När jag såg Aubrey stå med Jonathan och dansa tryckare till en låt som fick mig att vilja gråta mer tvekade jag lite.

Ville jag avbryta?

Jag hann inte tänka något mer innan Aubrey märkte av mig och kom fram till mig.

'Men gumman, har det hänt något?' frågade hon, och jag kände hur tårarna trängde fram igen.

'Vill du gå?' frågade hon och jag nickade sakta och kollade ner i golvet.

Hon gick för att berätta för Jonathan att vi skulle gå, och jag såg i ögonvrån att han kysste henne snabbt.

Jag suckade högt, och vi gick ut från Alexanders hus.

Istället för att gå åt det håll som mitt hus låg åt drog jag istället med mig Aubrey åt andra hållet. 

Jag kunde inte längre hålla inne tårarna och så fort Alexanders hus kom utom synhåll satte jag mig ner på marken och det kändes som att jag skulle spy. 

'Men gumman, vad är det som hänt?' frågade Aubrey och jag försökte svara, men tårarna trängde upp i halsen och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. 

Jag kunde inte få fram ett ord, jag bara grät. 

Jag vet inte vad det var som hände eller vad jag höll på med.

Känslan var obeskrivlig, det gjorde så otroligt ont.

Han var inte min ägodel, inte heller min pojkvän, så varför kände jag som jag gjorde?

När Aubrey lugnat ner mig försökte jag andas så normalt som bara gick och få in tillräckligt med luft i lungorna.

'Aubrey, jag vet inte vad jag håller på med, jag fattar inte' började jag och kollade ner i marken. 'Jag vet inte, jag bara.. det gör så ont..' fortsatte jag och kollade upp på Aubrey igen.

'Ta det från början, vad var det som hände?' frågade hon och gav mig ett omtänksamt med allvarligt leende.

'Jag såg..' började jag och svalde hårt för att inte börja gråta igen. 'Jag såg Alex med en tjej, och jag vet inte varför, men det gör så ont'

Hon kollade förvånat på mig.

Hon satt tyst en stund och tog in vad jag precis sagt och nickade sen sakta.

'Men lilla hjärtat' sa hon och kramade om mig. Känslan av Aubreys varma famn runt mig fick mig att bli lugn.

'Jag tror du har mer känslor för Alexander än vad du tror själv' sa hon och jag skakade på huvudet.

'Nej, jag har ju Jakob'

'Ibland blir det så att man kanske väljer fel' sa hon och jag suckade.

'Kom, min mamma är inte hemma, vi kan gå och köpa godis och hyra en film och bara mysa' sa hon och jag nickade.

Hon hjälpte mig upp och vi började gå därifrån.

När jag vaknade på morgonen där på hade jag en grym huvudvärk och jag ville bara ligga kvar i sängen hela dagen utan att röra på mig.

Hade jag verkligen druckit så mycket?

Vi gick ju ifrån Alexander vid tolv någon gång, jag kunde inte ha druckit så mycket eftersom att jag visste vad jag höll på med.

Eller så var det bara shocken som fick mig att bli så uppmärksam.

Jag gnuggade mig i ögonen och kollade sen runt i sängen, men såg inte Aubrey någonstans.

Jag tog upp min mobil och kollade klockan, 12.35

När jag såg att jag fått en massa sms utav Jakob suckade jag bara högt och la ner mobilen igen.

Jag ville inte bli påmmind om något sånt nu, jag orkade inte, inte med tanke på hur dåligt jag mådde heller.

När jag legat kvar i sängen en stund reste jag mig tillslut och gick ner för trappan och in i köket där Aubrey satt och pratade med någin i telefon, antagligen sin mamma.

Jag tog en huvudvärkstablett och ett glasvatten och satte mig vid bordet mitt emot Aburey.

'Godmorgon Lia' sa Aubrey och log mot mig.

Jag försökte le tillbaka men det såg nog mest ut som en plågad grimas.

'Godmorgon Bree' svarade jag sen och drack snabbt upp vattnet.

Aubrey hade redan bytt om och fixat sig.

Hon hade på sig ett par vita jeansshorts med USA flaggan där fram, ett vitt linne med ett kors på och en svart cardigan.

Jag fattade inte hur hon orkade, hade inte hon druckit något igår?

Fast det visste jag att hon hade, och det var inte så lite heller, men jag skulle nog slå vad om att jag drack hyfsat så mycket mer.

Jag ställde glaset på diskbänken och gick sen upp för trappan till hennes rum igen.

Jag letade lite i hennes garderob och valde sen att ta på mig ett par jeans, en rosa tröja med långa ärmar som slutade en bit ovanför magen och gav en skymt av min navlepiercing och bruna mage, och ett par vita converse.

Jag orkade inte sminka mig, och satte upp mitt långa blonda hår i en hög tofs.

Jag gick sen ner för trappan igen och satte mig i soffan bredvid Aubrey.

'Sugen på pizza?' frågade hon sen och jag pustade lättat ut.

'Mer än sugen'

'Har du någon gång känt att du bara hatar ditt liv?' frågade jag Aubrey och tog en tugga på min pizza.

Hon suckade.

'Julia, du hatar inte ditt liv, det ska du inte göra, de är bara killar, och det tar ett tag att hitta den rätta, Jakob kanske inte är den rätta för dig, och så är det ibland. Man väljer fel väg, och det får man göra, livet kommer inte med någon manual, men då gäller det att man går tillbaka och väljer rätt väg' sa hon och jag suckade.

'Ska du säga, du och Jonathan är ju perfekta för varandra, det ser man på sättet ni kysser varandra' 

När jag sa det flammade Aubreys kinder upp i rött och hon kollade ner i sin pizza. 

Först skulle hon säga något, men sen ångrade hon sig och stängde munnen. 

'Min huvudvärk dödar mig' sa jag sen efter ett tag och avbröt tystnaden. 

'Ja, men du mår väl som du förtjänar' sa Aubrey och jag gav henne en blick som sa åt henne att vara tyst. 

Jag suckade när ljudet av min ringsignal ekade i mitt rum.

'Hej' sa jag och försökte låta så glad som möjligt, det var ju faktiskt Jakob, han hade inte gjort något.

'Hej babe, vad gör du?'

'Du borde fråga hur mår du, istället, och svar på den frågan är skit' sa jag och suckade. Jakob skrattade lite roat.

'Låter som att du blev ganska så full igår' sa han och jag skakade på huvudet.

'Påminn mig inte'

'Jag har nog aldrig haft såhär ont efter att ha använt ett par klackskor någon gång' sa Aubrey och tog plågsamt av sig sina skor.

Jag tog också av mina och nickade.

'Du kan få låna kläder och skor av mig om du inte vill ha på dig det där hela dagen' sa jag och hon nickade tacksamt.

Vi gick tillsammans upp till mitt rum och jag gick fram till min garderob.

Jag valde att ta på mig ett par vita jeansshorts, ett mörkrosa linne med vit text som det stod LIKE på och ett par rosa vans.

Aubrey lånade ett par ljusa jeansshorts, ett grått, lite pösigare linne och ett par röda converse.
'Det är ungefär en halvtimme kvar tills vi ska träffa mamma, pappa och mina bröder vid den där kinaresturangen i stan' sa jag och Aubrey nickade.

'Mamma och pappa vill att vi kommer och hälsar på dem snart, de har presenter till dig och så' sa mamma och jag nickade.

Jag tog en till gaffel med mat och sa inte så mycket mer.

'Hur känns det att ha gått ut nian?' frågade Rickard sen efter ett tag och jag log lite mot honom.

'Det känns riktigt skönt faktiskt' svarade jag och han nickade.

'Jag kommer ihåg när André gick ut nian. Han var så full när han kom hem att han inte ens visste vart han var'

'Vet du, jag kommer faktiskt ihåg när du gick ut nian, det var inte så nyktert det heller' sa André innan Rickard hunnit längre och jag skrattade roat och tog en till gaffel mat.

Det var i sånna här tillfällen som jag älskade min familj och var glad för att just jag hade det så bra.

'Skynda, jag måste ha mitt smink!' sa jag högt och knackade hetsat på dörren till mitt badrum.

'Ja, ta det lugnt, jag öppnar snart!' sa Aubrey högt tillbaka och öppnade sen dörren.

Jag hämtade snabbt mitt smink innan hon se stängde och låste igen.

Jag sminkade mig och fixade mitt hår, innan jag sen tog på mig ett par svarta byxor, ett linne med USA flaggan där fram och ett par svarta klackskor.

Jag satte mig ner på min säng och tog upp min mobil, men inget nytt hade hänt.

Jag satt en stund och väntade på att Aubrey skulle bli klar.

Efter några tio minuter kom hon ut från toaletten.

Hennes mörkbruna hår var lockat och hängde perfekt längs hennes ansikte.

Hennes ögon var snyggt målade och hon hade nog stått ett tag och valt ut en ögonskugga som passade perfekt till hennes riktigt mörka ögon.

Hon hade på sig ett par mörka jeans, ett rosa skjortlinne (hahah eb?!) och ett par ljusa jeffrey campbell.

Jag log när jag kollade på henne och hon kollade frågande tillbaka.

'Kom nu' sa jag bara och vi gick ner för trappan.

Klockan hade redan hunnit bli fyra, och vi skulle vara hemma hos Emma halv fem, och det tog ungefär en halvtimme med buss från mig till henne, och det tog kanske tio minuter att gå från busshållplatsen till hennes hus.

Alla hade egentligen velat vara hos mig, men det blev inte så för mina föräldrar var hemma och så.

Tillslut valde vi att vara hos Emma istället.

'Vi går nu' sa jag högt när jag och Aubrey stod i hallen på väg ut.

'Okej, var försiktigt gumman, ta det lugnt nu, okej?' sa mamma och jag skakade lite på huvudet.

'Jag lovar, hej då'
På väg hem till Emma tänkte jag rätt mycket.

Tänk att detta var sista gången tillsammans med hela klassen, helt sjukt egentligen.

Jag hade gått i denna klassen i hela mitt liv, sett nya folk börja och sluta.

Aubrey hade ju bara gått där i två år.

Men det skulle bli skönt att komma där ifrån ändå, man kan ju inte hålla på hela livet.

När vi var framme hos Emma var vi ju lite sena.

Klockan var fem eller något, men ingen tyckte det gjorde något.

Alla i klassen satt och drack lite vin och öl, pratade om saker som hänt, pratade om helt ovesäntliga saker, och vi hade det allmänt trevligt.

Jag skulle nog sakna dem rätt mycket ändå.

Men jag kände mig rätt fri ändå, nu kunde jag bara pusta ut.

Jag vet inte riktigt hur jag och Aubrey hamnade där, men tillslut var vi hemma hos Alexander.

Det var värsta festen, och jag kommer egentligen inte ihåg så mycket.

Jag minns att det var jag, Aubrey, Alexander och några killar till ifrån våran klass, resten utav folket kände jag inte.

Jag är inte säker på att Alexander gjorde det heller, för han verkade lite förvånad angående vissa personer.
Jag kommer ihåg att jag ena sekunden satt ner och lyssnade på musiken, och sekunden efter var jag uppdragen till dansgolvet med en öl i handen.

Det var ju allt utom tråkigt kan man ju säga.

Tillslut blev jag trött, och gick för att leta efter toaletten.

Jag stannade tvärt när jag såg Alexander sitta och hångla med en tjej i ett hörn.

Jag vet inte riktigt varför, men det gjorde så ont inom mig.

Jag kände mig lämnad, det kändes helt fel, och för ett tag ville jag spy.

Jag kunde inte förklara varför jag kände så, jag menar, jag hade ju Jakob, men ändå kunde jag inte hindra tårarna från att tränga upp i ögonen.

Jag svalde hårt flera gånger när jag i desperat försök försökte finna en toalett.

När jag tillslut hittade en låste jag noga och satte mig ner på toastolslocket.

Tårarna hade redan börjat forsa ner för mina kinder och jag grät så mycket att jag knappt fick luft till mina lungor.

Varför kände jag så?

Jag hade Jakob, och Alexander var inte min, men varför kände jag så?

Jag försökte hålla tillbaka tårarna, försökte få dem att sluta rinna.

Vad höll jag på med?

Vad var det som hände?

Känslan inuti mig gjorde så ont, så fruktansvärt ont, men varför?

Jag skulle inte känna så, det var inte meningen att jag skulle känna så! 

Det var bara Alexander, Jakob var min pojkvän. 

Jag reste mig upp och kollade mig i spegeln. 

Som tur var hade jag haft vattenfast mascara och eyeliner. 

När jag fått stopp på gråtandet var mina ögon röda och mina kinder våta. 

Jag torkade bort tårarna från kinderna och försökte få mina ögon att se normala ut, innan jag gick ut och försökte hitta Aubrey.