'Kom igen, var inte sur' sa Jakob, men jag ignorerade honom bara.

'Jag har sagt förlåt, jag skojade ju bara' fortsatte han, men jag fortsatte ignorera honom.

'Juliia' sa han utdraget och började peta på mig.

Jag suckade irriterat.

'Vad vill du?' sa jag och han log.

'Du pratar med mig' sa han och jag skakade sakta på huvudet, men hans leende var väldigt smittsamt, och jag kunde inte hjälpa att ett litet leende spreds på mina läppar.

'Jag visste att jag kunde få dig att prata med mig igen' sa han och petade mig i sidan, vilket fick mig att ryckte till lite.

'Ja, okej, du är förlåten' sa jag och de andra skrattade.

Tillslut smittades jag av deras skratt och började också skratta.

'Kram?' sa han och jag suckade, men gjorde som han sa.

Jag slöt mina ögon och lät mig själv sjunka in i hans famn, som var förvånansvärt mysig.

Efter en stund släppte han taget om mig och log.

Hans leende var väldigt gulligt, om jag ska vara ärlig.

Jag tyckte faktiskt att han var väldigt, snygg, söt och gillig på samma gång, vilket jag aldrig skulle erkänna.

Det pirrade lite i magen av att titta in i hans ögon, de varma bruna ögonen som tindrade som en vacker natthimmel full av stjärnor.

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men jag tror nog att jag hade börjat få känslor för honom.

'Lia!' sa Aubrey och drog mig upp ur sängen, men så fort hon släppte taget om mig flög jag tillbaka undertäcket och drog det över huvudet.

'Sluta slöa, gå upp, det är typ helt underbart väder ute juuu!' sa hon klagande och började rycka i mig.

'Gå ut från mitt rum och låt mig sova' muttrade jag och suckade.

'Julia, gå upp nu, kom igen'

'Bara gå ut från mitt rum och lämna mig i fred, jag. vill. sova.' sa jag och blängde på henne innan jag sen drog täcket över huvudet igen.

'Var sur då, så går väl jag och de andra ut och njuter av det fina vädret' sa hon och stängde dörren efter sig.

Jag lyssnade på hennes fotsteg som tonade bort ned för trappan.

Jag och de andra.

Vilka andra?

Just det, Jakob, Jonathan, och var det Simon han hette?

Jag suckade och blundade igen.

Det tog inte lång tid innan sömnen tog över igen.

Jag vaknade utav att någon drog i mina ben.

'Gå upp nu!' sa någon och jag bara mumlade något ohörbart, jag var inte ens säker själv på vad det var jag sa, eller skulle säga.

'Du hade väl inte planerat att stanna i sängen hela dagen?' fortsatte rösten och jag suckade och drog av mig täcket för att mötas av ett par varma bruna ögon, Jakob.

'Om jag hade det då?' svarade jag sen och han skrattade.

'Det kommer jag inte låta dig göra ändå' sa han och jag suckade högt och drog sen täcket över huvudet igen.

'Bara gå ut och låt mig sova färdigt så blir allting bra' muttrade jag surt, men kunde inte låta bli att le av tanken på att Jakob var där.

'Julia, du ska gå upp nu, tvinga mig inte att dra upp dig ur sängen' sa han och jag muttrade något ohörbart innan jag sen reste mig upp, föste ut honom ur mitt rum och sen gick in på toaletten.

Jag tvättade ansiktet och borstade igenom mitt hår innan jag sen suckade och gick ner för trappan till köket.

Jag hade fortfarande på mig mina korta sovshorts och min sovtröja som slutade ungefär vid naveln.

Jag hällde upp ett glas juice och drack snabbt upp det innan jag sen gick in i vardagsrummet och kollade ut genomfönstret.

Alla badade, men jag hade ingen lust med att gå ut, jag ville bara sova, det ville jag alltid.

'Herregud, har de döda vaknat till liv?' sa en röst bakom mig och jag ryckte till för att sen vända mig om och kolla på Jakob som log skämtsamt mot mig.

'Ha ha, väldigt roligt' sa jag ironiskt och han skrattade lite.

'Kom igen, var inte så tråkig, gå upp och byt om och häng med ut och ha kul?' sa han och jag skakade på huvudet, för att sen lägga mig ner på soffan.

Jag övervägde att gå och hämta filten som låg i fåtöljen precis bredvid, men jag orkade inte.

'Uh uh uh, inget sånt beteende nu' sa Jakob och jag muttrade lite och gav honom en dödsblick.

'Låt mig sova' sa jag och jag tryckte ner mitt huvud i den mjuka kudden.

Jag brukade aldrig vara på bra humör på morgonen, eller ja, morgonen för mig.

Hur mycket var klockan ens?

Jag minns inte ens om den var halv ett eller halv två, kanske halv tolv.

Jakob började putta lite på mig för att få upp mig, och jag försökte sparka honom, vilket inte gick så bra.

Efter en stund slutade det med att jag låg med överkroppen på golvet och underkroppen i soffan.

Jag suckade och blundade.

Jag kunde ju lika gärna sova så.

'Du är helt hopplös, vet du det?' sa Jakob och jag svarade, utan att öppna ögonen.

'Det händer ibland att folk nämner det' sa jag och låg kvar i några sekunder till, innan jag sen öppnade ögonen igen.

Jag reste mig tillslut upp och gick upp till mitt rum.

Jag bytte om till en neonrosa bikini och bara för att så tog jag på mig ett par jeansshorts och en usa magtröja.

Jag satte upp mitt långa blonda hår i en tofs och gick sen ner för trappan och ut till de andra.

'Tänka sig, hon lever' sa Aubrey och jag gav henne en dödsblick.

Jag tog sen av mig de meningslösa shortsen och tröjan och la mig sen ner på en av solstolarna vi hade i trädgården.

Jag tog på mig mina solglasögon och det tog inte lång tid innan jag var inne i en värld för mig själv.

När jag öppnade ögonen igen och tog av mig solglasögonen vet jag inte riktigt hur länge jag hade legat där.

Jag kollade runt och såg Jakob ligga i en solstol bredvid mig.

Vart var alla andra?

Precis som att Jakob kunde läsa mina tankar sa han något, utan att kolla på mig.

'De åkte hem till Aubrey. Hennes mamma ville att hon skulle göra en sak' sa han och jag nickade.

Vart var min mobil? 

Jag reste mig upp och gick in och upp till mitt rum.

Jag letade en stund efter mobilen innan jag sen hittade den i min jackficka.

Jag hade fått ett sms utav mamma.

1 nytt meddelande

Från Mamma

"Hej gumman, det har varit en krock och vi kan inte komma förbi förrän imorgon.

Vi kommer hem senast klockan 18.30 imornkväll.

Älskar dig.

Kram, mamma"

 

Jag la ner mobilen på skrivbordet och vände mig om.

Jag ryckte till när jag såg Jakob stå i dörröppningen.

'Vad var det?' frågade han och jag skakade på huvudet.

'Det var bara mamma som sa att dme inte kan komma hem idag, utan de kommer hem imorgon istället' sa jag och Jakob nickade och log mot mig.

Det var något i hans leende, det var inte som alla andra, han var inte heller som alla andra.

Det var något med honom jag gillade, han var speciell.

Det började pirra i min mage när jag kollade in i hans ögon och jag log lite.

Jag gick sen förbi honom ut i hallen.

Vi båda gick ner till trädgården igen och satte oss i varsin solstol.

Jag kunde inte låta bli att slänga en hasitg blick på Jakobs mage.

Jakob var en blond/brunhårig kille, jag vet inte riktigt vilken hårfärg, det var någon blandning, han hade varma, bruna ögon och han var väldigt vältränad.

Han hade sixpack och hans kropp hade blivit gyllenbrun av solen, precis som min.

Det kunde inte vara sant, hade jag börjat gilla honom?

Jag hade inte känt honom länge, men vi har ju gått i samma skola sen vi var små, och jag har ju alltid vetat vem han var, men ändå.

Det går inte, nej, jag gillar inte honom, det kan jag inte göra.

Tänk om han inte gillar mig tillbaka, vad ska jag göra då?

Fast jag behöver inte vara orolig eftersom att jag inte gillar honom, det gör jag inte.

Jag suckade, tog på mig mina solglasögon och blundade sen.

När klockan var halv fem var solen fortfarande högt på himlen, och vi alla gick ut till poolen.

Alla hoppade i och badade, utom jag som la mig i solen. 

Det tog inte lång tid innan jag kände två starka armar lyfta upp mig och jag tog av mig solglasögonen.

Det var Jakob.

Det pirrade i hela min kropp av att vara så nära honom.

Han tog mina solglasögon och slängde dem på solstolen innan han sen började gå mot poolen.

Det tog inte lång tid för mig att fatta vad han skulle göra.

'Jakob, nej, släpp ner mig, Jaaaakob' sa jag och höll hårt med armarna runt hans hals.

'Jag ska släppa ner dig' sa han och flinade mot mig.
'Jag menar inte i vattnet, Jakob, sluta!' sa jag och höll ännu hårdare kring hans hals.

Han försökte få ner mig i vattnet, och jag försökte desperat att hålla mig kvar.

Tillslut kunde jag inte hålla mig kvar och föll rakt ner i vattnet.

När jag kom upp igen puttade jag i Jakob, men han drog med mig ner igen.

När klockan var runt sex-halv sju var vi trötta på att bada.

Simon och Jonathan hade behövt gå hem, så det var bara jag, Aubrey och Jakob kvar.

När Jakob gick för att gå på toa kollade Aubrey på mig.

'Herregud, Jonte är såååå snygg' sa hon och jag skrattade.

'Men säg det till honom då' sa jag, men Aubrey bara kollade på mig som att jag var dum i huvudet.

'Är du dum? det kan jag ju inte göra' sa hon och skakade på huvudet som att jag inte förstod något.

Plötsligt lös hennes ansikte upp i ett brett leende och hon flinade mot mig.

'Så, vad är det på gång mellan dig och Jakob?' sa hon vilket fick mig att rodna, väldigt mycket.

Jag skrattade till lite nervöst.

'Det är ingenting på gång mellan oss' sa jag och Aubrey skrattade.

'Verkligen inte' sa hon ironiskt och jag började rodna mer.

Jag var helt säker på att jag såg ut som en tomat.

'Så, gillar du honom?' frågade hon och jag kollade ner i golvet.

Jag visste inte vad jag skulle svara, eller om jag skulle svara över huvudtaget.

Plötsligt kom Jakob in i rummet och jag och Aubrey blev helt tysta.

Tänk om han hört allting?

Jag hade ju inte sagt att jag gillade honom, men jag hade inte heller sagt att jag inte gjorde det.

Just då ville jag bara sjunka genom soffan och försvinna ner i golvet.

Julias perspektiv

'Maten är klar' sa Markus.

Utan att svara fortsatte jag sms:a.

'Maten är klar' sa han igen och jag suckade.

'Men okej, jag kommer' sa jag och han gick ut från mitt rum. 

Jag la ner min mobil i min ficka och gick ner till köket där alla redan satt.

Mamma, pappa, Markus, Johan och även André och Rickard som inte längre bor hemma hade kommit över. 

'Hur mår lillan idag då?' sa Rickard och log mot mig samtidigt som han tog lite mat.

'Bra antar jag' svarade jag och tog sen lite mat själv.

Precis som jag var påväg att gå från matbordet när jag var klar ringde min mobil.

'Hallå?' svarade jag och ställde min tallrik i disken.

'Hej girly, vad gör du?' hörde jag Aubrey säga.

'Inte så mycket' svarade jag.

'Okej, du vet Jonathan?'

'Nej, vem är det?'

'Jo, men han som går i en klass över oss'

'Jaha, han du har haft en crush på sen du flyttade hit' retades jag och kunde känna hur generad hon blev.

'Iallafall, han skrev till mig innan och undrade om jag ville träffa honom och några kompisar, ska du med?'

'Njae, jag vet inte'

'Såklart du ska, kommer till dig om tio, puss' sa hon och la sen på.

Jag la ner mobilen ur fickan och gick sen upp till mitt rum.

Jag gick fram till min garderob för att välja några andra kläder jag kunde byta till.

Jag tog på mig ett par svarta jeansshorts, ett neonrosa linne med en döskalle på och satte sen upp mitt långa blonda hår i en tofs.

Jag sminkade mig snabbt och var klar när Aubrey kom in i mitt rum.

Aubrey hade jeansshorts, ett vitt och lite pösigt linne och ett par röda converse.

'Hej Lia' sa Aubrey och jag log mot henne.

Hon hade kallat mig Lia enda sen vi blev vänner, och det var ett bra smeknamn tycker jag.

'Hej Bree' sa jag och vi kramade varandra.

Jag kallade henne Bree bara för att jag tyckte att hon också skulle ha ett smeknamn om jag nu hade det.

'Kom nu' sa jag och drog med mig henne ner.

Jag gick in i köket och tog ett glas vatten och vände mig sen om mot Rickard, André och mamma som satt vid bordet och pratade lite.

'Jag och Bree går ut en stund' sa jag och log mot mamma.

'Okej' svarade mamma. 

Jag gick ut till Aubrey som stod i hallen. 

'Var försiktigt' ropade Rickard och jag skrattade lite. 

'Jag lovar' svarade jag och stängde sen dörren efter mig. 

Jag och Aubrey gick en sväng förbi ett kafé där hon köpte iste och jag köpte en helt vanlig cola.

Vi fortsatte bort mot parken där vi skulle träffa Jonathan och hans kompisar.

Vi såg Jonathan när vi var ungefär hundra meter ifrån honom.

Han var där med tre andra killar, jag kände igen en utav dem, han gick i samma klass som Markus.

'Hej' sa Aubrey när vi kom fram.

'Tjena' svarade Jonathan och de andra två killarna nickade med huvudena som hälsning.

'Är inte du Markus Lindgrens lilla syster?' frågade sen den ena, och jag nickade.

'Jo' sa jag sen och han nickade.

'Coolt' svarade han och jag log lite blygt.

'Simon förresten' sa han och jag nickade.

'Julia' sa jag och han nickade också.

Den andra killen, som inte sa något, stod bara och granskade mig.

Det var lite läskigt, för han stirrade på mig, och jag tror inte han blinkade.

'Jakob' sa han sen, utan att ta blicken ifrån mig.

Jag nickade lite och vände mig sen mot Aubrey.

'Tror du han kan blinka över huvudtaget?' viskade jag till henne och hon skrattade.
'Vad vill ni göra?' frågade Jonathan och kollade mig och Aubrey.

Jag och Aubrey gav varandra några blickar innan vi sen båda ryckte på axlarna.

'Kan vi inte dra hem till någon?' frågade sen han som hette Simon, och kollade runt på oss andra.

'Sure, vem?' sa Jonathan sen.

'Vi kan dra hem till Julia, hon har värsta stora huset och allt' sa Aubrey och jag kollade på henne.

'Överdrivarn.se' sa jag och hon skrattade.

'Sluta nu' sa hon och jag suckade.

'Jaja, men min familj är hemma, bara så ni vet' sa jag sen och vi började gå hem till mig.

'Hej' sa jag högt när vi kom hem till mig, men det var ingen som svara.

Jag gick in i köket och såg en lapp på kylskåpet.

"Hej gumman, jag, pappa och dina bröder åker in till stan lite och kommer sen åka hem till Rickard.

Eftersom att det tar två timmar att köra kommer vi inte hem förrän imorgon eftermiddag.

Var försiktig!

Kram, mamma"

'Jaha, vi har visst huset för oss själva ändå' sa jag sen och vände mig om mot de andra.

Jag slängde lappen och kollade på Aubrey som log mot mig.

'Vart är dina päron då?' frågade hon och jag svarade medan jag gick ut från köket.

'De skulle med mina brorsor till Rickard, och kommer inte hem förrän imorgon eftermiddag' svarade jag och gick upp för trappan till mitt rum.

Det dröjde inte länge innan de andra kom in i rummet.

'Erat hus är verkligen inte lite stort' sa Jakob och jag skrattade lite.

'Ja, när alla bodde hemma behövde vi ju ett stort hus, men nu är det bara mamma, pappa, jag och Markus som bor här' sa jag och han nickade.

'Kan ni inte visa oss runt i huset?' frågade Jonathan och log mot mig.

Jag kollade lite osäkert mot han och sen på Aubrey som nickade.

'Jo, det kan vi' sa hon och jag suckade lite.

'Ja, jo, okej då' sa jag sen och gick ut från mitt rum till den långa hallen.

Jag visade dem upp för en trappa som låg längst in i hallen.

'Här är typ som en övrvåning till' sa jag och tände lamporna så man såg lite mer.

'Fast det är bara som ett enda stort rum' sa jag och de nickade.

'Där är vinden, men det är inte så mycket att se' sa jag och pekade mot en dörr som låg lång inne i rummet.

Jag släckte sen lamporna och visa dem ner igen.

När man kommit ner för trappan fanns det en dörr mitt emot.

'Där hade min mamma och pappa sitt sovrum förut, men nu är det lite mer som ett spelrum' sa jag och öppnade dörren.

Inne i rummet fanns det xbox, playstation 2&3, två tv-aparater, massa spel, nintendo, och massa andra konstiga spelgrejer som Markus ville ha.
'Fast jag brukar inte vara här inne så mycket' sa jag sen och fortsatte till dörren som låg bredvid den vi nyss varit i.

'Här inne är typ mitt privatrum' fortsatte jag sen.

Inne i det rummet hade jag en soffa, en tv, xbox, massa tv&data spel och såklart en vanlig data och en laptop, plus lite andra grejer, som t.ex min samling utav coola longboardar(?) och skateboardar som jag haft under åren. 

'Men det rummet är ju inte roligt' sa Aubrey sen och jag kollade på henne.

'Inte roligt, det är ju typ det roligaste rummet i huset' sa jag och hon skakade på huvudet.

'Nej, din wic är så himla mycket coolare' sa hon sen och jag suckade.

'Du och kläder, jag skulle hellre ha ett rum till som är likt detta än den' sa jag och Aubrey kollade på mig med öppen mun.

'Så, du brukar typ spela xbox och åka skateboard?' frågade Jonathan sen och jag nickade.

'Typ, hela min fritid' svarade jag sen och han nickade lite.

'Coolt' sa han sen och jag stängde dörren till rummet.

Nästa rum var rummet mitt emot.

'Här är då min "wic" som det kallas, eller walk in closet' sa jag sen och öppnade lite snabbt. 'Men det är inget roligt med den' sa jag sen och stängde.

Sen gick vi till rummet brevid den, som då var Markus sovrum.

'Här är då Markus rum' sa jag och öppnade dörren lite snabbt, och stängde sen med vetskapen om att han skulle ha ihjäl mig om någon gick in där.

Nästa rum var rummet mitt emot Markus.

'Det här är typ mitt "sociala rum" som min mamma kallar det' började jag och öppnade dörren.

Där inne fanns det en soffa, en tv, typ tusen filmer, tv spel och massa annat.

'Det är liksom här jag alltid brukar vara med mina kompisar' fortsatte jag sen och stängde sen dörren.

'Det där är då mitt sovrum, som ni redan vet' sa jag och pekade mot dörren mitt emot.

Vi fortsatte sen ner för trappan till nedervåningen.

Precis nedanför, åt höger, låg mina föräldrars sovrum.

'Här är då mina föräldrars sovrum'

Jag visade det bara lite snabbt innan jag sen fortsatte.

Åt vänster från trappan låg hallen och ytterdörren och även dörren till källaren.

Jag visade dem ner i källaren, jag fick rysningar så fort jag öppnade dörren ner.

'Här nere har vi tvättstugan, och även ett litet mysrum, men det brukar oftast Markus använda eftersom att han inte har något sånt rum där uppe' sa jag och visade först tvättstugan och sen mysrummet.

'Kom nu' sa jag och skyndade mig upp för trapporna igen, jag gillade verkligen inte våran källare. Jag vet inte riktigt varför, men det kändes inte bra där nere.

Jag visade sen köket och vardagsrummet.

'Så, nu har ni sett hela huset' sa jag ochb Aubrey skakade envist på huvudet.

'Inte eran baksida' sa hon och jag suckade.

'Det är inget att se' sa jag och hon skrattade lite.

'Inget att se? nej, bara en stor swimming pool, och en bubbel pool, plus en grymt stor trädgård, men det är ju ingenting' sa hon och killarna kollade på mig.

'Har du en swimmingpool och en bubbelpool?' frågade Jonathan och jag ryckte på axlarna.

'Ja' sa jag sen och Aubrey kollade bedjande på mig, och menade att vi skulle gå ut. 

Jag suckade och visade dem sen ut till våran bakgård.

'Så, det var det' sa jag och var påväg in igen, när någon plötsligt tog tag i mig och lyfte mig från marken.

Innan jag hann tänka kände jag det iskalla vattnet mot min kropp och jag fick nästan en chock.

Jag flämtade när jag kom upp till ytan och kollade på Jakob som stod och flinade mot mig.

'Seriöst?' sa jag och rös i hela kroppen av det kalla vattnet.

'Vet du att du typ inte väger någonting' sa han och jag kollade på honom och klättrade sen ur poolen.

'Vet du att jag hatar dig just nu?' sa jag och vred ur vattnet ut mitt långa blonda hår.

'Väldigt nödvändigt' sa jag sen och försökte vrida ur det mesta utav vattnet ur mina kläder innan jag gick in.

Julia Lindgren är en tjej på 16 år och som bor i Göteborg.

Hon älskar att spela innebandy och fotboll, tillsammans med sin bästa kompis Aubrey Nyberg.

Aubrey är, precis som Julia, 16 år och de går i samma klass.

Aubrey och Julia har inte varit vänner i mer än två år, men första gången de såg varandra visste de med en gång att dem skulle bli bra kompisar.

Rätt hade dem förstås.

Julia har riktigt långt blont hår, och ljusbruna ögon.

Aubrey har brunt hår, nästan svart, som är lite kortare än Julias och slutar en bit nedanför axlarna.

Även hon har bruna ögon, bara det att hennes är mycket mörkare.

Julia har fyra äldre bröder.

Markus som är 18, Johan som är 21, André som är 23 och Rickard som är 25.

Aubrey däremot har inga syskon, utan bor ensam med sin mamma.

Aubreys pappa stack när han fick reda på att Aubreys mamma var gravid.

Aubrey och Julia gör ingenting utan varandra, och dem kan inte leva en dag utan att skriva till varandra eller prata med varandra.

De är helt enkelt bästa vänner.

Jag känner mig som världens sämsta uppdaterare...

Har lagt ner nästan all min tid på min One direction novell blogg,

http://love1direction.bloggplatsen.se/, så det är typ därför.

Men jag har verkligen inte haft någon fantasi till den här novellen över huvud taget, jag tycker själv inte den var så bra där i slutet...

Men, nu har jag tänkt på det lite och kommer börja blogga igen, men på en ny novell, förlåt för det men dt kommer iaf bli bättre uppdatering isf :)

Hoppas ni inte är sura för det <3

Skulle bara säga att jag kommer ändra några saker i novellen...

Alisons mamma har en lägenhet där istället, eftersom att hon jobbar där kan hon ju inte bo på ett hotell hela tiden, så skit i hotellet.

Och sen kommer inte Alison att ha några syskon längre, så skit i Adam.

Så, det är det jag kommer att ändra, loove <3

'Jag måste gå nu' sa Chaz och jag nickade.

'Okej'

'Kan jag få ditt nummer?' frågade han och jag nickade.

'Visst' svarade jag och gav honom min telefon.

Han gav tillbaks den och log mot mig.

'Vi kanske kan träffas imorgon eller så?' sa han och jag nickade.

'Självklart'

Han log mot mig och gav mig en kram innan han sen gick.

Jag slängde mig på soffan och slog på tv:n.

Dem hade verkligen inga bra tv kanaler.

Jag suckade och stängde av.
Jag tog upp mobilen och suckade.

Ingenting utav varken Aidan eller de andra.

Amy var aldrig sån, så fort jag tänkte på henne skrev hon till mig, som att hon kunde läsa mina tankar.

Jag suckade återigen och la ifrån mig mobilen.

Jag tog min väska och min mobil för att sen lämna hotellrummet.

'Hej, mamma. När slutar du ikväll?' frågade jag och hon suckade.

'Jag vet inte riktigt, vid ett halv två, hur så?' sa hon och jag suckade lite. Hur kunde hon jobba så länge. Fast i och för sig så var hennes jobb inte så jobbigt och hon blev inte trött utav det.

'Nej då, bara undrade' svarade jag och satte mig ner på en bänk.

Jag tog en klunk utav min iste och väntade på att mamma skulle säga något, men det gjorde hon inte. 'Men då ses vi senare, puss' sa jag och la på.

Jag gick in på sms och skickade ett till Chaz.

"Heeej !

Vad gör du ? :) // Världens snyggaste!"

Det dröjde inte länge innan jag fått svar.

"Alison?
Inte så mycket, träffas ? :) // Världens bästa och snyggaste!"

Jag skrattade åt hans sms.

"Nej, spöket laban!

Gärna för mig, var när ? :) // Glöm det, honsomärmycketsnyggareochbättre!"

"Okej, blev lite orolig där !

Jag vet inte, utanför ditt hotell? :) // Orkarinteförklarafördigattjagärbättre"

 

"Blir bra, puss"

Jag la ner mobilen i min ficka och började gå. 

Det pirrade i hela min kropp när jag tänkte på Chaz, varför?

Jag kan väl inte gilla honom, eller?

Nej, det går inte, det får jag inte göra.

Jag har träffat honom en gång, det går inte.

Jag var tvungen att stanna och tänka över allting.

Det är inte möjligt, det går inte.

Jag började gå igen och när jag såg Chaz vid hotellet stannade jag och ställde mig runt hörnet.

Mitt hjärta dunkade i 110, jag var nervös över att träffa honom.

Jag tog ett djupt andetag och började sen gå igen.

'Hej' sa jag och han kramade om mig.

Jag rös av hans närhet och jag kände att jag inte ville släppa honom.

Jag log mot honom och han log tillbaka.

'Vad vill du göra?' sa Chaz sen och jag ryckte på axlarna.

'Vet inte'

Jag kollade ner i marken och puttade till en sten.

'Vi kan ju gå upp till mig, mamma kommer inte hem förrän vid tre' sa jag som ett förslag och Chaz var på.

'Vilken film ska vi se?' frågade Chaz och jag ryckte på axlarna.

'Vilken som helst' svarade jag och han tog en och såg nöjd ut. 'Förutom den' la jag sen till och kollade på filmen han valt, Saw.

'Varför inte?' klagade han.

'Jag är inte så förtjust i den sortens filmer' svarade jag och Chaz flinade mot mig.

'Är du lite rädd?'

Jag bet mig i läppen.

'Nej då, sätt på den då' sa jag bara och försökte låta cool, men kom på mig själv med att låta hur töntig som helst.

Jag svalde hårt och drog en filt över mig.

'Rädd?' frågade Chaz och jag skakade på huvudet.

'Fryser bara' svarade jag, men han såg inte övertalad ut.

Jag ville egentligen bara stänga av eller göra något annat.

Det var helt mörkt i rummet och det enda ynka ljuset kom från tv:n.

Jag vet inte varför jag inte gillar skräckfilmer, jag bara får panik.

Det pep till i min mobil och jag tjöt till. Jag kollade på Chaz som flinade mot mig.

Jag tog upp min mobil och såg ett sms från mamma.

"Jag vet inte riktigt när jag kommer hem, det blir nog inte förrän vid 4-5, men imorgon är jag ledig hela dagen :)
Vad gör du nu?
Puss, mamma"

"Okej, jag är med en kompis. 

Vad ska vi hitta på imorgon när du är ledig då? :)

Puss <3"

 

"Jag tänkte att vi kanske kunde ta en tur på stan och så och kanske äta på resturang efter det?
Det är ju trots allt fredag :)

Älskar dig"

 

"Låter grymt!

Vi ses imorgon, älskar dig!"

'Ali?' sa Chaz och jag ryckte till och kollade på honom.
'Vad?'

'Lägg undan mobilen, vi kollar på film' sa han och jag svalde.

'Okej' sa jag och la ifrån mig den.

Jag vaknade av att en dörr stängdes.

Jag öppnade ögonen och såg mamma komma ut, fullt påklädd och sminkad, från sitt sovrum.

Hon log mot mig och jag log tillbaka.

Jag reste mig upp och gick in till köket.

'Hur mycket är klockan?' frågade jag samtidigt som jag gick fram till kylskåpet och tog fram yoghurten och hällde lite i en skål, för att sen sätta mig vid bordet.

'Halv tio' svarade mamma och jag nickade.

'När kom du hem?' frågade jag och hon ryckte lite på axlarna.

'Jag vet inte riktigt' sa hon och log.

Jag nickade och tog en sked yoghurt.

'Vad tycker du om den här?' frågade mamma och höll upp en illgul klänning med bruna blommor på.

Jag lyfte solglasögonen och satte dem på huvudet.

'Nej mamma, nej' sa jag och vände mig om. 

Hon gick iväg och jag ryckte till när jag vände mig om och såg Chaz stå utanför fönstret och kolla på mig.

Jag skrattade och gick ut till honom.

'Hej' sa jag och han kramade om mig.

Det pirrade i hela min kropp när Chaz armar omfamnade mig. 'Vad gör du?' frågade jag och kollade på honom.

'Jag väntar på några' svarade han och jag nickade. 'Vad gör du?'

'Jag är här med min mamma, hon är ledig idag' sa jag och han nickade. 'När kommer dina kompisar då?' frågade jag och han skakade på huvudet.

'Jag vet inte, snart antar jag' sa han och jag nickade.
Jag kollade ner på mina vita shorts och rättade till usa tröjan innan jag kollade upp på Chaz igen.

Han kollade in i mina ögon.

Chaz perspektiv

Nu kom jag ju på varför jag kände igen henne så mycket, att jag varit så dum och inte tänkt på det innan.

Alison är ju tjejen som Justin gillar.. damn. 

Att jag kunde missa det, inte bra. 

Jag visste att jag kände igen henne på något sätt, hur kunde jag vara så dum. 

Jag gillar ju henne också, han ska inte få henne. 

Fast jag är ju inte säker på att hon gillar mig tillbaka, hon kanske kommer gilla Justin mycket mer än mig? 

Alisons perspektiv

'Hallå, Chaz?'

Jag kollade på Chaz som stirrade på mig.

Jag knäppte med fingrarna och han ryckte till.

'Sa du något?' frågade han och jag skrattade samtidigt som jag skakade på huvudet.

'Nej, det var inget' sa jag bara.

Han nickade.

Jag ryckte till när jag kände en hand på min axel.

Jag vände mig om och kollade på mamma som log mot mig.

'Ska vi fortsätta?' frågade jag och hon nickade.

'Om du vill' svarade hon och jag nickade.

'Vi ska gå nu, men du får ha det bra, hörs sen' sa jag och kramade om Chaz så att det pirrade i hela min kropp.

'Hej då' sa han och gav mig ett leende innan jag och mamma gick iväg.

'Hur är det med Aidan?' frågade mamma.

Så fort jag hörde hans namn gjorde det ont inom mig.

Vad är det egentligen som händer mellan oss?

Jag har ingen aning om någonting längre.

Han har inte försökt få tag på mig och jag har inte ens haft en tanke på honom.

Jag kanske ska ringa honom sen, bara för att.

'Jo, det är bra' sa jag och mamma nickade.

 

'Är du klar?' frågade mamma och knackade lätt på dörren.

'Snart' sa jag stressat och drog lite mascara över ögonfransarna.

Jag kollade håret och sminkningen en sista gång innan jag sen bestämde mig för att det var perfekt.

Jag gick sen fram till min garderob och försökte välja något snabbt som jag kunde ha på mig.

'Gumman?' sa mamma igen vilket gjorde så att jag blev mer stressad.

'Jag är snart klar' sa jag snabbt och drog sen på mig en svart, tajt, hyfsat kort klänning med ett guldigt midjebälte. 

Jag tog på mig ett par svarta klackskor och en skinnjacka. 

Jag granskade mig i spegeln och rättade till klänningen en sista gång innan jag sen tog min handväska och gick med mamma ut. 

 

'Du är jättefin' påminnde mamma ännu en gång när vi satte oss vid ett bord. 

'Tack mamma, du med' svarade jag och hon log mot mig. 

När vi fått våran mat och allting satt vi och småpratade lite. 

'Hur är det mellan dig och Aidan egentligen?' frågade hon och jag fick tänka efter lite. 

Skulle jag vara helt ärlig så var det inte alls bra mellan oss.

Allting var helt konstigt, han var konstig. 

'Jo, det är väl bra' 

'Hur är det mellan dig och den andra killen' sa hon och jag fick fundera lite på vem hon menade. 

'Chaz? det är ingenting mellan oss, vi är bara vänner' sa jag och hon nickade. 

Justins perspektiv

'Kom' sa jag och drog med mig Ryan och Chaz in på ett kafé.

Jag gick fram och sa vad jag skulle ha och kollade sen runt lite medan killarna beställde.

Det var då jag såg henne.

En tjej med långt, mörkblont hår och solglasögon på huvudet.

Hon satt och läste en bok med en kopp i handen.

Jag vet inte riktigt vad det var med henne som gjorde henne så speciell.

'Kommer du?' frågade Chaz och jag kollade på honom.

'Va?'

När han sträckte fram min kopp med kaffe förstod jag och nickade.

Vi gick bort och satte oss vid ett bord precis bredvid tjejens.

Det var något med henne som gjorde att jag inte kunde kolla bort.

'Justin, vad är det du glor på?' frågade Ryan och jag kollade på honom.

'Ingenting' svarade jag och han kollade runt.

'Gjorde du ju' sa han och jag skakade på huvudet.

'Gjorde jag inte alls' protesterad jag och han suckade.

Jag sneglade på tjejen igen.

Hon pratade i sin mobil medan hon reste sig upp och tog sin väska för att gå ut från kafét.

'Justin, vad är det med dig?' frågade Chaz och jag ryckte till.

'Va?'

'Vad kollar du på?'

Ryan vände sig om mot dörren och kollade, men hon hade redan hunnit gå ut som tur var.

Precis som Ryan vände huvudet mot fönstret gick hon föbi. Han kollade ner i sin mobil.

'Det var säkert henne du kollade på' sa Ryan sarkastiskt och flinade över hur dumt hand tyckte det var.

Jag vet inte vad det var med mig, men när han sa det kunde jag inte låta bli att hålla tillbaka ett litet leende och jag kände en lätt rodnad spridas på mina kinder.

'Det var henne du kollade på' sa Chaz och kollade på mig för att sen kolla på Ryan.

'Nej..' sa jag tyst och kollade bort så att dem inte skulle se hur myckt jag log eller hur generad jag var.

Alisons perspektiv

'Mamma, jag behöver inte mer pengar' sa jag och satte mina solglasögon på huvudet. 'Nej, jag vill inte ha en present'

Jag skakade på huvudet och gick in på hotellet.

'Hur mår miss Miller idag?' frågade Mason och jag log.

'Bara bra, hur mår du själv?' frågade jag honom och han log tillbaka.

'Fint, tackar som frågar'

Jag log och började sen gå igen.

'Mamma, jag pratar inte med dig. Nej, jag vill inte bo själv, fast det gör jag ju praktiskt taget ändå'

Jag låste upp dörren till vårat hotellrum och la ifrån mig min väska och mina nycklar.

'Jag har pratat med Aidan' ljög jag. 'Hej då'

Jag la på och slängde mig i soffan.

Jag har inte pratat med Aidan sen i morse och då var han inte speciellt intresserad av att prata.

Jag har försökt ringa hela dagen men jag kommer bara till röstbrevlådan.

Jag slog in hans nummer och ringde. Röstbrevlådan igen.

'Hej, jag har försökt nå dig hela dan men du har inte svarat, vi behöver prata. Du kan väl ringa när du hör det här'

Jag slängde mobilen i sängen och satte på tv:n medan jag gick runt i rummet.

Jag tog fram min mobil och gick in på twitter, inget roligt, samma sak med Facebook.

Jag la ifrån mig telefonen igen och la mig på mage i sängen. 

Jag brydde mig inte ens om att byta kanal på tv:n.

Vad är det med Aidan? 

Gjorde jag ett dåligt val som blev tillsammans med honom igen? 

Jag började bli rastlös och gick runt överallt. 

Jag visste inte vad jag skulle göra. 

Antagligen väntade jag på att Aidan skulle ringa.

Tillslut bestämde jag mig för att gå ut en sväng, ränsa tankarna.

Jag tog min mobil och nycklarna samt min väska och gick sen ut från hotellrummet fram till hissen.

När jag gick ut från hotellet gick jag in i någon, men brydde mig inte ens om att kolla vem det var.

Jag uppfattade att det var några killar.

'Ursäkta' sa jag bara och höll min blick fäst i mobilen.

Kom igen, ring.

Jag ville inget hellre än att Aidan skulle ringa så vi kunde fått rätt ut allting.

Jag gick och köpte en glass och gick sen och satte mig på en bänk.

När min mobil ringde och jag såg att det bara var mamma blåste mitt hopp bort.

Jag har väntat i tre timmar plus det jag väntade imorse och han har inte ringt än.

'Ja?' sa jag och tog en sked glass.

'Hej, gumman, jag tror att jag kommer hem senare än tänkt. Måste jobba över idag'

'Jobbar du alltid över?' sa jag förtvivlat och slog ut med ena armen. Nu när jag behöver henne som mest får jag henne som minst.

'Nej gumman, men om du vill kan du komma upp på kontoret en stund, jag har bara pappersarbete' sa hon och utan tvekan reste jag mig upp.

'Jag kommer nu' sa jag och kunde se att mamma log.

'Jag väntar'

Jag la på och började gå mot mammas jobb. Så konsentrerad i mobilen märker jag knappt att jag går in i någon.

'Shit, förlåt' sa han och jag kollade upp.

'Jag ska säga förlåt, du fick ju glass på hela din tröja' sa jag och höll en hand för munnen.

'Sluta, det var bara en liten fläck' sa han och jag gav honom min sarvett så han kunde torka bort det. 'Får jag bjuda dig på en ny glass?'

Han log charmigt mot mig och jag tvekade lite.

Men jag hade ingen lust att mista en vän nu, och jag behöver verkligen någon annan än mamma.

'Visst' svarade jag och log.

'Så, bor du här?' frågade han och jag skakade på huvudet.

'Är här med min mamma' svarade jag och han nickade.

'Okej, vart kommer du ifrån?'

'Jag kommer ifrån Kanada, men just nu bor jag i NewYork och jag har gjort det största delen av mitt liv' svarade jag och han nickade.

'Jag kommer också från Kanada' sa han och jag skrattade. 

'Vilket sammanträffande'

Resten utav konversationen flöt på och jag behövde inte heller gå till mamma.

'Så, vart är din mamma nu?'

'Hon jobbar' sa jag och suckade tyst.

'Mycket?' frågade han och jag skrattade till.

'Mhm, hela tiden, jag träffar knappt min mamma' svarade jag och han nickade.

'Din pappa?'

'Han jobbar i Kina, så vi träffas inte så ofta' 

'Så din pappa jobbar i Kina, din mamma jobbar här och ni bor i New York, hur går det?' frågade han och jag skrattade.

'Jag bor hemma själv största delen utav året' svarade jag och han nickade.

'Är inte det lite tråkigt?'

'Nej, jag har mina vänner och min..' jag avbröt mig själv och tänkte efter.

Jag ville säga min pojkvän, men allting var så komplicerat nu.

Jag vet knappt hur det är mellan mig och Aidan.

'Dina vänner och?' frågade han och jag skakade på huvudet.

'Min..' sa jag och kollade runt som efter inspiration. 'Min hund' sa jag snabbt och han kollade på mig.

'Vad heter den?' frågade han och jag log.

'Fluffy' svarade jag och han log gulligt.

'Vilket gulligt namn' sa han och log. 'Apropå det, vad heter du?' frågade han och jag skrattade.

'Alison' svarade jag och han log. 'Du?'

'Chaz' svarade han.

Jag var tvärsäker på att jag kände igen det namnet, och jag började mer och mer känna igen honom från någonstans.

Jag granskade honom och han kollade frågande på mig.

'Vadå?'

'Nejdå, ingenting'

Vi blev avbrutna av att min mobil ringde.

'Hallå?' svarade jag och hörde mamma på andra sidan.

'Hej gumman, hur är det?'

'Mamma, snälla' savarade jag och suckade.

'Jag har pengar åt dig..'

'Mamma, jag vill inte ha pengar'

'Är du säker på att du inte behöver lite? ingen fin tröja du vill ha?'

'Mamma, jag vill inte ha pengar och jag vill inte ha en tröja'

'Är du säker? det är viktigt att du säger till om du vill ha något'

'Om jag skulle velat ha det skulle pengarna du redan gett mig räckt till det och lite till, du behöver inte ge mig mer'

'Okej, men ring om det är något, hoppas du har roligt'

'Hej då' sa jag och la på.

Chaz kollade frågande på mig samtidigt som det såg ut som att han skulle brista ut i skratt.

'Kom' sa han och vi började gå.

'Vill du ha en dricka eller något?' frågade han och jag skrattade lite.

'Du börjar låta som min mamma, om jag vill det har jag råd med det själv' svarade jag och Chaz skrattade.

'Guud' sa jag och kollade ner i marken samtidigt som jag gömde mitt huvud i händerna.

'Vadå?' frågade Chaz och jag kollade på honom.

'Min mamma är där borta' svarade jag och suckade.
'Vem då, hon som är påväg hitåt?' frågade han och jag nickade. 'Hon ser ju ut att vara din syster eller något' sa han och jag skrattade.

'Det är inte varje dag man hör det' svarade jag och han skrattade.

'Hej raring' sa mamma och kramade mig.

'Hej mamma' sa jag och log fejkat. 'Vad gör du här?' sa jag och försökte låta glad.

'Jag har rast och skulle ner och köpa en kaffe' sa hon och log mot mig. 'Vänta' sa hon och började gräva i sin väska.

Jag gjorde ett plågat ansiktsuttryck mot Chaz och mimade "Hjälp mig" oc det enda han gjorde var att stå där och försökte hålla sig för skratt. 

'Här' sa hon och höll fram pengar. 

'Nej tack, jag står nog över' 

'Ta dem' sa mamma och jag skakade på huvudet. 

'Jag behöver dem inte' 

Mamma tryckte ner dem i handen på mig och började sen gå. 

'Tjingeling' sa hon och log. 

'Vad är det den kvinnan inte förstår?' sa jag och kollade på Chaz som nu vek sig av skratt. 

'Din mamma var inte så farlig, men dina ansiktsuttryck slår allt' sa han och jag kollade frågande på honom. 'Det såg ut som att du skulle springa där ifrån vilket sekund som helst'

Jag skakade på huvudet.

'Jag hoppas att mamma inte såg det' sa jag och suckade. 'Jag skulle typ kunna donera pengar nu' sa jag och tryckte ner pengarna bland alla de andra i min plånbok.

'Vad ska vi göra?' frågade jag och kollade på Chaz som ryckte på axlarna.

'Ingen aning'

'Vi kan gå hem till mig, eller till hotellet' sa jag och Chaz log.

'Varför inte?'

Påväg hem pratade vi om allt möjligt.

Jag kunde inte ungå att tänka på hur mycket jag kände igen honom, men jag kunde inte, hur mycket jag än försökte, komma på varför eller från vad.

'Hej Mason, trevlig dag?' sa jag och log mot Mason som log tillbaka.

'Jätte trevlig, och din?'

'Utmärkt' svarade jag och han log mot mig innan jag sen gick vidare med Chaz mot hissen.

Jag undrar om dem i Crazy Stupid Love ska bo i Sverige eller om dem ska bo någon annan stans?

Beslutsångest..