Två veckor utav sommarlovet, och det enda mamma och pappa gjort är att bråka.

Det första man hör på morgonen och det sista man hör på kvällen är deras eviga gapande och tjafsande.

Jag orkade inte mer, kan dem inte bara sluta.

Aubrey sa att jag skulle ta tid på mig att känna hur det känns med killarna, och det ska jag göra också.

Jag vill inte lämna Jakob om det inte känns rätt, men jag vill inte stanna med honom om inte det känns rätt heller.

Jag vet inte om det känns bättre eller sämre att veta att det som hände mellan Alexander och tjejen på festen bara var en engångs grej.

Det är skönt att veta att han är ledig, men samtidigt känns det jobbigt, som att jag inte riktigt vet om jag kan lita på honom.
Jag vet inte riktigt några av mina känslor längre, det enda jag vet är att jag vill härifrån.

Mamma och pappa kan inte ens vara i samma hus som varandra utan att de gapar på varandra, och jag menar verkligen gapa.

Det går inte att stänga ute, det funkar inte.

Hur mycket man än försöker stänga ute deras eviga grälande så tar det sig in ändå, man hör det ändå.

Nu bor jag hos Rickard i Laholm istället, det känns skönare så.

Det är bara vi, det känns skönt.

Så fort mamma och pappa bråkade ringde jag till Rickard och precis som när jag var liten och hade en mardröm tröstade han mig.

Så fort han fick semester frågade jag om jag kunde få bo hos honom och för honom var det självklart.

Jag brydde mig inte ens om vad mamma eller pappa tyckte, jag ville bara bort från dem.

Det spelade ingen roll vad det handlade om eller vad man sa, de började bråka ändå.

Jag orkade inte mer, jag ville bara spy på allting.

Aubrey blev ledsen när jag sa att jag skulle hänga med Rickard ner till Laholm, men såklart förstod hon.

Och det var inte bara skönt för mig att komma bort från mamma och pappa, det var skönt att komma bort från verkligheten också.

Komma bort från Alexander, från Jakob, från allt.

Jag skulle inte stanna där länge, bara tills jag kände att jag mådde bättre.

När jag vaknade på lördagsmorgonen, dagen efter att jag och Rickard kommit fram till honom, kände jag mig mycket gladare.

Det var första gången på drygt två veckor som jag inte vaknat av mammas och pappas eviga bråk.

Med mina sovshorts och min magtröja som jag alltid sov i på gick jag ut från sovrummet och in i köket.

Rickard var tvungen att åka på några ärenden till något ställe som låg någon halvtimme härifrån, och skulle komma tillbaka någon gång vid tre.

Det var så fridfullt hos Rickard, det var så skönt.

Jag åt lite yoghurt till frukost och gick sen in till sovrummet där min väska stod och tog upp ett par svarta jeansshorts, en typ av tub top och ett par solglasögon.

Jag satte upp mitt hår i en boll på huvudet och gick sen ut och satte mig på balkongen. 

Det var så himla varmt att det blev jobbigt att andas efter ett tag. 

Vissa sommardagar i Sverige var faktiskt bra. 

Efter ett tag fick jag gå in och dricka ett glas iskallt vatten och svalka av mig lite igen innan jag gick in igen. 

När jag suttit ute på balkongen ett tag hörde jag Rickard komma hem. 

'Jag har köpt pizza' sa han högt och jag log. 

Jag reste mig upp och gick in i köket där Rickard stod. 

'Hur länge har du suttit där ute?' frågade Rickard och kollade på min mage.

'Vadå?' frågade jag och kollade ner.

Han måste ha syftat på min solbränna, för den hade jag verkligen inte innan.

Visst var jag solbränd, men jag var verkligen inte så brun innan som jag var nu.

'Jag vet inte, någon timme eller två' sa jag och han log mot mig.

'Hur mår du nu då?' frågade Rickard och det första min tanke flög till var Alexander, och sen till Jakob.

Jag stängde in en suck och försökte le.

'Bättre nu när jag är här' sa jag och han log tillbaka.

'Hur länge har det mellan mamma och pappa pågått?' frågade han sen och jag ryckte på axlarna.

'Innan sommarlovet kom det lite till och från, men det var ingenting jag tänkte på så sätt, men sen efter ett tag började de bråka dagligen, och de har inte varit vänner eller ens pratat vanligt med varandra på två veckor, drygt' sa jag och suckade, det gjorde Rickard också.

'Hur är det med Johan och Markus då?'

'Du vet ju hur de är, Markus flyr till en kompis så fort han kan. Johan har fullt upp med att leta lägenhet till sig, och resten utav tiden spenderar han på jobbet, så då behövde jag någon att fly till, någon jag kan lita på och prata med' sa jag och Rickard kramade om mig med ena armen från där han satt bredvid mig i soffan.

'Jag kommer alltid finnas här Julia, vad det än gäller, du kommer alltid vara min enda lillasyster. Du kan alltid prata med mig, det vet du' sa han och jag la mitt huvud på hans axel.

'Jag vet'

Jag vaknade på söndagen utav en stark doft av stekt bacon.

Jag log för mig själv och gick in i köket.

'Värst vad du är tidigt uppe' sa Rickard och jag räckte ut tungan åt honom.

'Godmorgon säger man'

Jag kollade klockan och såg att den stod på 10.30

Jag hjälpte Rickard att duka fram och vi satt länge och åt frukost.

Vi pratade om allt möjligt, det var jätte mysigt.
När vi ätit klart gick jag in till mitt rum, och det tog lång tid för mig att välja kläder, jag hade inte tagit med mig sådär jätte mycket.

Tillslut valde jag att ta på mig samma svarta shorts som jag hade haft på mig dagen innan, en annan typ av tub top, över det tog jag på mig ett löst sittande linne som jag stoppade in i byxorna där fram, ett par vita låga converse och ett par solglasögon.

Jag satte upp mitt långa blonda hår i en boll på huvudet och gick ut på balkongen för att sitta där en stund.

'Jag går ut en stund och träffar några kompisar, vi kommer om ett tag' sa Rickard.

'Okej, var försiktig' var mitt svar.

Jag satt kvar en stund ute på balkongen innan jag gick in för att sätta min mobil på laddning, men jag kunde inte hitta laddaren.

Vid sånna här tillfällen blev jag så himla sur.

Tänk om jag glömde den hemma, jag menar, jag hade ju inte laddat den sen jag åkte hemifrån. 

Men nej, det får inte hända, jag måste ladda min mobil. 

I ren panik tog jag telefonen och ringde till Rickard. 

'Hallå?'

'Rickard, jag hittar inte min mobil laddare, jag tror att jag kanske glömde den hemma' sa jag sakta.

'Laddade du inte mobilen igår?'

'Nej, sist jag laddade den var hemma innan vi åkte' sa jag och suckade.

'Okej, men jag köper en ny till dig' sa Rickard och jag andades ut, jag hade världens bästa bror.

'Tack Rickard, du är en ängel, världens bästa bror' sa jag och han skrattade lite.

'Hej då, jag kommer hem om någon timme, var försiktig'

'Jadå, du med, älskar dig'

'Älskar dig med'

Jag la på och gick sen in i vardagsrummet och satte på tv:n för att fördriva tiden lite.

'Hemma' sa Rickard när han kom hem, och jag hörde med en gång att han inte var ensam.

Jag bytte kanal flera gånger, tills Rickard kom in i vardagsrummet.

'Du får ju svara, jag trodde du hade rymt' sa han och flinade mot mig.

'Det kanske jag hade också, men du hade laddaren till min mobil så jag kunde inte' svarade jag och han skrattade lite.

Efter Rickard kom tre andra killar.

Jag kände igen en utav dem, Sebastian heter han.

Han och Rickard hade varit bästavänner sen jag kunde minnas, jag kommer inte ihåg någon gång de inte var vänner.

Sebastian hade ett väldigt bra utseende.

Han hade Brunt hår och bruna ögon, hans kropp var välyggd och man såg att han tränade mycket.

De andra två hade jag inte en aning om vilka det var.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tog laptopen, och när jag gick in på mitt rum var jag noga med att se till att ingen var i mitt rum och att dörren var stängd riktigt. Jag satte mig på sängen, startade datan och gick in på min skype. Till min lycka var Aubrey inne. Jag r...

Jag och Chaz stannade vid en tom lekplats och satte oss på varsin gunga. Jag tog tunga andetag och försökte slappna av. När Chaz frågade hur jag mådde brast allting. Tårarna började forsa ner för mina kinder och Chaz nästan flög fram till mig. ...

'What if they don't like me?' klagade jag och stannade. Klumpen i min hals växte och det kändes som alla mina organ i magen drog ihop sig till en knut. Jag svalde hårt flera gånger. 'They'll love you, I promise!' svarade Chaz och jag stannade. ...

Söndag, 21.30 Okej, jag borde ha packat innan, men jag var för upptagen med annat. Jag skyndade fram och tillbaka i mitt rum. Slängde kläder hit och dit, plockade fram hörlurar, plockade fram skor, slängde dem hit och dit. När jag packat halv...

'Hej, du måste vara Julia' sa kvinnan som jag antog var Jakobs mamma. Jag nickade och vi log mot varandra. 'Jag heter Linda, jag är Jakobs mamma' sa hon sen och log ännu bredare. 'Jakob har sagt mycket bra om dig' 'Mamma, det räcker' sa Ja...