När klockan ringde på fredagsmorgonen kände jag att jag bara ville stanna i sängen.

Jag suckade högt och reste mig sen upp.

När jag kollade mobilen såg jag ett sms från mamma.

Då slog det mig, jag hade inte pratat med henne en gång sen de åkte, jag hade knappt haft en tanke på det.

1 nytt meddelande

Från: Mamma

Hej älskling, hur mår du?

Jag och pappa mår bra och vi kommer hem på onsdag i nästa vecka, så vi hinner med din skolavslutning på torsdagen :)

Vi vill ju inte missa när våran dotter går ut nian och får sitt betyg :)

Hör av dig när du kan, älskar dig

Jag la ner mobilen på sängen och reste mig sen upp.

Jag hoppade in i duschen, men det tog inte mer än fem minuter.

När jag var klar tog jag på mig underkläder och virade en handduk runt mig innan jag sen gick ut i mitt rum.

Jag fick nästan en hjärtattack när jag såg Markus stå i dörröppningen till mitt rum.

'Oj, hej' sa han och jag log lite mot honom.

'Hej, det var längesen man såg dig' sa jag och han räckte retsamt ut tungan mit mig med ett leende.

Jag log mot honom igen.

'Vad gör du hemma så tidigt?'

'Martin skulle iväg på semester och de skjutsade hem mig inanna de skulle till flygplatsen' sa han  och jag nickade.

Vi stod i några minuter och bara var helt tysta.

'Ja, jag ska byta om nu, så om du kunde gå ut skulle det vara väldigt snällt' sa jag.

'Får inte jag stå här medan du byter om, vad taskig du är' sa han med ett flin på läpparna, innan han sen stängde dörren bakom sig på väg ut. 

Jag tog på mig ett par vita jeans, ett blommigt linne och ett par ljusrosa ballerina skor. 

Jag plattade mitt hår lite och lät det sen hänga.

Jag tog på mig ett par örhängen och la sen ner mina grejer i min väska och gick ner för trappan.

Jag ställde väskan i hallen och gick in i köket för att äta frukost.

'Hej' sa jag och kramade om Aubrey när hon kom fram till mitt skåp.

Jag såg Alexander stå med Edvin och Benjamin, de två "populära" killarna i min klass.

När han kollade upp mötte hans blick min och han log mot mig.

Jag log tillbaka och han vinkade mot mig.

Jag skrattade och skakade roat på huvudet.

Alexander började gå mot mig.

Edvin och Benjamin kollade förvånat på varandra och hängde sen efter Alexander som en svans.

Det förvånade mig faktiskt, vilket jag aldrig trodde att de skulle göra, jag menar, de är inte världens trevligaste killar.

De populära ska ju bestämma om allt och alla, inte hänga efter någon.

Eller, ja, så var det i allafall på min skola just då.

Jag låste upp mit skåp och la in mina grejer.

Jag tog ut min mattemapp och när jag stängde skåpet möttes jag av Alexanders varma, bruna ögon.

'Hej' sa han och höll ut armarna mot mig.
'Hej' sa jag tillbaka samtidigt som jag lutade mig mot honom och han slöt armarna om mig.

Jag log, och var glad att han var tillbaka, han hade ju varit så konstig på den senaste tiden, jag gillade inte det.

När jag kom hem på eftermiddagen satt Johan i vardagsrummet med två kompisar till honom.

Jag hade ingen aning om vilka det var.

Han brukade aldrig sitta så öppet, om jag ska säga det så.

Han brukade alltid låsa in sig på sitt rum när han hade hem några gamla kompisar.

Så fort jag öppnade dörren kunde jag höra Johan från vardagsrummet.

'Hej Julia!' sa han högt.

Jag kollade förvånat in mot vardagsrummet där jag stod i hallen med dörren öppen bakom mig.

'Hej' svarade jag och gick sen upp till mitt rum för att ställa min väska.

När jag kom ner igen hade de förflyttat sig till köket.

Jag svor över ödet och suckade.

Jag hade egentligen inte någon lust md att träffa dem, men jag skulle ta någonting att äta, eftersom att jag var ganska så säker på att Johan inte hade tänkt laga mat, och jag antog inte heller att han skulle ge mig pengar så jag kunde äta ute.

Jag gick in i köket och sa ett svagt hej och gav dem ett litet leende innan jag sen inte låtsades om dem.

Jag tog fram en kartong med färdigmat.

Jag ställde in maten i mikron och satte på den.

Killarna satt helt tysta och när jag sneglade lite på dem, såg jag att de granskade intensivt varje rörelse jag gjorde.

Jag tog fram ett paket juice och hällde upp lite i ett glas innan jag sen tog ut maten som precis blivit klar.

Jag tog med mig bestick, maten och ett glas juice in i vardagsrummet eftersom att jag inte hade någon lust med att sitta i köket med tre killar som alla var minst fem år äldre än mig, varav en var min bror, no way.

När jag hade ätit klart, lagt disken i diskmaskinen och satt mig för att kolla på tv igen hörde jag att dörren öppnades. 

'Hej Aubrey' hörde jag Johan säga och jag suckade för att sen resa mig upp. 

'Lia, Lia, Lia, Lia' sa Aubrey snabbt och struntade i att svara Johan. 

Jag kollade frågande på henne och hon tog ett djupt andetag. 

'Jonte frågade vad jag tyckte om honom, och jag svarade att jag tyckte att han var snäll och så du vet' började hon och jag suckade. 

'Vart vill du komma?' 

'Han tycker jag är snygg, det är väl ett framsteg, eller?' frågade hon och jag skrattade och skakade lite lätt på huvudet. 

'Herregud Aubrey, du skrämmer upp mig för ingenting' sa jag och hon skrattade lite hon med.

'Det är skitvarmt, vill du hänga med och ta en glass?' frågade hon sen och jag nickade.

Jag stack in huvudet i köket snabbt och Johan log mot mig.

'Jag och Aubrey går ut lite' svarade jag och han nickade.

'Okej'

'Så, varför satt det snygga killar i ditt kök?' frågade Aubrey och jag skrattade lite.

'Det är Johans kompisar' svarade jag och hon nickade samtidigt som hon tog en sked glass och förde in den i munnen. 

Vi satt ett tag och inte sa någonting, bara kollade på varandra och åt våra glassar. 

På måndagen veckan där på fick jag ett sms utav mamma att de skulle vara hemma så fort som möjligt. 

På tisdagen kom de hem och på onsdagen gjorde jag och Aubrey iordning och kollade så att vi verkligen hade allt vi skulle till avslutningen som skulle vara dagen därpå. 

När jag vaknade av alarmet på torsdagen var jag så taggad att jag nästan flög upp ur sängen. 

Jag hoppade in i duschen, men stod där inte i mer än fem minuter, innan jag sen gick ut igen. 

Jag sminkade mig fint och fixade mitt hår i en fin men inte så komplicerad frisyr, där håret var uppsatt. 

Jag hade på mig en riktigt fin klänning, och ett par fina skor. 

Jag kände mig gladare än någonsin.

Än så länge visste jag inte om jag kommit in på den linjen jag ville, men det var ingenting jag oroade mig för.

Jag log in i spegeln mot mig själv.

Det var i sånna här lägen jag önskade mer än någonsin att jag inte hade min fula tandställning.

När jag kände mig klar och redo att gå ner till mamma som ropade på mig och sa att jag var tvungen att äta frukost innan vi gick, tog jag några djupa andetag och gick sen ner.

Mamma log mot mig.

'Vad fin du är hjärtat' sa hon och gav mig en kram och pussade mig i pannan.

'Har du gjort den frisyren själv?' frågade hon och jag nickade.

Det fick mig att tänka på en liten flicka som gav sin mormor en teckning och hennes mormor frågade något i stil med: Har du gjort den alldeles själv? 

Jag skrattade lite åt mina egna tankar och gick sen in i köket. 

Marcus hade redan gått eftersom att hans avslutning var före min, men Johan satt och åt frukost och var redan på klädd för att komma på min skolavslutning. 

Marcus ville inte att någon skulle komma på hans skolavslutning eftersom att han inte skulle göra något förutom att sitta där medans hans lärare pratade. 

Men mamma, pappa och Johan ville ju såklart komma på min eftersom att jag skulle få mina betyg och en ros. 

Sista dagen någonsin jag kommer gå till den skolan. 

Sista gången jag kommer gå in i idrottshallen där vi skulle ha avslutningen. 

Men ledsen för det var jag inte, verkligen inte. 

Jag åt en macka snabbt, gick och borstade tänderna och kollade mig en sista gång i spegeln innan vi åkte.

När jag satt bredvid Aubrey kändes det som att rektorn hade pratat på i flera timmar, men egentligen hade det nog inte gått mer än fem minuter.

Hon började ropa upp namnen på dem som skulle komma upp och at emot ros och betyg.

Nu var det snart min tur, tänkte jag och var mer nervös än vad jag trodde att jag skulle vara.

'Julia Nyberg' hörde jag hon säga och jag tog ett djupt andetag och bad till gud att det inte skulle synas hur nervös jag var.

Tänk om jag trillar på väg upp på scenen, tänk om min klänning åker ner, gud vad pinsamt.

Jag hade ett brett leende på läpparna hela vägen upp till där rektorn stod mitt på scenen.

Jag trillade aldrig, och min klänning åkte inte ner.

Jag var glad för det.

Jag tog emot min blomma och mina betyg och gick sen och ställde mig bredvid en kille i min klass.

Det gick ju bra, tänkte jag och kände hur klumpen i halsen och fjärilarna i magen började avta.

Gud vad bra det kändes.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tog laptopen, och när jag gick in på mitt rum var jag noga med att se till att ingen var i mitt rum och att dörren var stängd riktigt. Jag satte mig på sängen, startade datan och gick in på min skype. Till min lycka var Aubrey inne. Jag r...

Jag och Chaz stannade vid en tom lekplats och satte oss på varsin gunga. Jag tog tunga andetag och försökte slappna av. När Chaz frågade hur jag mådde brast allting. Tårarna började forsa ner för mina kinder och Chaz nästan flög fram till mig. ...

'What if they don't like me?' klagade jag och stannade. Klumpen i min hals växte och det kändes som alla mina organ i magen drog ihop sig till en knut. Jag svalde hårt flera gånger. 'They'll love you, I promise!' svarade Chaz och jag stannade. ...

Söndag, 21.30 Okej, jag borde ha packat innan, men jag var för upptagen med annat. Jag skyndade fram och tillbaka i mitt rum. Slängde kläder hit och dit, plockade fram hörlurar, plockade fram skor, slängde dem hit och dit. När jag packat halv...

'Hej, du måste vara Julia' sa kvinnan som jag antog var Jakobs mamma. Jag nickade och vi log mot varandra. 'Jag heter Linda, jag är Jakobs mamma' sa hon sen och log ännu bredare. 'Jakob har sagt mycket bra om dig' 'Mamma, det räcker' sa Ja...