Två veckor utav sommarlovet, och det enda mamma och pappa gjort är att bråka.

Det första man hör på morgonen och det sista man hör på kvällen är deras eviga gapande och tjafsande.

Jag orkade inte mer, kan dem inte bara sluta.

Aubrey sa att jag skulle ta tid på mig att känna hur det känns med killarna, och det ska jag göra också.

Jag vill inte lämna Jakob om det inte känns rätt, men jag vill inte stanna med honom om inte det känns rätt heller.

Jag vet inte om det känns bättre eller sämre att veta att det som hände mellan Alexander och tjejen på festen bara var en engångs grej.

Det är skönt att veta att han är ledig, men samtidigt känns det jobbigt, som att jag inte riktigt vet om jag kan lita på honom.
Jag vet inte riktigt några av mina känslor längre, det enda jag vet är att jag vill härifrån.

Mamma och pappa kan inte ens vara i samma hus som varandra utan att de gapar på varandra, och jag menar verkligen gapa.

Det går inte att stänga ute, det funkar inte.

Hur mycket man än försöker stänga ute deras eviga grälande så tar det sig in ändå, man hör det ändå.

Nu bor jag hos Rickard i Laholm istället, det känns skönare så.

Det är bara vi, det känns skönt.

Så fort mamma och pappa bråkade ringde jag till Rickard och precis som när jag var liten och hade en mardröm tröstade han mig.

Så fort han fick semester frågade jag om jag kunde få bo hos honom och för honom var det självklart.

Jag brydde mig inte ens om vad mamma eller pappa tyckte, jag ville bara bort från dem.

Det spelade ingen roll vad det handlade om eller vad man sa, de började bråka ändå.

Jag orkade inte mer, jag ville bara spy på allting.

Aubrey blev ledsen när jag sa att jag skulle hänga med Rickard ner till Laholm, men såklart förstod hon.

Och det var inte bara skönt för mig att komma bort från mamma och pappa, det var skönt att komma bort från verkligheten också.

Komma bort från Alexander, från Jakob, från allt.

Jag skulle inte stanna där länge, bara tills jag kände att jag mådde bättre.

När jag vaknade på lördagsmorgonen, dagen efter att jag och Rickard kommit fram till honom, kände jag mig mycket gladare.

Det var första gången på drygt två veckor som jag inte vaknat av mammas och pappas eviga bråk.

Med mina sovshorts och min magtröja som jag alltid sov i på gick jag ut från sovrummet och in i köket.

Rickard var tvungen att åka på några ärenden till något ställe som låg någon halvtimme härifrån, och skulle komma tillbaka någon gång vid tre.

Det var så fridfullt hos Rickard, det var så skönt.

Jag åt lite yoghurt till frukost och gick sen in till sovrummet där min väska stod och tog upp ett par svarta jeansshorts, en typ av tub top och ett par solglasögon.

Jag satte upp mitt hår i en boll på huvudet och gick sen ut och satte mig på balkongen. 

Det var så himla varmt att det blev jobbigt att andas efter ett tag. 

Vissa sommardagar i Sverige var faktiskt bra. 

Efter ett tag fick jag gå in och dricka ett glas iskallt vatten och svalka av mig lite igen innan jag gick in igen. 

När jag suttit ute på balkongen ett tag hörde jag Rickard komma hem. 

'Jag har köpt pizza' sa han högt och jag log. 

Jag reste mig upp och gick in i köket där Rickard stod. 

'Hur länge har du suttit där ute?' frågade Rickard och kollade på min mage.

'Vadå?' frågade jag och kollade ner.

Han måste ha syftat på min solbränna, för den hade jag verkligen inte innan.

Visst var jag solbränd, men jag var verkligen inte så brun innan som jag var nu.

'Jag vet inte, någon timme eller två' sa jag och han log mot mig.

'Hur mår du nu då?' frågade Rickard och det första min tanke flög till var Alexander, och sen till Jakob.

Jag stängde in en suck och försökte le.

'Bättre nu när jag är här' sa jag och han log tillbaka.

'Hur länge har det mellan mamma och pappa pågått?' frågade han sen och jag ryckte på axlarna.

'Innan sommarlovet kom det lite till och från, men det var ingenting jag tänkte på så sätt, men sen efter ett tag började de bråka dagligen, och de har inte varit vänner eller ens pratat vanligt med varandra på två veckor, drygt' sa jag och suckade, det gjorde Rickard också.

'Hur är det med Johan och Markus då?'

'Du vet ju hur de är, Markus flyr till en kompis så fort han kan. Johan har fullt upp med att leta lägenhet till sig, och resten utav tiden spenderar han på jobbet, så då behövde jag någon att fly till, någon jag kan lita på och prata med' sa jag och Rickard kramade om mig med ena armen från där han satt bredvid mig i soffan.

'Jag kommer alltid finnas här Julia, vad det än gäller, du kommer alltid vara min enda lillasyster. Du kan alltid prata med mig, det vet du' sa han och jag la mitt huvud på hans axel.

'Jag vet'

Jag vaknade på söndagen utav en stark doft av stekt bacon.

Jag log för mig själv och gick in i köket.

'Värst vad du är tidigt uppe' sa Rickard och jag räckte ut tungan åt honom.

'Godmorgon säger man'

Jag kollade klockan och såg att den stod på 10.30

Jag hjälpte Rickard att duka fram och vi satt länge och åt frukost.

Vi pratade om allt möjligt, det var jätte mysigt.
När vi ätit klart gick jag in till mitt rum, och det tog lång tid för mig att välja kläder, jag hade inte tagit med mig sådär jätte mycket.

Tillslut valde jag att ta på mig samma svarta shorts som jag hade haft på mig dagen innan, en annan typ av tub top, över det tog jag på mig ett löst sittande linne som jag stoppade in i byxorna där fram, ett par vita låga converse och ett par solglasögon.

Jag satte upp mitt långa blonda hår i en boll på huvudet och gick ut på balkongen för att sitta där en stund.

'Jag går ut en stund och träffar några kompisar, vi kommer om ett tag' sa Rickard.

'Okej, var försiktig' var mitt svar.

Jag satt kvar en stund ute på balkongen innan jag gick in för att sätta min mobil på laddning, men jag kunde inte hitta laddaren.

Vid sånna här tillfällen blev jag så himla sur.

Tänk om jag glömde den hemma, jag menar, jag hade ju inte laddat den sen jag åkte hemifrån. 

Men nej, det får inte hända, jag måste ladda min mobil. 

I ren panik tog jag telefonen och ringde till Rickard. 

'Hallå?'

'Rickard, jag hittar inte min mobil laddare, jag tror att jag kanske glömde den hemma' sa jag sakta.

'Laddade du inte mobilen igår?'

'Nej, sist jag laddade den var hemma innan vi åkte' sa jag och suckade.

'Okej, men jag köper en ny till dig' sa Rickard och jag andades ut, jag hade världens bästa bror.

'Tack Rickard, du är en ängel, världens bästa bror' sa jag och han skrattade lite.

'Hej då, jag kommer hem om någon timme, var försiktig'

'Jadå, du med, älskar dig'

'Älskar dig med'

Jag la på och gick sen in i vardagsrummet och satte på tv:n för att fördriva tiden lite.

'Hemma' sa Rickard när han kom hem, och jag hörde med en gång att han inte var ensam.

Jag bytte kanal flera gånger, tills Rickard kom in i vardagsrummet.

'Du får ju svara, jag trodde du hade rymt' sa han och flinade mot mig.

'Det kanske jag hade också, men du hade laddaren till min mobil så jag kunde inte' svarade jag och han skrattade lite.

Efter Rickard kom tre andra killar.

Jag kände igen en utav dem, Sebastian heter han.

Han och Rickard hade varit bästavänner sen jag kunde minnas, jag kommer inte ihåg någon gång de inte var vänner.

Sebastian hade ett väldigt bra utseende.

Han hade Brunt hår och bruna ögon, hans kropp var välyggd och man såg att han tränade mycket.

De andra två hade jag inte en aning om vilka det var.

När jag såg Aubrey stå med Jonathan och dansa tryckare till en låt som fick mig att vilja gråta mer tvekade jag lite.

Ville jag avbryta?

Jag hann inte tänka något mer innan Aubrey märkte av mig och kom fram till mig.

'Men gumman, har det hänt något?' frågade hon, och jag kände hur tårarna trängde fram igen.

'Vill du gå?' frågade hon och jag nickade sakta och kollade ner i golvet.

Hon gick för att berätta för Jonathan att vi skulle gå, och jag såg i ögonvrån att han kysste henne snabbt.

Jag suckade högt, och vi gick ut från Alexanders hus.

Istället för att gå åt det håll som mitt hus låg åt drog jag istället med mig Aubrey åt andra hållet. 

Jag kunde inte längre hålla inne tårarna och så fort Alexanders hus kom utom synhåll satte jag mig ner på marken och det kändes som att jag skulle spy. 

'Men gumman, vad är det som hänt?' frågade Aubrey och jag försökte svara, men tårarna trängde upp i halsen och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. 

Jag kunde inte få fram ett ord, jag bara grät. 

Jag vet inte vad det var som hände eller vad jag höll på med.

Känslan var obeskrivlig, det gjorde så otroligt ont.

Han var inte min ägodel, inte heller min pojkvän, så varför kände jag som jag gjorde?

När Aubrey lugnat ner mig försökte jag andas så normalt som bara gick och få in tillräckligt med luft i lungorna.

'Aubrey, jag vet inte vad jag håller på med, jag fattar inte' började jag och kollade ner i marken. 'Jag vet inte, jag bara.. det gör så ont..' fortsatte jag och kollade upp på Aubrey igen.

'Ta det från början, vad var det som hände?' frågade hon och gav mig ett omtänksamt med allvarligt leende.

'Jag såg..' började jag och svalde hårt för att inte börja gråta igen. 'Jag såg Alex med en tjej, och jag vet inte varför, men det gör så ont'

Hon kollade förvånat på mig.

Hon satt tyst en stund och tog in vad jag precis sagt och nickade sen sakta.

'Men lilla hjärtat' sa hon och kramade om mig. Känslan av Aubreys varma famn runt mig fick mig att bli lugn.

'Jag tror du har mer känslor för Alexander än vad du tror själv' sa hon och jag skakade på huvudet.

'Nej, jag har ju Jakob'

'Ibland blir det så att man kanske väljer fel' sa hon och jag suckade.

'Kom, min mamma är inte hemma, vi kan gå och köpa godis och hyra en film och bara mysa' sa hon och jag nickade.

Hon hjälpte mig upp och vi började gå därifrån.

När jag vaknade på morgonen där på hade jag en grym huvudvärk och jag ville bara ligga kvar i sängen hela dagen utan att röra på mig.

Hade jag verkligen druckit så mycket?

Vi gick ju ifrån Alexander vid tolv någon gång, jag kunde inte ha druckit så mycket eftersom att jag visste vad jag höll på med.

Eller så var det bara shocken som fick mig att bli så uppmärksam.

Jag gnuggade mig i ögonen och kollade sen runt i sängen, men såg inte Aubrey någonstans.

Jag tog upp min mobil och kollade klockan, 12.35

När jag såg att jag fått en massa sms utav Jakob suckade jag bara högt och la ner mobilen igen.

Jag ville inte bli påmmind om något sånt nu, jag orkade inte, inte med tanke på hur dåligt jag mådde heller.

När jag legat kvar i sängen en stund reste jag mig tillslut och gick ner för trappan och in i köket där Aubrey satt och pratade med någin i telefon, antagligen sin mamma.

Jag tog en huvudvärkstablett och ett glasvatten och satte mig vid bordet mitt emot Aburey.

'Godmorgon Lia' sa Aubrey och log mot mig.

Jag försökte le tillbaka men det såg nog mest ut som en plågad grimas.

'Godmorgon Bree' svarade jag sen och drack snabbt upp vattnet.

Aubrey hade redan bytt om och fixat sig.

Hon hade på sig ett par vita jeansshorts med USA flaggan där fram, ett vitt linne med ett kors på och en svart cardigan.

Jag fattade inte hur hon orkade, hade inte hon druckit något igår?

Fast det visste jag att hon hade, och det var inte så lite heller, men jag skulle nog slå vad om att jag drack hyfsat så mycket mer.

Jag ställde glaset på diskbänken och gick sen upp för trappan till hennes rum igen.

Jag letade lite i hennes garderob och valde sen att ta på mig ett par jeans, en rosa tröja med långa ärmar som slutade en bit ovanför magen och gav en skymt av min navlepiercing och bruna mage, och ett par vita converse.

Jag orkade inte sminka mig, och satte upp mitt långa blonda hår i en hög tofs.

Jag gick sen ner för trappan igen och satte mig i soffan bredvid Aubrey.

'Sugen på pizza?' frågade hon sen och jag pustade lättat ut.

'Mer än sugen'

'Har du någon gång känt att du bara hatar ditt liv?' frågade jag Aubrey och tog en tugga på min pizza.

Hon suckade.

'Julia, du hatar inte ditt liv, det ska du inte göra, de är bara killar, och det tar ett tag att hitta den rätta, Jakob kanske inte är den rätta för dig, och så är det ibland. Man väljer fel väg, och det får man göra, livet kommer inte med någon manual, men då gäller det att man går tillbaka och väljer rätt väg' sa hon och jag suckade.

'Ska du säga, du och Jonathan är ju perfekta för varandra, det ser man på sättet ni kysser varandra' 

När jag sa det flammade Aubreys kinder upp i rött och hon kollade ner i sin pizza. 

Först skulle hon säga något, men sen ångrade hon sig och stängde munnen. 

'Min huvudvärk dödar mig' sa jag sen efter ett tag och avbröt tystnaden. 

'Ja, men du mår väl som du förtjänar' sa Aubrey och jag gav henne en blick som sa åt henne att vara tyst. 

Jag suckade när ljudet av min ringsignal ekade i mitt rum.

'Hej' sa jag och försökte låta så glad som möjligt, det var ju faktiskt Jakob, han hade inte gjort något.

'Hej babe, vad gör du?'

'Du borde fråga hur mår du, istället, och svar på den frågan är skit' sa jag och suckade. Jakob skrattade lite roat.

'Låter som att du blev ganska så full igår' sa han och jag skakade på huvudet.

'Påminn mig inte'

'Jag har nog aldrig haft såhär ont efter att ha använt ett par klackskor någon gång' sa Aubrey och tog plågsamt av sig sina skor.

Jag tog också av mina och nickade.

'Du kan få låna kläder och skor av mig om du inte vill ha på dig det där hela dagen' sa jag och hon nickade tacksamt.

Vi gick tillsammans upp till mitt rum och jag gick fram till min garderob.

Jag valde att ta på mig ett par vita jeansshorts, ett mörkrosa linne med vit text som det stod LIKE på och ett par rosa vans.

Aubrey lånade ett par ljusa jeansshorts, ett grått, lite pösigare linne och ett par röda converse.
'Det är ungefär en halvtimme kvar tills vi ska träffa mamma, pappa och mina bröder vid den där kinaresturangen i stan' sa jag och Aubrey nickade.

'Mamma och pappa vill att vi kommer och hälsar på dem snart, de har presenter till dig och så' sa mamma och jag nickade.

Jag tog en till gaffel med mat och sa inte så mycket mer.

'Hur känns det att ha gått ut nian?' frågade Rickard sen efter ett tag och jag log lite mot honom.

'Det känns riktigt skönt faktiskt' svarade jag och han nickade.

'Jag kommer ihåg när André gick ut nian. Han var så full när han kom hem att han inte ens visste vart han var'

'Vet du, jag kommer faktiskt ihåg när du gick ut nian, det var inte så nyktert det heller' sa André innan Rickard hunnit längre och jag skrattade roat och tog en till gaffel mat.

Det var i sånna här tillfällen som jag älskade min familj och var glad för att just jag hade det så bra.

'Skynda, jag måste ha mitt smink!' sa jag högt och knackade hetsat på dörren till mitt badrum.

'Ja, ta det lugnt, jag öppnar snart!' sa Aubrey högt tillbaka och öppnade sen dörren.

Jag hämtade snabbt mitt smink innan hon se stängde och låste igen.

Jag sminkade mig och fixade mitt hår, innan jag sen tog på mig ett par svarta byxor, ett linne med USA flaggan där fram och ett par svarta klackskor.

Jag satte mig ner på min säng och tog upp min mobil, men inget nytt hade hänt.

Jag satt en stund och väntade på att Aubrey skulle bli klar.

Efter några tio minuter kom hon ut från toaletten.

Hennes mörkbruna hår var lockat och hängde perfekt längs hennes ansikte.

Hennes ögon var snyggt målade och hon hade nog stått ett tag och valt ut en ögonskugga som passade perfekt till hennes riktigt mörka ögon.

Hon hade på sig ett par mörka jeans, ett rosa skjortlinne (hahah eb?!) och ett par ljusa jeffrey campbell.

Jag log när jag kollade på henne och hon kollade frågande tillbaka.

'Kom nu' sa jag bara och vi gick ner för trappan.

Klockan hade redan hunnit bli fyra, och vi skulle vara hemma hos Emma halv fem, och det tog ungefär en halvtimme med buss från mig till henne, och det tog kanske tio minuter att gå från busshållplatsen till hennes hus.

Alla hade egentligen velat vara hos mig, men det blev inte så för mina föräldrar var hemma och så.

Tillslut valde vi att vara hos Emma istället.

'Vi går nu' sa jag högt när jag och Aubrey stod i hallen på väg ut.

'Okej, var försiktigt gumman, ta det lugnt nu, okej?' sa mamma och jag skakade lite på huvudet.

'Jag lovar, hej då'
På väg hem till Emma tänkte jag rätt mycket.

Tänk att detta var sista gången tillsammans med hela klassen, helt sjukt egentligen.

Jag hade gått i denna klassen i hela mitt liv, sett nya folk börja och sluta.

Aubrey hade ju bara gått där i två år.

Men det skulle bli skönt att komma där ifrån ändå, man kan ju inte hålla på hela livet.

När vi var framme hos Emma var vi ju lite sena.

Klockan var fem eller något, men ingen tyckte det gjorde något.

Alla i klassen satt och drack lite vin och öl, pratade om saker som hänt, pratade om helt ovesäntliga saker, och vi hade det allmänt trevligt.

Jag skulle nog sakna dem rätt mycket ändå.

Men jag kände mig rätt fri ändå, nu kunde jag bara pusta ut.

Jag vet inte riktigt hur jag och Aubrey hamnade där, men tillslut var vi hemma hos Alexander.

Det var värsta festen, och jag kommer egentligen inte ihåg så mycket.

Jag minns att det var jag, Aubrey, Alexander och några killar till ifrån våran klass, resten utav folket kände jag inte.

Jag är inte säker på att Alexander gjorde det heller, för han verkade lite förvånad angående vissa personer.
Jag kommer ihåg att jag ena sekunden satt ner och lyssnade på musiken, och sekunden efter var jag uppdragen till dansgolvet med en öl i handen.

Det var ju allt utom tråkigt kan man ju säga.

Tillslut blev jag trött, och gick för att leta efter toaletten.

Jag stannade tvärt när jag såg Alexander sitta och hångla med en tjej i ett hörn.

Jag vet inte riktigt varför, men det gjorde så ont inom mig.

Jag kände mig lämnad, det kändes helt fel, och för ett tag ville jag spy.

Jag kunde inte förklara varför jag kände så, jag menar, jag hade ju Jakob, men ändå kunde jag inte hindra tårarna från att tränga upp i ögonen.

Jag svalde hårt flera gånger när jag i desperat försök försökte finna en toalett.

När jag tillslut hittade en låste jag noga och satte mig ner på toastolslocket.

Tårarna hade redan börjat forsa ner för mina kinder och jag grät så mycket att jag knappt fick luft till mina lungor.

Varför kände jag så?

Jag hade Jakob, och Alexander var inte min, men varför kände jag så?

Jag försökte hålla tillbaka tårarna, försökte få dem att sluta rinna.

Vad höll jag på med?

Vad var det som hände?

Känslan inuti mig gjorde så ont, så fruktansvärt ont, men varför?

Jag skulle inte känna så, det var inte meningen att jag skulle känna så! 

Det var bara Alexander, Jakob var min pojkvän. 

Jag reste mig upp och kollade mig i spegeln. 

Som tur var hade jag haft vattenfast mascara och eyeliner. 

När jag fått stopp på gråtandet var mina ögon röda och mina kinder våta. 

Jag torkade bort tårarna från kinderna och försökte få mina ögon att se normala ut, innan jag gick ut och försökte hitta Aubrey. 

När klockan ringde på fredagsmorgonen kände jag att jag bara ville stanna i sängen.

Jag suckade högt och reste mig sen upp.

När jag kollade mobilen såg jag ett sms från mamma.

Då slog det mig, jag hade inte pratat med henne en gång sen de åkte, jag hade knappt haft en tanke på det.

1 nytt meddelande

Från: Mamma

Hej älskling, hur mår du?

Jag och pappa mår bra och vi kommer hem på onsdag i nästa vecka, så vi hinner med din skolavslutning på torsdagen :)

Vi vill ju inte missa när våran dotter går ut nian och får sitt betyg :)

Hör av dig när du kan, älskar dig

Jag la ner mobilen på sängen och reste mig sen upp.

Jag hoppade in i duschen, men det tog inte mer än fem minuter.

När jag var klar tog jag på mig underkläder och virade en handduk runt mig innan jag sen gick ut i mitt rum.

Jag fick nästan en hjärtattack när jag såg Markus stå i dörröppningen till mitt rum.

'Oj, hej' sa han och jag log lite mot honom.

'Hej, det var längesen man såg dig' sa jag och han räckte retsamt ut tungan mit mig med ett leende.

Jag log mot honom igen.

'Vad gör du hemma så tidigt?'

'Martin skulle iväg på semester och de skjutsade hem mig inanna de skulle till flygplatsen' sa han  och jag nickade.

Vi stod i några minuter och bara var helt tysta.

'Ja, jag ska byta om nu, så om du kunde gå ut skulle det vara väldigt snällt' sa jag.

'Får inte jag stå här medan du byter om, vad taskig du är' sa han med ett flin på läpparna, innan han sen stängde dörren bakom sig på väg ut. 

Jag tog på mig ett par vita jeans, ett blommigt linne och ett par ljusrosa ballerina skor. 

Jag plattade mitt hår lite och lät det sen hänga.

Jag tog på mig ett par örhängen och la sen ner mina grejer i min väska och gick ner för trappan.

Jag ställde väskan i hallen och gick in i köket för att äta frukost.

'Hej' sa jag och kramade om Aubrey när hon kom fram till mitt skåp.

Jag såg Alexander stå med Edvin och Benjamin, de två "populära" killarna i min klass.

När han kollade upp mötte hans blick min och han log mot mig.

Jag log tillbaka och han vinkade mot mig.

Jag skrattade och skakade roat på huvudet.

Alexander började gå mot mig.

Edvin och Benjamin kollade förvånat på varandra och hängde sen efter Alexander som en svans.

Det förvånade mig faktiskt, vilket jag aldrig trodde att de skulle göra, jag menar, de är inte världens trevligaste killar.

De populära ska ju bestämma om allt och alla, inte hänga efter någon.

Eller, ja, så var det i allafall på min skola just då.

Jag låste upp mit skåp och la in mina grejer.

Jag tog ut min mattemapp och när jag stängde skåpet möttes jag av Alexanders varma, bruna ögon.

'Hej' sa han och höll ut armarna mot mig.
'Hej' sa jag tillbaka samtidigt som jag lutade mig mot honom och han slöt armarna om mig.

Jag log, och var glad att han var tillbaka, han hade ju varit så konstig på den senaste tiden, jag gillade inte det.

När jag kom hem på eftermiddagen satt Johan i vardagsrummet med två kompisar till honom.

Jag hade ingen aning om vilka det var.

Han brukade aldrig sitta så öppet, om jag ska säga det så.

Han brukade alltid låsa in sig på sitt rum när han hade hem några gamla kompisar.

Så fort jag öppnade dörren kunde jag höra Johan från vardagsrummet.

'Hej Julia!' sa han högt.

Jag kollade förvånat in mot vardagsrummet där jag stod i hallen med dörren öppen bakom mig.

'Hej' svarade jag och gick sen upp till mitt rum för att ställa min väska.

När jag kom ner igen hade de förflyttat sig till köket.

Jag svor över ödet och suckade.

Jag hade egentligen inte någon lust md att träffa dem, men jag skulle ta någonting att äta, eftersom att jag var ganska så säker på att Johan inte hade tänkt laga mat, och jag antog inte heller att han skulle ge mig pengar så jag kunde äta ute.

Jag gick in i köket och sa ett svagt hej och gav dem ett litet leende innan jag sen inte låtsades om dem.

Jag tog fram en kartong med färdigmat.

Jag ställde in maten i mikron och satte på den.

Killarna satt helt tysta och när jag sneglade lite på dem, såg jag att de granskade intensivt varje rörelse jag gjorde.

Jag tog fram ett paket juice och hällde upp lite i ett glas innan jag sen tog ut maten som precis blivit klar.

Jag tog med mig bestick, maten och ett glas juice in i vardagsrummet eftersom att jag inte hade någon lust med att sitta i köket med tre killar som alla var minst fem år äldre än mig, varav en var min bror, no way.

När jag hade ätit klart, lagt disken i diskmaskinen och satt mig för att kolla på tv igen hörde jag att dörren öppnades. 

'Hej Aubrey' hörde jag Johan säga och jag suckade för att sen resa mig upp. 

'Lia, Lia, Lia, Lia' sa Aubrey snabbt och struntade i att svara Johan. 

Jag kollade frågande på henne och hon tog ett djupt andetag. 

'Jonte frågade vad jag tyckte om honom, och jag svarade att jag tyckte att han var snäll och så du vet' började hon och jag suckade. 

'Vart vill du komma?' 

'Han tycker jag är snygg, det är väl ett framsteg, eller?' frågade hon och jag skrattade och skakade lite lätt på huvudet. 

'Herregud Aubrey, du skrämmer upp mig för ingenting' sa jag och hon skrattade lite hon med.

'Det är skitvarmt, vill du hänga med och ta en glass?' frågade hon sen och jag nickade.

Jag stack in huvudet i köket snabbt och Johan log mot mig.

'Jag och Aubrey går ut lite' svarade jag och han nickade.

'Okej'

'Så, varför satt det snygga killar i ditt kök?' frågade Aubrey och jag skrattade lite.

'Det är Johans kompisar' svarade jag och hon nickade samtidigt som hon tog en sked glass och förde in den i munnen. 

Vi satt ett tag och inte sa någonting, bara kollade på varandra och åt våra glassar. 

På måndagen veckan där på fick jag ett sms utav mamma att de skulle vara hemma så fort som möjligt. 

På tisdagen kom de hem och på onsdagen gjorde jag och Aubrey iordning och kollade så att vi verkligen hade allt vi skulle till avslutningen som skulle vara dagen därpå. 

När jag vaknade av alarmet på torsdagen var jag så taggad att jag nästan flög upp ur sängen. 

Jag hoppade in i duschen, men stod där inte i mer än fem minuter, innan jag sen gick ut igen. 

Jag sminkade mig fint och fixade mitt hår i en fin men inte så komplicerad frisyr, där håret var uppsatt. 

Jag hade på mig en riktigt fin klänning, och ett par fina skor. 

Jag kände mig gladare än någonsin.

Än så länge visste jag inte om jag kommit in på den linjen jag ville, men det var ingenting jag oroade mig för.

Jag log in i spegeln mot mig själv.

Det var i sånna här lägen jag önskade mer än någonsin att jag inte hade min fula tandställning.

När jag kände mig klar och redo att gå ner till mamma som ropade på mig och sa att jag var tvungen att äta frukost innan vi gick, tog jag några djupa andetag och gick sen ner.

Mamma log mot mig.

'Vad fin du är hjärtat' sa hon och gav mig en kram och pussade mig i pannan.

'Har du gjort den frisyren själv?' frågade hon och jag nickade.

Det fick mig att tänka på en liten flicka som gav sin mormor en teckning och hennes mormor frågade något i stil med: Har du gjort den alldeles själv? 

Jag skrattade lite åt mina egna tankar och gick sen in i köket. 

Marcus hade redan gått eftersom att hans avslutning var före min, men Johan satt och åt frukost och var redan på klädd för att komma på min skolavslutning. 

Marcus ville inte att någon skulle komma på hans skolavslutning eftersom att han inte skulle göra något förutom att sitta där medans hans lärare pratade. 

Men mamma, pappa och Johan ville ju såklart komma på min eftersom att jag skulle få mina betyg och en ros. 

Sista dagen någonsin jag kommer gå till den skolan. 

Sista gången jag kommer gå in i idrottshallen där vi skulle ha avslutningen. 

Men ledsen för det var jag inte, verkligen inte. 

Jag åt en macka snabbt, gick och borstade tänderna och kollade mig en sista gång i spegeln innan vi åkte.

När jag satt bredvid Aubrey kändes det som att rektorn hade pratat på i flera timmar, men egentligen hade det nog inte gått mer än fem minuter.

Hon började ropa upp namnen på dem som skulle komma upp och at emot ros och betyg.

Nu var det snart min tur, tänkte jag och var mer nervös än vad jag trodde att jag skulle vara.

'Julia Nyberg' hörde jag hon säga och jag tog ett djupt andetag och bad till gud att det inte skulle synas hur nervös jag var.

Tänk om jag trillar på väg upp på scenen, tänk om min klänning åker ner, gud vad pinsamt.

Jag hade ett brett leende på läpparna hela vägen upp till där rektorn stod mitt på scenen.

Jag trillade aldrig, och min klänning åkte inte ner.

Jag var glad för det.

Jag tog emot min blomma och mina betyg och gick sen och ställde mig bredvid en kille i min klass.

Det gick ju bra, tänkte jag och kände hur klumpen i halsen och fjärilarna i magen började avta.

Gud vad bra det kändes.