'Julia, gå upp nu!' sa Johan irriterat.

Han hade sakt åt mig att gå upp minst tio gånger på fem minuter.

'Jag ska gå upp!' muttrade jag och reste mig upp från sängen.

Jag tog på mig ett rätt så mörkt rosa linne, ett par vita shorts och ett par vita converse.

Jag satte upp mitt hår i en tofs och sminkade mig, innan jag sen gick ner för trappan. 

Klockan var bara kvart över sju och jag hade gått om tid på mig. 

Jag gjorde en smörgås och hällde upp ett glas juice. 

Jag fick ett sms utav Aubrey.

"Heej girly! 

Kommer inte till skolan idag, kanske imorgon :( <3"

"Okej, hoppas du mår bättre snart!

Massor med kramar! <3"

Jag la mobilen på bordet och tog sen en tugga på min macka.

'Jag går nu' sa jag högt och hängde min väska på axeln.

'Okej, var försiktig' hörde jag Johan säga.

Jag stängde dörren bakom mig och när jag vände mig om såg jag att Alexander stod där och väntade på mig.

'Hej' sa jag och gav honom en kram.

Vi började gå mot skolan och jag njöt av den varma solen som redan stod högt på himlen fast klockan bara var strax över åtta.

Jag log av tanken på att få vara så nära Alexander.

Plötsligt pep min mobil till och jag tog upp den för att se ett sms från Jakob.

"Hej :)

Vill du träffas efter skolan?

Hör av dig när du kan"

Jag log och skrev snabbt in ett svar. 

"Visst, vilka mer än du och jag? :)"

"Jag vet inte riktigt, Jonathan kan inte och Simon är sjuk.

Alexander kanske vill?

Du kanske kan fråga honom om ni träffas i skolan?" 

"Visst, jag hör av mig senare :)<3"

Jag skickade iväg det sista sms:et och la sen ner mobilen i fickan igen.

'Vem var det?' frågade Alexander.

'Jakob' svarade jag och han nickade. 'Han undrade om vi ville träffas efter skolan?'

'Vilka mer än du, jag och han?'

'Han visste inte än, det var typ inga som kunde' svarade jag och alexande nickade.

'Visst, det skulle väl vara roligt' sa han tyst.

Vi gick den sista biten till skolan i tystnad.

Det var ingen utav som sa ett ord.

Jag vet inte riktigt, men det kändes lite som att stämningen sjönk till botten. Som att jag var otrogen mot någon, eller något sånt.

Men när vi kom till skolan var den stämningen som bortblåst och allting flöt på som vanligt.

Vid lunch var det många som hade pratat med Alexander och nästan bjudit in honom till att vara deras vän.

Jag och Alexander satt ensamma vid ett utav matsalsborden och pratade om allting.

Det var vekrligen lätt att prata med honom, man behövde inte oroa sig för att man sa något fel eller vara rädd för att man sa konstiga grejer.

Alexander var verkligen förstående och förstod sig på allting.

Plötsligt pep min mobil till igen.

"Hej :)

Har du pratat med Alex än? :)

Det blir bara vi tre om han vill vara med, det kanske kommer någon annan lite senare :)<3" 

Jag visste att det var Jakob redan innan jag tagit upp mobilen.

Jag skrev snabbt ett svar.

"Ja, han vill vara med :)

Aha, okej, men vi ses sen :)<3"

Jag la ner mobil i fickan igen och kollade sen upp mot Alexander som såg precis lika glad ut som vanligt.

Han frågade ingenting om vem det var som skrev eller om vad det var.

När båda hade ätit upp och var klara gick vi ut från matsalen och ut på skolgården för att njuta utav våran långa rast i det fina vädret.

'Hej' sa jag och kramade om Jakob.

Han log mot mig och sen mot Alexander.

En stund satt vi bara på en bänk i parken och snackade och var allmänt konstiga, precis som vanligt.

Efter en stund ringde Alexanders mamma och sa att han skulle komma hem.

När Alexander gått kollade jag på Jakob.

Hans vackra bruna ögon kollade på mig och glittrade mer än vad stjärnor gör... okej, jag ska inte överdriva, men det räcker verkligen inte med att säga att hans ögon var vackra.

Hans ögon var vänliga, varma och kärleksfulla, allt på samma gång.

Jag drunknade verkligen i hans ögon, det är något som är säkert.

Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, jag gillade honom verkligen.

Det var verkligen vad man kallar kärlek vid första ögonkastet.

'Vad är det?' frågade Jakob efter en stund och jag rodnad djupt.

'Inget' svarade jag och kollade ner i marken.

'Du är söt när du rodnar' sa han sen vilket fick mig att rodna ännu mer.

Jag kunde känna hur intensivt han kollade på mig, och tillslut hade jag inget val än att kolla upp på honom.

Jag kunde svära på att hans ögon hade blivit en nyans mörkare, vilket gjorde den hela stämningen att stiga en nivå.

Han förflyttade sig sakta närmare mig, tills hans kropp snuddade vid min.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, hela min tid stod still.

Var det meningen att vi skulle kyssas, eller det kanske bara är i romantiska filmer det händer.

Tänk om allting går för fort, jag menar, hur länge har vi känt varandra liksom?

Inte ens en vecka.

Jag kollade ner i marken.

Stämningen var grymt annorlunda, jag visste varken ut eller in.

Plötsligt började min mobil ringa, och stämning förvandlades från spänd till pinsam.

Hela luften fylldes med en sur doft av pinsamhet.

Jag tog upp mobilen och svarade.

'Hallå?'

'Hej, vad gör du?'  frågade Johan och jag suckade.

'Ingenting'

'Okej, jag vet inte när du kommer hem, men jag åker ut till en polare en stund, jag kommer hem senast klockan tolv ikväll' fortsatte han.

'Okej, vart är Markus?'

'Han är hos en kompis, jag har ingen aning om när han kommer hem, du vet Markus och tider' sa Johan och jag nickade, kanske inte riktigt fullt medveten om att han inte kunde se det.

'Okej bra, bara så att du vet. Men vi ses sen' sa Johan och la sen på.

Jag la ner mobilen i fickan och kollade sen upp på Jakob.

Jag kunde svära på att hans ögon ändrat färg igen.

De var nu en nyans ljusare och hans leende gjorde hans ansikte perfekt.

Hans leende var varmt, hans ögon strålade av glädje och hela jag blev glad och varm.

Jag ville bara krama om honom och säga vad jag känner för honom.

'Vem var det?' frågade han och jag log.

'Det var bara Johan, han sa att han skulle åka iväg och att det inte kommer att vara någon hemma förrän ikväll' sa jag och Jakob nickade.

Var det för tidigt att säga vad jag känner?

Var det för tidigt att skaffa ett förhållande? 

Jag visste varken ut eller in. 

Vi hade känt varandra i drygt fem dagar, kan man verkligen veta att man har känslor för en person efter så kort tid?

Kan man verkligen ha skaffat känslor för någon?

Var det kärlek vid första ögonkastet?

Jag hann knappt tänka mer innan jag kände någon ta tag i min hand.

Jag kollade in i Jakobs ögon och han kollade in i mina.

Det kändes som att hela världen stannade upp.

Vi satt i några ögonblick och bara kollade på varandra.

Efter ett tag böjde han fram sitt huvud mot mitt och jag stängde ögonen.

Han stannade en centimeter ifrån mitt ansikte.

Jag kunde känna hans varma andetag mot min hud, hans andedräkt luktade mint.

Innan hann han flytta fram huvudet den centimetern som fattades gjorde jag det.

Det finns inte tillräckligt med ord för att förklara känslan jag hade i min kropp.

Underbar, perfekt, fantastisk.

Pirret i min kropp blev mer och mer för varje hjärtslag och det kändes helt enkelt otroligt. 

Så himla rätt. 

Tillslut drog vi oss undand från varandra och han kollade på mig, hans ögon var mer bruna än någonsin.

Vi kollade på varandra en stund innan vi sen lutade oss fram och kysste varandra igen.

Allting kändes så himla rätt, jag kunde inte tro det.

Det kunde inte ha gått för fort, det kändes ju så himla rätt.

___________________________________________________________________________________________________________

Förlåt för en väldigt kort del, men jag tyckte det kändes bra att sluta delen där! 

Jag har ingen som helst aning om hur allting ska gå, om vad som ska hända eller någonting, men det kommer väl så småningom :) 

Nästa del kommer upp snart, börjar skriva på den med en gång!