Alisons perspektiv

Jag går genom den stora byggnaden och ut på andra sidan där alla i min klass sitter. Där alla i min klass alltid sitter på lunchen.

Allas blickar vänds mot mig när jag kommer ut.

Jag kollar runt på alla.

Jag ser Aidan, Carter, Jordan och Chelsea sitta där dem alltid sitter på lunchen.

Aidan kollar på mig och Chelsea vinkar med handen och menar att jag ska komma dit, men det har jag inga som helst planer på.

Jag vänder istället på huvudet och söker efter Amy. När jag ser henne kollar hon inte ens på mig.

Jag skyndar mig bort mot henne och när hon ser mig skiner hon upp.

Hon reser sig upp och kramar om mig hårt.

Jag kollar bort mot Aidan och hans gäng, och kan inte undgå att lägga märke till deras förvånade blickar.

Ett och ett halvt år tidigare

'Kommer ni eller?' frågar jag de andra.

Aidan kommer fram till mig och kollar på mig för att sen vända sig mot de andra.

'Idag?'

Alla nickar, alla förutom Chelsea.

Jag börjar gå med Aidan bredvid mig, och de andra går tyst efter oss.

För några år sen var detta min dröm, att får vara en av dem coola. Ville vara en som alla ville vara med.

Och nu går jag här, med skolans populäraste kille, och är den popuäraste i tjejen. 

För några år sen skulle jag inte haft en tanke på att ens prata med dem.

Då var jag den blyga, konstiga tjejen som åt alldeles för mycket, men inte längre. 

Jag har alltid varit intresserad av Aidan.

Han är välbyggd, har brunt hår och himmelsk blåa ögon.

Jag var intresserad av honom tillls vi blev tillsammans och jag blev mer populär än vad jag var då. 

Jag tog ett sommarlov och gjorde om mig totalt.

Jag ville inte vara den tjejen som ingen såg, hon-konstiga-som-jag-inte-vet-namnet-på.
Jag ville vara en annan person, och så blev det.

När sommarlovet var över och skolan började var jag inte alls samma person, plötsligt var jag Alison Miller, hon som alla såg.

När jag kom tillbaka var Aidan störtkär, han satt och stirrade på mig i klassrummet.

Han började prata med mig och rätt som det var hade jag hamnat i deras gäng.

Chelsea har alltid gillat Aidan, men han har aldrig haft ögon för henne.

Hon blev tokig på mig.

Hon hatade mig från första början, från första gången Aidan kollade på mig.

När vi sen blev tillsammans hamnade jag plötsligt högst i toppen i gänget.

På bara en månad i skolan låg jag högst upp i listan och alla visste allting om mig.

Jag måste säga att det var roligt i början, och jag var lyckligare än någon annan när Aidan äntligen såg mig.

Men efter ett tag gjorde vi slut, eller rättare sagt jag. Vid det laget trodde jag att jag skulle förlora allt igen, att jag skulle bli samma person som innan, men gud vad fel jag hade. 

Jag hade kvar min plats högst i toppen och allt var som normalt, fast utan Aidan.

Men det bärde även med sig nackdelar.

Jag förlorade min bästavän på kuppen.

Amy.

Då brydde jag mig inte.

Jag var alldeles för blind av all popularitet.

Jag går in till mitt hus och Aiden hänger vant efter.

Vi brukade alltid vara hemma hos mig när vi var tillsammans.

Det passade så bra, mina föräldrar är aldrig hemma och hans alltid hemma.

'Hej' säger jag och ler mot Adam, min lillebror.

'Tjena' säger Aidan och rufsar till Adams hår.

Adam ler och går sen upp för trappan till sitt rum.

Barnvakten måste vara här någonstans.

'Vad händer ikväll?' frågar Aidan och går fram till kylskåpet och tar fram en cola till mig och en till honom.

'Jag vet inte' svarar jag och i samma ögonblick börjar det ringa i min ficka. 'Hallå?'

'Hej gumman' säger mamma och jag ler. 'Jo, det är så att jag har en sak att göra i Kalifornien, vill du hänga med?' 

'Jaha, okej, när?' 

'Ikväll, vi kommer vara borta ett tag tror jag, det har med jobbet att göra'

'Jaha, hur länge är ett tag?'

'Kanske ett år eller två'

'Så länge?'
'Ja, du behöver inte om du inte vill'

'Skojar du eller? såklart jag vill!'

'Okej, kommer och hämtar dig vid sju så åker vi till flygplatsen då, hör av mig lite senare'

'Okej, puss'

Jag lägger på och kollar på Aidan som kollar frågande på mig. 'Ja, jag vet inte vad ni ska göra ikväll, men jag ska till Kalifornien'

Han kollar förvånat på mig och ser ut som ett frågetecken. 'Det var mamma'

Han skrattar och nickar.

'Förstår, hur länge?' frågar han och jag rycker på axlarna.

'Ett, två år' svarar jag och han nickar. 

'Som vanligt då alltså'

Jag nickar och kollar på de andra, Jordan, Carter och Chelsea.

Alla utom Chelsea ser förvånade ut, hon ser bara glad ut.

Jag vet att det är för att hon tror att hon kommer hamna på toppen igen.

'Vi ska nog gå nu' säger Jordan och kollar mot Chelsea och Carter som nickar.

'Ska du med?' säger Chelsea på väg ut och kollar på Aidan som skakar på huvudet.

'Jag stannar en stund till'

Chelseas ansiktsuttryck stelnar till och hon ger mig en dödsblick innan hon sen går ut från mitt rum och en stund senare kan  jag höra dörren smällas igen där nere.

'Jo, Al' säger Aidan och kollar snabbt på mig för att sen kolla ner i golvet.

'Vad?' frågar jag och han kollar upp på mig igen.

'Jo, då när vi, du, gjorde slut så var det... något inom mig som inte ville gå vidare' säger han och jag kollar stumt på honom.

'Så du?.. när jag?... fortfarande?' säger jag och han nickar.

Han drar mig mot sig och kollar mig i ögonen.

'Jag har fortfarande känslor för dig'