Jag, Aubrey och Jakob hade beställt pizza och kollat på film.

Sen hade Jakob gått hem och jag och Aubrey hade en myskväll tillsammans hemma.

När jag och Aubrey vaknade låg vi bara en stund och kollade på tv.

Efter en stund bestämde vi oss för att vi skulle dra in till stan lite.

Hon drog hem för att duscha och så.

Jag visste att det skulle ta år för henne att bli klar, så jag låg kvar och kollade lite på tv.

När klockan nästan var två och Aubrey hade varit hemma i någon halvtimme gick jag upp.

Jag satte upp mitt hår i en tofs och sminkade mig.

Jag tog sen på mig ett par mörka jeansshorts, en svart magtröja med ett vitt peace täcken på och ett par "gudinnaskor"(haha, vet inte vad det heter)

När jag var klar var klockan bara tio över två.
Jag hörde dörren öppnas där nere.

'Julia' hörde jag mammas röst.

Jag log lite och gick sen ner för trappan.

Jag kramade mamma och pappa och log lite mot Markus och Johan.

'Jag går ut och träffar Bree en stund' sa jag och mamma nickade.

'Okej, men var försiktig' sa hon och jag nickade.

Jag gick ut och började gå mot Aubreys hus.

'Hallå' sa jag högt när jag öppnade dörren hem till Aubrey.

'Hej Julia' sa Aubreys mamma, Monika, och log mot mig innan hon sen gav mig en kram.

'Vill du ha något? dricka, kaffe, fika?' frågade hon och jag skakade på huvudet.

'Nej tack, det är bra' sa jag och log lite.

'Okej då' sa hon innan hon sen försvann in i sitt sovrum. 

Jag gick lite förvånat upp för trappan till Aubreys rum. 

'Hej' sa jag när jag gick in. 

'Hej' svarade hon och log mot mig. 

Jag och Aubrey pratade på medan hon fixade sig.

'Kan du hämta min mobil, den ligger nere i hallen' sa hon sen och jag nickade.

Jag behövde inte leta efter den, den låg där hon brukar lägga den på byrån.

Jag tog med den upp och såg att Aubrey sms:ade med någon.

'Vem skriver du med?' frågade jag och Aubrey log mot mig.

'Jonte och några av hans kompisar, bland annat Jakob, vill träffas' sa hon, och fick mig att rodna när hon nämnde Jakob.

När Aubrey äntligen var klar med sin sminkning och sitt hår tog hon på sig ett par svarta shorts, ett vitt linne med chanel märket på och ett par vita converse.

'Vi går ut lite' sa Aubrey högt och väntade på sin mammas svar.

'Okej, var försiktiga, hej då' svarade Monika och jag och Aubrey gick ut.

När vi kom till stan gick vi till en kiosk.

Aubrey tog en riktigt lång tid på sig att välja vad hon skulle ha.

Tillslut hade hon valt en vanlig vatten och en mjukglass doppad i choklad.

Jag hade köpt en cola och en helt vanlig mjukglass,

Vi gick och åt på glassarna samtidigt som vi snackade lite.

'Julia, Aubrey!' hörde jag sen någon ropa.

Aubrey hörde ingenting eftersom att hon stod och pratade i telefon med sin mamma.

Jag vände mig om och kollade frågande runt på allt folk som var på stan innan jag sen såg en liten skymt av Jakob och Jonathan.

Det var fyra andra killar där, förutom Jakob och Jonathan.

Jag tog tag i Aubreys arm och drog med henne mot killarna.

'Nej, jag gillar inte det. Men mammaaa, nej. Men, jaja, okej. Men nej, jag vill inte ha något, jaja, okej, nej, ja, okej, hej då' sa Aubrey och la sen på.

Alla kollade på henne när hon kollade upp.

'Hej' sa hon sen och jag skrattade lite.

'Julia, Aubrey, Lukas, Alexander, Oscar och Adam' sa Jonathan och jag nickade, men det tog bara någon minut och sen hade jag glömt namnen igen.

Jag stod en stund och försökte ordna ut vem som var vem, men det funkade inte så bra.

Oscar, Lukas, Alexander och Adam, nej, Adam, Lukas, Oscar och Alexander.

Nej, Oscar, Adam, Oscar och Alexander, eller nej, Alexander och Oscar och Alexander och.. usch, alldeles för många namn.

Jag ryckte till när jag kände en liten knuff på armen, jag kollade på Aubrey som flinade lite mot mig, sen kollade jag runt på killarna som också stod och flinade mot mig.

'Problem med namn?' frågade sen en utav killarna, Oscar. Eller nej, Alexander, eller nej, Lukas, eller.. ååh, något hette han i alla fall.

Jag nickade lite generat och han skrattade lite.

'Jag heter Adam' sa han. 'Det är Oscar, det är Alexander, och det är Lukas'

Adam hade brunt hår och ljusbruna ögon.

Han var ganska smal, inte överdrivet, men så att det såg bra ut.

Den som han sa var Oscar hade blont hår och blåa ögon, och var även han ganska smal, med en så kallad atletisk kropp, det skulle inte förvåna mig om han gjorde en massa sporter.

Alexander däremot hade ganska mörkbrunt hår och mellan bruna ögon.

Han hade ett väldigt gulligt ansikte.

Lukas hade ljusbrunt hår och gröna ögon.

Han såg också väldigt bra ut.

Jakob, som ni redan vet hade en blandning mellan brunt och blont hår, och han hade bruna ögon.

Jonathan var blond och jag vet inte riktigt hur man ska förklara hans ögonfärg.

Simon, som var med dagen innan, var blond och hade melerade ögon.

När jag hade fått kontakt med min hjärna och fått in vem som var vem började jag prata med dem.

Det visade sig att Alexander var ny i stan, och var lika gammal som mig och Aubrey, och skulle börja i våran skola, och i våran klass.

Lukas och Oscar var båda lika gamla som Jakob och Jonathan, och gick i deras klass.

Adam däremot var lika gammal som min bror Markus.

Tiden gick fruktansvärt snabbt och innan jag hunnit tänka var klockan redan påväg att bli sju.

Då ringde plötsligt Aubreys mobil.

'Hej, nej, ikväll? men mamma, det är måndag imorgon, ja, nej, jag vet, okej, vem? jaha, okej, men ja, men, jaja, okej, hej då' hörde jag henne säga innan hon la på.

'Vad var det där om?' frågade jag och hon suckade.

'Bree?' fortsatte jag sen och hon skrattade lite.

'Mamma har skaffat en ny kille, och de ska på dejt ikväll' sa hon och himlade med ögonen.

'Jag måste hem, mamma ville prata lite, och hon ville att jag skulle träffa hennes nya kille' sa hon och jag skrattade.

'Jaha, okej, men vi ses'

'Ja, jag ringer dig senare' sa Aubrey sen och skyndade bort längs med gatan.

När jag vände mig om mot killarna, som nu bara var Jakob, Jonathan, Alexander och Adam.

Alla kollade på mig, precis som att de lyssnat på vartenda ord jag sagt.

När jag kom hem var klockan redan åtta.

Jag öppnade dörren och gick in.

'Hej' sa jag högt, men fick inget svar.

Jag hängde av mig jackan och gick sen in för att se Johan sitta i köket.

'Vart är mamma och pappa?' frågade jag och han kollade upp på mig, som att han inte hört att jag kommit. 

'De skulle iväg på någon jobbresa, eller något, de kommer tillbaka om en vecka' sa han och jag nickade.

Jag gick sen upp för trappan och gick in i mitt sovrum. 

Jag satt en stund vid datan och sms:ade lite.

Efter ett tag ringde Aubrey och innan jag visste ordet av det så hade klockan blivit halv elva. 

Jag gick in på toaletten och hoppade snabbt in i duschen, innan jag sen tvättade bort det överflödiga sminket och tog på mig ett par sovshorts och ett kort linne. 

Jag gick in i mitt rum och kröp ner i min varma säng, och det tog inte lång tid innan jag somnade. 

Jag vaknade av att någon puttade lite på mig.

'Julia, klockan är sju' hörde jag en röst säga, och det tog inte lång tid för mig att registrera vem det var, Johan.

'Jag vill sova' muttrade jag.

Som sagt har jag ju inte direkt något bra humör på morgonen.

'Det är skola' fortsatte Johan och jag suckade.

'Kom igen, det är bara två veckor kvar sen är det sommarlov' sa han och jag nickade.

Efter en stund hade jag kommit upp ur sängen.

Jag lät mitt hår hänga naturligt och sminkade mig sen.

Jag tog på mig ett par svarta shorts, ett neonrosa linne och ett par vita converse.

Jag la ner min mobil, nycklar, plånbok, skolböcker, en kofta och lite andra grejer i min väska.

Jag gick sen ner för trappan och in i köket där Johan och Markus satt och åt frukost.

Jag tog ett glas vatten och var precis påväg ut från köket igen när Johans röst stannade mig.

'Ska du inte ha frukost?' frågade han och jag skakade på huvudet.

'Nej, jag är inte hungrig'

'Det är inget val' sa han och jag suckade.

'Jag köper väl något på vägen då, hej då' sa jag och skakade roat på huvudet.

'Hej då, var försiktig' svarade Johan och jag stängde dörren efter mig.

Jag köpte aldrig något att äta på vägen.

När jag kom till skolan var jag, fast jag hade gått så tidigt, nästan sen.

På väg mot mitt skåp kunde jag höra alla snacka om den nya killen som skulle börja i våran klass, antagligen Alexander.

'Han är jätte snygg'

'Alla säger att han är jätte snygg'

'Han verkar jätte rolig, och snygg'

var allt jag kunde höra, det var allt alla snackade om.

'Han kommer vara i våran skola idag, om han gillar den kanske han börjar redan imorgon' hörde jag någon säga, och det visste jag faktiskt inte, att han skulle börja så snabbt.

Jag la in min väska i skåpet och tog sen mina böcker för att gå till min första lektion.

På väg från mitt skåp på väg till lunchen blev jag stannad av en hand på min axel.

Jag vände mig om och kollade rakt in i Alexanders bruna ögon.

'Hej' sa han och gav mig en kram.

Jag log mot honom.

Det kändes ändå lite stelt mellan oss, eftersom att vi bara träffats igår, men det kändes även som att vi känt varandra hur länge som helst.

Jag kunde känna folks blickar, jag var med den nya killen.

Vi pratade på om allt möjligt fram till matsalen.

När vi stod i matkön kom rektorn fram till oss.

'Vad roligt att du redan träffat en kompis, ni kanske kände varandra redan innan?' sa hon och innan jag hann svara gjorde Alexander det.

'Ja, vi är väldigt bra vänner faktiskt' sa han och rektorn log.

'Hoppas att ni tar väl hand om honom nu'

Hon kollade på mig och jag log tillbaka.

'Jadå' var mitt svar.

När vi hade slutat, en halvtimme tidigare än vad vi skulle, satt alla i min klass ute och njöt av det fina vädret innan alla bussar och så kom.

Jag och Alexander hade lika gärna kunnat gå, eftersom att han och kag bor på samma gata och eftersom att vi bara hade gångs avstånd till skolan, men vi satt hellre kvar och njöt av vädret. 

Plötsligt reste sig Alexander upp och höll sen fram ena sin hand mot mig. 

'Ska du med hem till mig, jag kan visa dig vårat hus' sa han och jag log, och tog tag i hans hand och han hjälpte mig upp. 

Vi pratade inte så mycket på väg hem till honom. 

Jag måste säga att han hade ett fint hus, men det var inte alls lika stort som mitt, fast mitt hus var ju väldigt udda för att ligga på den gatan. 

'Vilket hus bor du i då?' frågade han och jag pekade mot mitt hus. 

'Där' sa jag och han kollade bort. 

'Där?!' sa han sen och kollade på mig. 

'Dina föräldrar måste ha väldigt mycket pengar' fortsatte han sen och jag ryckte på axlarna. 

'Jag antar det' svarade jag och vi gick förbi huset mot hans. 

'Ja, här bor jag. Det är inte lika lyxigt som ditt, men det duger' sa han och jag skrattade. 

'Jag tycker ni har ett väldigt fint hus' sa jag och han log mot mig och vi gick sen in. 

'Hemma' sa han högt när vi kom in.

Han visade mig runt.

Han visade mig genom hallen in i köket, och sen in i vardagsrummet.

Efter det visade han mig upp för trappan.

'Hur många syskon har du?' frågade jag.

'Tre bröder. Den ena är tio, den andra är femton och den tredje är arton' sa han och jag nickade.

Ovanför trappan fanns det en hall rakt fram och en hall åt vänster.

I hallen rakt fram fanns det två dörrar på vardera sida.

De två första dörrarna gick till Alexanders föräldrar och den andra var ett förråd.

De två andra dörrarna var ett badrum och hans yngsta syskon.

I hallen till vänster fanns det även där fyra dörrar, två på den högra sidan, en på den vänstra sidan och en rakt fram.

De två dörrarna till höger gick till Alexanders två andra syskon, dörren rakt fram var till ett förråd och dörren till vänster var såklart Alexanders sovrum.

Hans sovrum var väldigt stort, hela deras hus var stort.

Inte som mitt kanske, men det var ju för att mina föräldrar var alldeles för konstiga för att veta hur stort ett normalt hus är.

Alexanders hus var mycket mer trevligare och mysigare.

Mitt var bara jobbigt och det var ju till och med så att jag nästan tappade bort mig där ibland.

'Alexander gubben, vill du och din vän ha fika?' hörde jag Alexanders mamma ropa från nedervåningen. 

'Snart' ropade han tillbaka. 

Han kollade mot mig och log. 

Hans bruna ögon var varma och vänliga, och påminde läskigt mycket om Jakobs. 

Alexanders leende var både vänligt och omtänksamt, och han såg ut som den mest snällaste i världen.

Jag tror aldrig att Alexander skulle kunna göra något ont mot någon. 

Jag kom på mig själv med att stå och le på tanken av honom och att jag stirrade på honom otroligt mycket. 

Jag skulle väl inte?... 

Nej, det kunde jag inte, jag gillade ju Jakob, eller gjorde jag verkligen det. 

Jakob och Alexander var verkligen två personer med helt olika personligheter. 

Jakob var vild och rolig. Han kunde verkligen veta hur man har kul. Han var en såndär kille som helt klart är populär, (och som han faktiskt var också) men han var samtidigt snäll och omtänksam, medans Alexander var lugn och tog inte så mycket plats. Enligt honom spelade det ingen roll om man var populär eller inte, fast han alltid blev den där populära killen även fast han kanske inte alltid ville det. Alexander var den där lugna, tysta och blyga typen, den som inte sa så mycket i klassen. Han var snäll och tänkte bara på andra människor, men om man kände honom kunde han vara riktigt kul och visste även han hur man kunde ha kul. 

Jakob och Alexander var så olika men endå så lika. 

Med Alexander kände jag mig lugn, jag kände att jag kunde vara mig själv och bara vara, men med Jakob kunde jag också vara mig själv fast på ett helt annat sätt. Jag kunde släppa loss och inte bry mig så mycket, samtidigt som jag inte gjorde något annat än att bry mig.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till.

Gillade jag Alexander eller gillade jag Jakob?

Eller gillade jag kanske båda?

Men det funkar inte så, det gör det verkligen inte.

'Julia? hör du mig?'

Jag ryckte till och kollade på Alexander som knäppte med fingrarna.

'Va? ja, jag hör dig' sa jag och han skrattade lite. 

Vi gick ner för trappan och in i köket där Alexanders mamma, pappa och två yngre bröder satt. 

'Hej' sa Alexanders mamma och jag log. 

'Hej' svarade jag tillbaka och Alexander pekade mot en stol och menade att jag skulle sätta mig. 

Jag gjorde som han sa och satte mig ner. 

'Jag är Annelie och det är min man Tommy' sa Alexanders mamma och pekade på mannen som var Alexanders pappa. 

'Det är Hugo' fortsatte hon sen och pekade på tio-åringen, innan hon sen pekade på femton-åringen. 

'Och det är Andreas'

Jag nickade och log mot alla.

'Julia' började jag. '..Heter jag' fortsatte jag sen och Annelie skrattade.

'Det är väldigt roligt att Alexander redan har fått en tillräckligt bra vän för att ta med sig hem' sa hon och jag log.

Det lät lite roligt när hon sa det, som att jag var något djur eller något, men jag förstod henne såklart.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tog laptopen, och när jag gick in på mitt rum var jag noga med att se till att ingen var i mitt rum och att dörren var stängd riktigt. Jag satte mig på sängen, startade datan och gick in på min skype. Till min lycka var Aubrey inne. Jag r...

Jag och Chaz stannade vid en tom lekplats och satte oss på varsin gunga. Jag tog tunga andetag och försökte slappna av. När Chaz frågade hur jag mådde brast allting. Tårarna började forsa ner för mina kinder och Chaz nästan flög fram till mig. ...

'What if they don't like me?' klagade jag och stannade. Klumpen i min hals växte och det kändes som alla mina organ i magen drog ihop sig till en knut. Jag svalde hårt flera gånger. 'They'll love you, I promise!' svarade Chaz och jag stannade. ...

Söndag, 21.30 Okej, jag borde ha packat innan, men jag var för upptagen med annat. Jag skyndade fram och tillbaka i mitt rum. Slängde kläder hit och dit, plockade fram hörlurar, plockade fram skor, slängde dem hit och dit. När jag packat halv...

'Hej, du måste vara Julia' sa kvinnan som jag antog var Jakobs mamma. Jag nickade och vi log mot varandra. 'Jag heter Linda, jag är Jakobs mamma' sa hon sen och log ännu bredare. 'Jakob har sagt mycket bra om dig' 'Mamma, det räcker' sa Ja...