jag vet inte vem, jag hörde bara hans röst. Antagligen pratade han i telefon.

Jag hörde inte vad han sa, så jag smög sakta upp och öppnade dörren tyst, bara så att jag precis kunde kolla ut och höra vad han sa.

'Jag tänker inte berätta det för henne, det är erat fel, erat val'

Jag spärrade upp ögonen så fort jag hörde de orden.

Vad pratade han om?

Berätta vad?

'Jag tänker inte, jag vill inte se henne så sårad. Vadå ta det bra? hon älskar er, känner ni inte henne tillräckligt bra för att veta hur hon kommer ta det?' 

Rickards röst hade börjat bli högre. 

Jag började bli riktigt orolig nu, vad var det han pratade om? 

'Nej, jag vet att det inte är ditt fel, jag vet, men.. nej, då tycker jag att han ska få säga det till henne, jag tycker han ska få se henne så sårad när han berättar sanningen, ja, jag vet. Hon sover, ja okej, jag ber henne ringa när hon vaknar. Jag älskar dig med' 

Jag stängde sakta dörren, vad var det de pratade om? 

Jag kunde ju vara säker på att det var mig de pratade om, men vad handlade det om?

Även fast jag inte visste precis allting kunde jag inte hålla inne tårarna som trängde upp i mina ögon.

Jag satt i min säng ett bra tag innan jag vågade gå ut.

Jag skulle bara låtsas som att jag inte hade hört någonting, som att jag inget visste.

Jag öppnade dörren sakta och gick tyst in i köket där Rickard satt.

Det gjorde ont att kolla på honom, han såg så sårad ut.

Han log mot mig, men jag skådade igenom det, det var så himla fejk.

'Godmorgon, jag har gjort frukost' sa han och jag nickade.

'Tack' svarade jag.

Även jag log, men inombords kunde jag inte låta bli att skrika.

'Hej' sa jag när mamma svarade.

'Hej gumman, hur mår du?' frågade hon, hennes röst var inte alls lika varm som förut.

Hennes röst brukade vara så melodisk, varm, snäll, den var så moderlig.

Nu lät den bara tonlös och sorgsen.

Vad var det som hade hänt?

Jag höll på att dö inombords för att jag inte visste vad det handlade om.

'Jag mår bra, hur mår du?'

'Julia, gumman, jag måste prata med dig' sa hon sakta.

Jag skrek inombords av rädsla, jag visste att detta inte var något bra som jag skulle få höra.

'Din pappa, han.. vi... Vi ska skiljas' sa hon sakta, och utan att jag märkt det hade tårar börjat rinna ner för mina kinder.

Det här gjorde så otroligt mycket ondare än vad jag först trodde att det skulle göra.

'Oh, okej.. men.. aha..' sa jag sakta.

'Rickard har lovat att köra hit dig' sa hon och jag bara satt tyst med öppen mun och tårar rinnande ner för mina kinder. 

'Julia, jag älskar dig' 

'Hej då' sa jag bara och la på.

Jag visste inte vad jag skulle säga eller göra.

Skilsmässor var en normal sak, nästan alla barn har skillda föräldrar nu för tiden, men, att det gjorde så ont.

Tre timmar senare var jag hemma.

Klockan var ungefär sex och jag hade inte ätit sen frukosten. 

När jag kom in tog jag av mig skorna och gick in i köket där mamma och pappa satt tysta.

Jag satte mig ner på en stol och kollade in i mammas ögon.

De såg helt förkrossade ut.

'Varför?' var det enda jag sa.

Min blick vandrade varsamt mellan mamma och pappa.

'Ibland kan man inte leva tillsammans helt enkelt' var mammas svar.

Jag andades in djupt och blinkade flera gånger för att iallafall försöka hålla tårarna inne.

Tillslut bara skakade jag på huvudet och gick ut i hallen.

Jag tog på mig skorna och gick ut.

Inga ord blev sagda, jag bara gick.

Jag orkade inte med dem mer, jag orkade ingenting.

Med rasande steg gick jag ifrån vårat hus och bort mot en skog som låg en bit bort.

Långt inne i skogen, på andra sidan, låg det en sjö.

Jag brukade sitta där ibland när jag var ledsen eller behövde tänka.

Hejsan alla :)

Jag känner mig riktigt nöjd med mig själv, jag laddade upp fyra eller tre inlägg igårkväll, och har precis laddat upp ett nytt :)

Jag vet att det är värsta tråkigt just nu, men jag har värsta ideérna om vad som ska hände, jag måste bara få det att bli lite längre och få en bra inledning :)

Jaa, mer kommer senare, börjar redan på nästa del!

Jag var inte speciellt blyg, och tyckte inte det var jobbigt eller pinsamt med Rickards vänner.

En av killarna hette William.

Han hade kort blont hår, och han hade det snyggt fixat med vax i, och han hade blåa ögon.

Han var ocksä rätt snygg kroppsligt sätt.

Han var smal, men ändå muskulös på samma gång.

Jag skulle aldrig erkänna det, men han var väldigt snyggt.

Det var han andra också, han hette Karl.

Karl hade brunt hår, lite längre än Williams och även han hade fixat det snyggt med vax, och han hade bruna ögon, lite mörkare än mina.

Hans kroppsbyggnad var väldigt lik Williams faktiskt, men William var något längre än Karl.

'Här har du laddaren' sa Rickard och gav mig ett plastpaket med en laddare i.

'Tack, du är bäst' sa jag och reste mig upp för att gå in till mitt rum och sätta mobilen på laddning.

Så fort den hade laddats lite tog jag upp den och kollade på alla sms jag fått av Jakob.

"Hej babe, saknar dig, hoppas du kommer hem snart <3"

"Vad gör du? <3"

"Är du där?"

"Julia? kan du ringa mig?<3"

"Varför svarar du inte?"

"Vad gör du?<3"

"?"

"..."

Även fast jag inte orkade tänka på allt det med killar och så tyckte jag synd om honom.

Han hade faktiskt inte gjort något, ingenting som hade hänt var hans fel.

Jag menar, han är ju fortfarande min pojkvän och jag är fortfarande hans flickvän.

Jag hade fem missade samtal ifrån honom.

Jag slog in hans nummer och ringde.

'Hallå?' hörde jag honom säga och mitt hjärta började slå i bröstet.

Hur mycket jag än gillade Alexander och hur mycket jag än ville ha honom, så älskade jag fortfarande Jakob, och hans djupa röst var som musik för mina öron.

'Hej älskling, förlåt för att jag inte svarat, min mobil har varit död och jag hade ingen laddare' sa jag snabbt innan Jakob hann avbryta mig.

'Julia, det är lugnt, jag var bara lite orolig och så för att du inte svarade, men det är okej nu' sa han och jag pustade ut.

'Vad gör du?' frågade jag och la mig ner på sängen.

'Inte så mycket, är på stranden med några kompisar, vad gör du då?'

'Nehe, jag gör inte så mycket'

'Okej, jag saknar dig jätte mycket'

'Jag saknar dig också, verkligen jätte mycket'

Det var ingen lögn, det gjorde jag verkligen.

Jag saknade honom något sjukt, så sjukt att det gjorde ont, men det kanske var bra att vara ifrån varandra för ett tag.
Vi pratade på om allt möjligt i nästan en timme innan Rickard öppnade dörren.

Jag kollade på honom och hans kompisar från där jag låg i sängen.

'Vad?' sa jag efter en stunds tystnad.

'Vi ska till stranden, undrade bara om du vill hänga med?' sa Rickard sen och jag nickade.

'Jag ska bara byta om' sa jag och Rickard nickade.

'Älskling, jag måste lägga på, men jag ringer dig sen, okej?'

'Okej, puss, älskar dig'

'Älskar dig med'

Jag la på och kollade upp på Rickard som stod och flinade mot mig.

'Vad?' frågade jag och han skrattade.

'Nej, du är bara så söt när du pratar med dina killar' sa han och jag suckade.

'Gå ut nu så jag kan byta om'
Jag bytte om till min USA bikini, ett vitt linne som visade min navelpiercing, samma svarta shorts och tog på mig ett par vita converse.

'Är du klar snart eller?' sa Rickard och knackade på dörren.

'Jaa, ta det lugnt' svarade jag och öppnade dörren.

Vi gick ut och hoppade in i Rickards bil.

Jag fick sitta fram, vilket jag var rätt glad över.

Jag hade ingen lust med att sitta och trängas i baksätet med Rickards kompisar direkt.

När vi kom fram till stranden tog det lång tid för oss att hitta en perfekt plats som alla gillade, men tillslut hittade vi en.

Ärligt talat var vi helt ensamma, utom synhåll eller hörhåll för någon på stranden, det var rätt skönt, lite avsides sådär. 

Jag satte mig ner på handduken jag hade med mig, jag visste inte riktigt om jag ville ta av mig till bikinin. 

Det kändes pinsamt på något sätt, alla tre killar var 25, vilket betyder 9 år äldre än mig. 

Mina tankar vandrade iväg på allt och inget, och jag ryckte till när jag kom tillbaka till verkligheten utav att Sebastians mobil ringde. 

Det visade sig att han och hans familj har en sommarstuga här som de alltid åker till sommaren, och det var visst hans lillasyster som ringde, Josefine. 

Hon ville också komma hit. 

Det fick mig att pusta ut, jag kände Josefine och vi brukade faktiskt vara väldigt mycket när vi var yngre, riktigt mycket faktiskt.

'Här är ni, det tog ju jätte lång tid att hitta er' sa Josefine när hon kom.

Hon ställde ner sina grejer på marken.

När jag såg hur lite jag kände igen henne förstod jag hur längesen det var vi sågs.

När hon hade ställt ner sina grejer och vände på sig fick hon syn på mig.

Hennes blick fastnade på mig och hennes leende blev bredare för varje sekund som hon kollade på mig.

Jag log lika brett tillbaka och reste mig sen.

Vi stod och kramade varandra en bra stund och jag skrattade lite.

Josefine hade brunt långt hår, men för ett tag sen hade hon färgat underhåret blont.

Hon hade en blandning mellan bruna och blåa ögon.

De var som ett mörkblått sträck runt om irisen, och sen blev det ljusare inuti, och precis vid puppilen blev dem bruna.

Josefine var inte lika smal som jag, men hon var inte stor heller, hon var nästan precis lagom.

Hon var inte alls lika brun heller, hon var rätt blek, men det hade hon alltid varit, hon hade det pigmentet.

Hon och jag såg helt olika ut ändå, men vi var fina på våra egna sätt.

Josefine ville att jag skulle hänga med ner och bada.

Först tvekade jag.

Jag tyckte inte om att bara vara i bikini framför Rickards kompisar.

Tillsut fick hon mig att säga ja.

Jag tog sakta av mig mina skor, försökte dröja ut på tiden.

Sen tog jag av mig mitt linne och mina shorts.
Jag sprang ner till vattnet och hoppades på att ingen utav Rickards kompisar hade sett mig.

Vi badade en stund och när vi kom upp igen skyndade jag mig att vira handduken om min kropp, och satte mig sen i en solstol som vi haft med oss.

Tillslut suckade Rickard och kollade på mig.

'Du kommer inte få någon färg om du sitter med handduken om dig'

'Jag har tillräckligt med färg' sa jag sen och han suckade återigen.

Han lutade sig fram så att våra kinder låg mot varandra.

'Du om någon ska inte vara rädd för att visa din kropp, mina vänner är inte några att vara rädd för' viskade han och jag suckade. 

Jag satt en liten stund till i handduken, och med väldigt mycket övervägande och tvekande tog jag av mig handduken, jag menar, Josefine låg ju och solade. 

När jag hade solat ett bra tag, stängt ute resten av världen satte jag mig upp. 

Jag var verkligen jättevarm. 

Mitt hår hade torkat sen länge tillbaka och jag tog ut tofsen som satt i. 

'Ditt hår har blivit längre sen sist vi sågs' sa Josefine och jag log. 

'Jag tar det som en komplimang' 

Två veckor utav sommarlovet, och det enda mamma och pappa gjort är att bråka.

Det första man hör på morgonen och det sista man hör på kvällen är deras eviga gapande och tjafsande.

Jag orkade inte mer, kan dem inte bara sluta.

Aubrey sa att jag skulle ta tid på mig att känna hur det känns med killarna, och det ska jag göra också.

Jag vill inte lämna Jakob om det inte känns rätt, men jag vill inte stanna med honom om inte det känns rätt heller.

Jag vet inte om det känns bättre eller sämre att veta att det som hände mellan Alexander och tjejen på festen bara var en engångs grej.

Det är skönt att veta att han är ledig, men samtidigt känns det jobbigt, som att jag inte riktigt vet om jag kan lita på honom.
Jag vet inte riktigt några av mina känslor längre, det enda jag vet är att jag vill härifrån.

Mamma och pappa kan inte ens vara i samma hus som varandra utan att de gapar på varandra, och jag menar verkligen gapa.

Det går inte att stänga ute, det funkar inte.

Hur mycket man än försöker stänga ute deras eviga grälande så tar det sig in ändå, man hör det ändå.

Nu bor jag hos Rickard i Laholm istället, det känns skönare så.

Det är bara vi, det känns skönt.

Så fort mamma och pappa bråkade ringde jag till Rickard och precis som när jag var liten och hade en mardröm tröstade han mig.

Så fort han fick semester frågade jag om jag kunde få bo hos honom och för honom var det självklart.

Jag brydde mig inte ens om vad mamma eller pappa tyckte, jag ville bara bort från dem.

Det spelade ingen roll vad det handlade om eller vad man sa, de började bråka ändå.

Jag orkade inte mer, jag ville bara spy på allting.

Aubrey blev ledsen när jag sa att jag skulle hänga med Rickard ner till Laholm, men såklart förstod hon.

Och det var inte bara skönt för mig att komma bort från mamma och pappa, det var skönt att komma bort från verkligheten också.

Komma bort från Alexander, från Jakob, från allt.

Jag skulle inte stanna där länge, bara tills jag kände att jag mådde bättre.

När jag vaknade på lördagsmorgonen, dagen efter att jag och Rickard kommit fram till honom, kände jag mig mycket gladare.

Det var första gången på drygt två veckor som jag inte vaknat av mammas och pappas eviga bråk.

Med mina sovshorts och min magtröja som jag alltid sov i på gick jag ut från sovrummet och in i köket.

Rickard var tvungen att åka på några ärenden till något ställe som låg någon halvtimme härifrån, och skulle komma tillbaka någon gång vid tre.

Det var så fridfullt hos Rickard, det var så skönt.

Jag åt lite yoghurt till frukost och gick sen in till sovrummet där min väska stod och tog upp ett par svarta jeansshorts, en typ av tub top och ett par solglasögon.

Jag satte upp mitt hår i en boll på huvudet och gick sen ut och satte mig på balkongen. 

Det var så himla varmt att det blev jobbigt att andas efter ett tag. 

Vissa sommardagar i Sverige var faktiskt bra. 

Efter ett tag fick jag gå in och dricka ett glas iskallt vatten och svalka av mig lite igen innan jag gick in igen. 

När jag suttit ute på balkongen ett tag hörde jag Rickard komma hem. 

'Jag har köpt pizza' sa han högt och jag log. 

Jag reste mig upp och gick in i köket där Rickard stod. 

'Hur länge har du suttit där ute?' frågade Rickard och kollade på min mage.

'Vadå?' frågade jag och kollade ner.

Han måste ha syftat på min solbränna, för den hade jag verkligen inte innan.

Visst var jag solbränd, men jag var verkligen inte så brun innan som jag var nu.

'Jag vet inte, någon timme eller två' sa jag och han log mot mig.

'Hur mår du nu då?' frågade Rickard och det första min tanke flög till var Alexander, och sen till Jakob.

Jag stängde in en suck och försökte le.

'Bättre nu när jag är här' sa jag och han log tillbaka.

'Hur länge har det mellan mamma och pappa pågått?' frågade han sen och jag ryckte på axlarna.

'Innan sommarlovet kom det lite till och från, men det var ingenting jag tänkte på så sätt, men sen efter ett tag började de bråka dagligen, och de har inte varit vänner eller ens pratat vanligt med varandra på två veckor, drygt' sa jag och suckade, det gjorde Rickard också.

'Hur är det med Johan och Markus då?'

'Du vet ju hur de är, Markus flyr till en kompis så fort han kan. Johan har fullt upp med att leta lägenhet till sig, och resten utav tiden spenderar han på jobbet, så då behövde jag någon att fly till, någon jag kan lita på och prata med' sa jag och Rickard kramade om mig med ena armen från där han satt bredvid mig i soffan.

'Jag kommer alltid finnas här Julia, vad det än gäller, du kommer alltid vara min enda lillasyster. Du kan alltid prata med mig, det vet du' sa han och jag la mitt huvud på hans axel.

'Jag vet'

Jag vaknade på söndagen utav en stark doft av stekt bacon.

Jag log för mig själv och gick in i köket.

'Värst vad du är tidigt uppe' sa Rickard och jag räckte ut tungan åt honom.

'Godmorgon säger man'

Jag kollade klockan och såg att den stod på 10.30

Jag hjälpte Rickard att duka fram och vi satt länge och åt frukost.

Vi pratade om allt möjligt, det var jätte mysigt.
När vi ätit klart gick jag in till mitt rum, och det tog lång tid för mig att välja kläder, jag hade inte tagit med mig sådär jätte mycket.

Tillslut valde jag att ta på mig samma svarta shorts som jag hade haft på mig dagen innan, en annan typ av tub top, över det tog jag på mig ett löst sittande linne som jag stoppade in i byxorna där fram, ett par vita låga converse och ett par solglasögon.

Jag satte upp mitt långa blonda hår i en boll på huvudet och gick ut på balkongen för att sitta där en stund.

'Jag går ut en stund och träffar några kompisar, vi kommer om ett tag' sa Rickard.

'Okej, var försiktig' var mitt svar.

Jag satt kvar en stund ute på balkongen innan jag gick in för att sätta min mobil på laddning, men jag kunde inte hitta laddaren.

Vid sånna här tillfällen blev jag så himla sur.

Tänk om jag glömde den hemma, jag menar, jag hade ju inte laddat den sen jag åkte hemifrån. 

Men nej, det får inte hända, jag måste ladda min mobil. 

I ren panik tog jag telefonen och ringde till Rickard. 

'Hallå?'

'Rickard, jag hittar inte min mobil laddare, jag tror att jag kanske glömde den hemma' sa jag sakta.

'Laddade du inte mobilen igår?'

'Nej, sist jag laddade den var hemma innan vi åkte' sa jag och suckade.

'Okej, men jag köper en ny till dig' sa Rickard och jag andades ut, jag hade världens bästa bror.

'Tack Rickard, du är en ängel, världens bästa bror' sa jag och han skrattade lite.

'Hej då, jag kommer hem om någon timme, var försiktig'

'Jadå, du med, älskar dig'

'Älskar dig med'

Jag la på och gick sen in i vardagsrummet och satte på tv:n för att fördriva tiden lite.

'Hemma' sa Rickard när han kom hem, och jag hörde med en gång att han inte var ensam.

Jag bytte kanal flera gånger, tills Rickard kom in i vardagsrummet.

'Du får ju svara, jag trodde du hade rymt' sa han och flinade mot mig.

'Det kanske jag hade också, men du hade laddaren till min mobil så jag kunde inte' svarade jag och han skrattade lite.

Efter Rickard kom tre andra killar.

Jag kände igen en utav dem, Sebastian heter han.

Han och Rickard hade varit bästavänner sen jag kunde minnas, jag kommer inte ihåg någon gång de inte var vänner.

Sebastian hade ett väldigt bra utseende.

Han hade Brunt hår och bruna ögon, hans kropp var välyggd och man såg att han tränade mycket.

De andra två hade jag inte en aning om vilka det var.